SOVA LÄNGE, MÅLA, KRÖNIKÖRER

Det här att sova länge på morgon, det gäller nog inte längre för mig. Jag var nästan lite stolt förr, när jag utan vidare sov till 9-10. Oavsett om jag lade mig 23-24-01. Nu vaknar jag ständigt mellan  7-8, även om jag inte somnar förrän vid ett. Nu drar jag in åldern igen, men just i det här beteendet så tror jag faktiskt att åldern spelar in. Hur många 55-60 åringar känner ni som sover till 10? Mina ungar visste ingen mer än mig som sov så länge på morgon, då när jag gjorde det, för sådär 4-5 månader sedan.

Mycket siffror blev det i första stycket, vilket ni säkert inte ens reflekterar över. Men vore det här en text till något annat än ett söndags inlägg på en svammelblogg, så skulle jag ha redigerat den. Det betyder inte att jag ser er som läser som mindre kritiska ( förklaringsbehovet som ger sig till känna ) utan att jag själv är mer eller mindre kritisk beroende på vad texten ska användas till.

Igår lördag vaknade jag runt halv åtta och då hade jag ändå legat och läst till halv två i den här boken skriven av nittio-åringen. Skitbok ska jag väl inte alls säga, för jag var ju liksom inställd på att det här inte skulle vara en kriminalroman så som man räknar att en kriminalroman ska vara. Lite kul mellan varven, men inte på grund av handlingen utan på grund av författarens sätt att skriva och beskriva och att använda orden. Jag tror inte att generationen efter mig har någon behållning av boken om jag så säger. Men jag ser den här Bertil Malmqvist som författaren heter framför mig, gammal socialarbetare, fyllda nittio, med mycket tankar inom sig och på väg att uppfylla sin kanske sista dröm....att skriva en bok. Bara det gör den läsvärd i mina ögon.

Hur som helst så hoppade jag ur sängen halv åtta  ( hoppa är lite överdrivet ) drar upp persiennerna och ser bara dis och dimma. De här morgonpromenaderna som jag för inte alls länge sedan nästan längtade till, existerar knappt längre, mest beroende på att jag inte haft ro att ödsla tid på dem när jag haft möjlighet. Igår hade jag två saker på agendan...göra vitkålssoppa och måla. Med lugnt sinne och harmoni i själen ( överdriver igen ) drog den här dimman i mig. Ut, ut, ut, sa rösten inom mig. Så utan att fundera på vad jag gjorde så drog jag på mig byxor, linne, tunn jacka och snörde på mig skorna och bara gick ut. Valde andra hållet ( utan att tänka på det ) så gick en omväg för att komma till vattenstigen. Väl där pratade jag med fem änder. Rekord denna sommar. Två par och en ensam hona. Var har ni varit hela sommaren? frågade jag, men fick inget ordentligt svar på det.

Efter 45 minuters ganska snabb promenad var jag åter hemma och innan jag bänkade mig i soffan och nyhetsmorgon med frukosten, så skalade jag morötter, lök, och skar vitkål, paprika och chilipeppar och medan det puttrade på spisen ihop med vatten och buljongtärningar så intog jag mitt kaffe framför tv-n  medan jag såg hur solen trängde igenom molnen mer och mer.

Intog lite senare på dagen plats framför staffliet där jag helt gick på känsla, utan något motiv i skallen. Ville i stort sett bara leka med färger, så fick det bli som det blev. Använde svamp ( inspirerad av äldreboendeprogrammet ) och oljefärger. Inte målat med oljefärg på jättelänge, sist var det akvarell till kökstavlorna och innan det körde jag med akrylfärger. Det är vattenlöslig oljefärg så man behöver inte ha gasmask *ler*. Tyvärr gjorde jag samma misstag som jag gjort en gång tidigare. Normalt använder jag vatten att blanda färgen med. Igår tog jag den vattenlösliga linoljan för den ger mer lyster åt färgerna. Nackdelen är att den aldrig torkar. Jo, torkar gör den, men det tar lång tid.

Idag ångrar jag det lite för jag kan inte fortsätta måla förrän det torkat. Å andra sidan ska jag inte måla idag. För när jag var som mest inne i mina färger fick jag sms från bekantingen från andra sidan stan. Den som jag ibland stör på jobbet. Ensam hela helgen och ville ses. Taskig som jag är så ville inte jag det ha,ha. Inte just då alltså... oduschad, med skitigt hår och mitt inne i målningen. Vi ska ses idag istället inne i stan på en fika. Jag får försöka hålla kvar vid de få vettiga bekanta jag har,. De ryms lätt i en hand. Kanske ska säga att det här är en hon, med familj och snart vuxna barn. Alltså ingen han som passar på när han är gräsänkling *ler*.  

Det var så himla kul att måla så fortsatte med ännu en duk. Den här gjorde jag faktiskt klar och det är väl den mest enklaste, simplaste målning jag gjort, men också en av de mest harmoniska. Den ska när den torkat hängas på den tomma väggen i sovrummet. Den andra ska hängas på tomma väggen här i datorrummet. Sedan vill jag måla en ännu större till vardagsrummet. Just nu är det så mycket jag vill.

Jag vill få ut mina färdigskrivna manus tex. Ett bokförlag kvar som inte hört av sig. Men löftet till min mor och barnboken vill jag ha ut och kommer när ekonomin tillåter att finansiera tryckning av själv. "Rapport från en arbetslös" skulle jag egentligen också vilja ha tryckt och skicka till Hillevi och Reinfeldt och Clas Olsson bl.a. Det är den jag har ett svar kvar att få om. Sedan har jag ju min nya ide' som jag nämnde i ett inlägg, som jag fortfarande inte vet om jag ska anamma eller låta förpassas i en gömd vrå i hjärnan. Vad vore livet utan drömmar och idéer? 

Nu måste jag nog snart sätta lite fart om jag inte ska behöva stressa. Jag har duschat, mascaran är på plats, solen skiner, jag vet på ett ungefär vad jag ska slänga på mig, kameran får stanna hemma, mailen är kollade, bloggen snart skriven, nyhetsblaskorna skummade, bloggar lästa. Kollade in Politometern och läste Mobergs senaste blogginlägg och klickade därifrån vidare till Göteborgsposten. Handlar alltså om arbetslinjen och Fas3. Något som snart är min vardag igen. 

Läste även Schulmans krönika på Aftonblaskan. Är det jag eller han som skrivit den? Jag skojar, men ni som följt mig vet min fäbless för diverse skribenter, typ Schulman, Birro, Blogge  m.fl. De som sätter mina egna åsikter på pränt på deras eget sätt. ( ska det vara sitt eller deras sätt ?)  Skit samma, de som bekräftar vad jag själv tycker....  och/ eller ....ibland skriver så otroligt vacker med fantastiska metaforer ( Birro ) även Schulman. Båda är fantastiska skribenter, enligt mig och detta oavsett hur deras personlighet är. Fast oftast kan man genom det skrivna se den person som kanske inte alla ser. Förstå varför mailbokningar är viktigt för mig...( bara som en liten parentes )

En annan skribent är Lisa Magnusson, krönikör på, om jag tror rätt, både Aftonblaskan och Expressen. Frilansjournalist, som väl nästan de flesta journalister idag är. Med en inkomstkälla som nästan borde vara mer osäker än min. Då och då ploppar det upp en krönika som hugger tag, typ denna som jag länkat till tidigare, som handlar om min ( = sexarbetarens säkerhet och trygghet i samhället ). Man kan leta på Bloggplatsen efter åtminstone två till, skrivna sedan långt tidigare tillbaka.

Anledningen att jag nämner Lisa är för att jag fann en tråd på sexwork där hon önskade kontakt med sexarbetare som blivit orättvist behandlade av myndigheter på grund av att de sålt/säljer en sexuell tjänst. Som vanligt numera så spårar trådar där ur. Jag vet inte mer om denna Lisa än någon annan, men det kan liksom aldrig vara fel att föra upp debatten....kan vår attityd gentemot sexsäljare bidra till att mord begås? Typ så. Om PJ kunde prata så skulle hon skrika...skriv, bara skriv. Tror jag alltså. I detta fall handlar det inte om smutskastning, utan PJ:s anhöriga är välvilliga till artikeln ( enligt Lisa ) . Barnen är tyvärr för små för att ge sitt delgivande ( med tanke på något obetänksamt inlägg i tråden ). Oavsett Sex Works medlemmars  misstänksamhet och idiotinlägg i tråden så lär artikeln komma ut i NEO på tisdag.  Om det blir på nätet eller bara i pappersupplagan vet jag inte. Jag ser fram emot artikeln i alla fall och hoppas att det jag får läsa är det jag VILL läsa. Sådant vet man ju bara i efterhand. Men ibland måste man våga för att vinna. Om inte magkänslan säger stopp förstås.

Min magkänsla nu säger....skit i datorn och dra. Så nu drar jag. Undrar om man kan sitta ute och beställa ett glas vin så här på en söndagseftermiddag?

Kom på att jag bara ville säga att gårdagens nya programide' "Alla tiders hits" inte var någon vidare hit. Det var inte heller "Apflickorna" som jag trodde skulle vara bra. Men typiskt svenskt så gick det i ultrarapid. Det kommer jag inte att göra nu. Herregud, nu är det bråttom.