EN DUM BRUNETT

Så här kan man se ut precis efter ett trevligt möte. Hade kameran med idag och knäppte alla möjliga lustiga bilder. Bla då denna där jag precis sagt hej då till besöket och direkt gått ut i mitt lilla pentry och där låg ju kameran så lägligt på bänken, för hade även tagit några bilder innan besöket. Räknade inte med att de här två helt spontana skulle bli användbara och stängde inte ens dörren ut till hallen. Men jag tycker den här funkar rätt bra ändå. Än så länge har jag bara Paint att redigera på och det går ju det också märker jag. Men jag har tagit fram piratkopian med Photoshop och jag hoppas det fortfarande funkar att installera den.

Jag har således varit i min kära oas idag, i stort sett hela dagen. Tänkte att det var lika bra att slå på stort medan jag har möjlighet *ler*. Att jag överhuvudtaget är där en fredag är ju inte så vanligt numera, men eftersom jag ville ha några dagar att göra ingenting efter jobbslutet förra fredagen,  så blev planeringen så. Och otroligt nog kunde jag planera in två olika slag av besök, så det blev helt perfekt allting. Både njutningsmässigt och ekonomiskt. För tillfället är båda lika viktiga, men det kanske man inte ska säga. Så är det i alla fall. Och ett bättre sätt att kombinera dessa komponenter än att gästas av trevliga, gamla bekanta är väl svårt att finna.    

Var hemma strax före sex med en massa föresatser...rensa datorrummet på kartonger, bära ut gamla skärmen och tangentbordet i förrådet, fixa mat och sedan bänka mig här för att ta itu med gårdagens dilemma som jag strax kommer till. Nu vet jag ju vid min ålder ( skit vad jag ofta återkommer till min ålder nuförtiden ) att saker sällan blir som man föresatt sig. Jo dagen blev ju bättre än vad jag föreställt mig i och för sig. Men väl hemma kollade jag privata mobilen som låg på köksbordet och läste ett sms som skickades redan halv tio i morse. Svarade och sedan nytt sms och nytt svar och det slutade med att jag föreslog konversationen via telefon när jag packat upp varorna jag inhandlat i mellantiden och när jag fixat mina nudlar och fått igång datorn.

Dagens mat, bara för att visa att jag verkligen äter de dagar jag ska äta. En timma och tjugo minuter varade sedan samtalet. Ganska normalt om det varit 08-ungen för typ ett år sedan. Nu var det inte 08-ungen utan en annan unge som har kommit med ett så himla bra förslag som jag verkligen hoppas blir genomfört. Nu är det mycket som det hänger på, men det ska bara gå vägen och vi behöver det här båda två. Så det var detta som avhandlades. Efteråt var örat alldeles hett, hjärnan jobbade, kartongerna stod här och skrattade åt mig och jag tyckte datorn skrattade åt mig också. Men, tänkte jag, skrattar först som skrattar sist och då övergår vi till datorn och dilemmat.

Innan jag tillät John Blund komma i går kväll/natt så installerade jag Office. Dels det här att betala tusen spänn för några siffror och bokstäver, men så är det ju, men sedan vara tvungen att skapa ett konto och uppge namn, kön, personnummer och postnummer. Men jag hade ju inget val tyckte jag ifall jag skulle kunna öppna mina dokument och överhuvudtaget kunna använda datorn att skriva på, för något liknande Word hade jag inte hittat. Så okej, jag kör på. Sedan testar jag förstås och inte sjutton kunde jag öppna alla mina dokument och de PDF filer jag hade såg ju inte alls ut som PDF filer. Fast det kan man ju vänja sig vid, men jag kunde inte se bland mina dokument att det här är en PDF fil. Sedan blev jag så himla störd av att mitt namn stod överst till höger på vartenda dokument jag kunde öppna. Nä, inte på dokumentet kanske, men det stod där i alla fall och då är ju frågan om jag skriver något och skickar iväg det, om mitt namn står även då. Typ som när man öppnar en mail och skriver i sitt namn när man registrerar, då syns just det namnet för den som mottar ett mail från mig. Nu skriver jag ju inte i mitt riktiga namn när det handlar om mail, men här gjorde jag det. 

Det första jag tänkte på i morse var mina dokument så satte på den bärbara när jag åt frukosten och googlade open office som jag haft förut och hittade ju gratis nedladdningsbara filer. Jag har inte hunnit ladda ner ännu, men kände mig lite lurad att jag kanske kastade ut tusen kronor i onödan. Nu kunde jag ju ha kollat upp sådant här innan, men jag visste ju inte förrän jag kom till affären att jag enligt killen måste köpa till för det fanns inte längre skrivprogram på datorn som det funnits förr. Jag ska inte förbanna för mycket ännu, för jag vet ju inte än om jag får upp mina dokument om jag laddar ner open office. Fast jag tror faktiskt det. 

Man kan ju tycka, eller jag tycker, att när utvecklingen och tekniken hela tiden går framåt, så borde man väl kunna ha... oavsett vad man kallar det nya operatörsystemet... samma bas för dokument och att ett eventuellt konverteringsprogram ska finnas på alla datorer. Hur fungerar egentligen iphone och ipad? Kan man överhuvudtaget skriva dokument på dem? Ungarna har ju iphone, men de skriver ju inte på det sättet. Som jag fattat, och det är säkert fel, så för att kunna använda den som en dator så måste de köpa eller ladda ner gratisversioner av så kallade appar. Jag låter väl som farmor hedenhös ha,ha. Men det ska sjutton betala för saker som tidigare varit standard. 

    För att då ytterligare bevisa min dumhet ska jag berätta något som jag först inte alls tänkte säga till någon. Så dumt är det ha,ha. Röran av sladdar på bilden har också sin förklaring, men i veckan som kommer ska det bli ordning på det hela. Grenkontakten jag haft som jag stängt av och på med slutade fungerade och det är väl inte mer än ett år sedan som den förra gjorde samma sak. Hittade en i skåpet utan av och på stängning, så nu kryper jag under skrivbordet för att sätta i och dra ur skarvsladden.

Men...när jag fixat alla uttag och intag på datorns baksida och ställt den intill skrivbordshurtsen, har den nu på högra sidan så att sladden till skrivaren ska räcka fram, så skulle jag slutligen sätta på den. Jag hittade en knapp över usb luckan och tryckte och inget hände. Jag kollade väggurtaget, jag kollade skarvsladden, jag kollade allt och jag bytte skarvsladd och jag bytte grendosa och jag tryckte på knappen och det hände ingenting. Av en händelse när jag satt där under skrivbordet och glodde på datorn, så tyckte jag det såg så fult ut med det där silvriga bandet, så började pilla på det ifall jag kunde få bort det och då plötsligt blev det liv i datorskrället. Ja, på bilden ser ni ju av och påstängningsknappen, men när den inte är på så är den svart och syns inte. Speciellt inte om den står tätt intill en hurts *ler*.  Nu kan jag ju inte ha den tätt intill längre.

Den förra om ni ser bild i tidigare inlägg har sin påstängning mitt fram och där var det bara att peta till med tårna när man satte på den. Likaså grenkontakten skötte jag med tårna. Ingenting är längre som förut.  Men människan är anpassningsbar som tur är.