STRUNT OCH SVAMMEL

Bild på den andra nya trasan. En trasa som trollar lite med magen eftersom det är veckat på sidorna. Den blir nog bra sen, när jag känner mig redo att börja använda den.

Jag åkte inte hem direkt idag som jag skrev igår, utan gick av i samhället och handlade. Då slipper jag det imorgon efter besöket och har då bara att tänka på att betala de manuella räkningarna. Jag ska gå igenom månadens utgifter och min ekonomi nu när jag är klar med datorn. Var inne och kollade på kontot förut ifall jag hade fått någon lön. Det hade jag inte, men jag vet inte vilket datum det normalt betalas ut. Jag hoppas inte det blir någon miss iallafall, men jag skulle faktiskt inte bli förvånad om det blev det. Jag är ju inte med i lönesystemet, sa verksamhetschefen en gång, utan jag har mina fasta timmar och eventuell extratid skriver jag upp precis som de andra på så kallade dagblad. Men med tanke på semestertider och den dåliga ordning som generellt gäller på bygget, så är jag inställd på det värsta. På fredag bör den iallafall finnas där om allt är skött som det ska.

Det är underdrift att kalla det dålig ordning, det är ingen ordning alls. Till och med ett av mina skötebarn som är klar i huvudet är kritisk och ifrågasättande. Man läser ju ibland om misstag och vårdtagare som glöms bort på toa tex, och om misskötsel och det ena med det andra. Jag, precis som ni och andra, läser och tycker det är förskräckligt att det är som det är. Nu ser jag det från insidan och kan konstatera att det är värre än vad som kommer fram i media. Eftersom jag är ensam ansvarig för mina "skötebarn" så får jag ständigt ligga på så att det mest elementära åtminstone blir åtgärdat och då sker det efter ett par dagars upprepat tjat. Vore jag ung och utan större livserfarenhet så skulle jag förmodligen inte anstränga mig så mycket och då kunde det som länken tar upp ha skett även med den person som jag kämpade mig blå för i veckor. Nu slutade det ju visserligen så ändå, men utan smärta och med lugn runt sig.

Det är väl inte så lätt att förstå vad jag styr med om dagarna eftersom jag inte är så utförlig så här på en offentlig blogg. Men att det handlar om vård har ni nog förstått och att det inte är vård av benbrott, gallsten osv och att vårdtagarna inte är så purunga. Att lägga över ansvaret på en nyanställd, timanställd vikarie som gått arbetslös några år kan ju tyckas märkligt, vilket även jag tyckte först. Men jag har ju viss utbildning och mer erfarenhet än de yngre med full utbildning har och jag fixar det lätt. Dessutom gick jag ju en deligeringskurs första veckan i det jag var osäker på. Men jag kan inte gå utanför mina befogenheter vad gäller medicinering, såromläggning och dylikt och det är när jag rapporterar till sköterska som jag inte får den hjälp som krävs. Och det tar både tid, energi och tär på tålamodet att behöva tjata om tex en så enkel, men viktig sak att jag inte ska behöva mötas på morgonen av en tom dosett, så att vårdtagaren inte kan få sin morgonmedicin. Jag såg igår att den började bli tom, men det är inte mitt ansvar att handha medicin och jag tog för givet att sköterskan hade koll på sina åtaganden.

I just det här fallet var det inte hela världen, men hade det handlat om insulin tex, så kunde läget varit ett annat. Det här var bara ett exempel av många, men det är sår som inte blivit omsedda sedan ordinarie sköterska gick på semester för två veckor sedan, plötslig aptitlöshet som ingen bryr sig om när jag rapporterar om, värk som nonchaleras, apati och livsleda som jag kan tänka mig att de anser hör till, för det får jag inget gehör för alls. Nu har jag ju tid ett litet tag till eftersom jag har en mindre att ha hand om just nu, så jag kan sitta och prata, ta en promenad, massera, beröra, hålla handen, krama om och bry mig om. Övrig personal fattar inte att det behövs så lite. Jag nämnde det en gång, men då sa en av de yngre, lite härschiga tjejerna....- jag är inte här för att vara social med vårdtagarna. Och det klart, jämför man omvårdnad med att man är social, så lär det fortsättas begå misstag och ske vanvård. Jag bävar för att  någon gång bli så oförmögen att jag inte kan klara mig själv.

Nåväl, det är långt dit hoppas jag. Nu fick jag ur mig lite iallafall *ler*. Men det här är inte alls mitt gebit av jobb, fast visst, det är en erfarenhet att få komma det inpå livet en kortare period och det ger insikter. När vi kommit in i augusti ska jag ligga på kommunen igen. Nu fick jag ju förlängt här, vilket även det beror på den dåliga ordningen, så jag jobbar ,så när som på en vecka, augusti ut. Ingen vill ha mitt pass och det finns inget planerat vad jag förstått inför hösten. Jag själv är inte alls pigg för en fortsättning i höst och vinter. Jag är jätteglad för att jag fick jobbet och för att slippa fas3, fast det kommer jag tydligen ändå inte att slippa då det här bara är halvtid. Men redan nu på sommaren är det ett stressmoment varje morgon med bussarna. Min buss kommer in till resecentrum 14 över och bussen till jobbet går 17 över. Hittills har jag hunnit, om än ibland med nöd och näppe, men det räcker med ett rödljus eller någon extra påladdning av kort, eller en traktor framför bussen så är det kört. Jag vet inte hur tiderna går när det blir vinterturlista, mer än att de då går en anings tätare, men med tanke på hur ofta min buss varit försenad vintertid, så skulle jag nog få en infarkt ganska omgående. Usch, så jag skriver, men det är en stress jag inte vill utsätta mig för och att gå upp vid fyra och åka en timma tidigare mitt i mörka vintern, för att vara säker på att komma i tid, är liksom inget som tilltalar mig. Vet inte ens om det går buss så tidigt. 

Men jag hoppas och tror på ett nytt jobb på lite närmare avstånd än det här. Annars har jag börjat drömma om en annan sak. Önskedröm alltså, men vem vet. Jag kommer att få tre rutor på en trisslott, åka till Stockholm och tv4- huset, skrapa i nyhetsmorgon och vinna 20 000/mån i 20 år. Jag visualiserar det här nu dagligen *ler*.  Om detta nu mot förmodan skulle gå i uppfyllelse...då skulle jag börja studera igen. Jag har ett jättesug efter att plugga med andra glada, positiva, engagerade, unga som äldre och kanske skulle man kunna hitta ett par yngre älskare där i klassen ha,ha. Yngre betyder alltså inte unga, utan yngre än mig. Jag menar förstås när det är dags att lägga hobbybiten på hyllan vilket det inte är än. Men det kanske tar några år innan min visualisering ger resultat. För ganska många år sedan läste jag om en man som läste till präst när han blivit pensionär. Han var byggnadsingenjör innan tror jag eller arkitekt. Präst tänker jag i såfall inte läsa till, men man är aldrig för gammal för att lära iallafall och det skulle vara jätteskoj tycker jag nu. 

Mycket strunt och svammel blev det ikväll. Nu ska jag kolla över mina räkningar, titta in på mailen en sista gång och sedan lägga mig. Tanken var att vara i säng vid åtta ikväll, för jag är halvdöd på morgnarna, men åtta hinner jag nog inte till. Halv nio får det bli och sedan håller vi väl tummarna för fotbollsstjejerna.