HÄRLIG SOMMARDAG och TRÄGEN VINNER

Jag tycker den här bilden är fin. Men det kan ju vara för att jag minns ögonblicket. Ägaren till händerna ser den inte som särdeles märkvärdig, säger han. Jag tror bilden togs i april och vi har setts en gång efter det. Det är naturligtvis med min egen kamera som jag numera drar med överallt. I morgon tänkte jag ta med den igen, men när jag precis nyss kollade min mail så fanns där ett återbud till morgondagens besök. Inget kul alls. Jag hade sett fram emot att åka till oasen. Det är över en vecka sedan jag var där och förra veckan blev det ju ingen hobbylek överhuvudtaget.

Det börjar kännas lite både vad gäller sexet, närheten och även ekonomin. Någon lön får jag ju inte förrän i slutet av månaden och den går ju till mina vanliga utgifter och dessutom blir den väl inte mycket mer än vad aktivitetsstödet var. Hobbypengarna går ju till det här vardagliga...resor, mat, vin mm och så förstås till lokalhyran. Oasens hyra försöker jag alltid se till att jag ligger en månad före med, så medel till den finns. Men påfyllning av månadskortet kostade en tusenlapp nästan och helgens Stockholmstripp kostade och mjölk, kaffe, ost, paprika, blåbär och turkisk youghurt vill jag gärna ha hemma plus hygeinartiklar förstås. Så nu får de här förgrymmade återbuden ta slut någon gång.

Det är för tillfället ingen vidare rusch på hobbymailen, men dels är det semestertider och dels är jag låst vid bara en bokningsbar tid nu när jag jobbar. Jag tror iallafall att det kan vara orsaken. 

Vilken fantastisk sommardag vi haft idag, åtminstone hos mig. Jag svansade runt med en ärmlös långklänning på jobbet ett tag. Det var det mest svalkande i klädväg jag kunde komma på i morse. Nu har jag ju arbetskläder när jag jobbar, men i vissa moment byter jag om och vid eftermiddagens extrajobb krävdes inga arbetskläder.  Om jag är ledsen för att behöva jobba en sådan här dag? Både ja och nej. Jag är ju inställd på att jobba hela sommaren och trots att jag gör det så har jag hellre sol och varmt än regn och kallt. Sedan vore man väl dum om man påstod att man hellre jobbade än gottade sig vid ett bad. Hörde någon på bussen prata om regn i morgon och för naturens skull vore det nog bra, men för mig får det gärna vara sommarväder även i morgon. Regna kan det väl göra i natt.

I morse var det kaatastrooof på jobbet. Nej vars, katastrof innebär väl typ jordbävning eller att huset brinner ner. ( skitdator som låste sig precis när jag skrev. Omstart och hoppas det funkar nu ) . Okej, om inte direkt katastrof så värre än vanligt. Tänkte att nu hämtar jag någon som med egna ögon får se samma som jag. Då kanske de inser att det inte går att ha det så här längre. De två personal som finns  på plats så tidigt hade ju fullt upp med sitt, men nuvarande gruppchefen fanns på ett annat ställe i huset fick jag veta. De hjälpte mig att ringa efter honom. Han kom, han beskådade, han hjälpte mig och äntligen föll poletten ner och äntligen hörde jag...så här kan du inte ha det och...så här får det inte vara. Efter två veckors tjat så händer det nu saker. Åtminstone gjorde det det idag, men jag kan inte tänka mig att man inte går vidare. Trägen vinner kan man säga *ler*. Jag blev lovad att instanser skulle kontaktas och att den här vårdtagaren får den vård han har rätt till. Jag tror inget förrän jag sett det, men nu är bollen iallafall i rullning. Troligtvis rullar den långsamt nu i semestertider, men så länge den rullar är jag glad.

Läste hos Alliansfritt om Attendo. Det står säkert här och var om det, men jag orkar inte så här på kvällarna att fara runt och läsa blaskor på nätet. Attendo kräver en änka på pengar, 70 000 för att hennes demenssjuka man (nu död ) kissade på golvet. Bara det är ju totalt vansinnigt. Ännu mer vansinnigt är att de tydligen enligt sveriges radio bara hade två anställda till 63 boende och till detta vansinne kan då läggas att denna chef är regeringens rådgivare i vårdfrågor.

Nu ska jag sova och för en stund lämna idiotierna i samhället och i världen. I morgon är en annan dag.