MOTSATSERNA DIPPAR VARANDRA

Idag övverraskade jag mig själv när jag kom hem ha,ha. Var lite småhungrig för en gångs skull ( inte ofta jag är hungrig, mest sugen ). Tänkte att jag brassar till wooken som legat länge i frysen, var ca en tredjedel kvar i påsen. Men när jag tog fram den såg den inte så värst trevlig ut, isig och skrumpen fastän den var fryst. Hittade istället en halv påse grönsaker och fick även iden att göra slut på de vegetariska snitzlarna innan också de blir oätbara. Det är alltså ingen åtgång på min mat i frysen. Som sås blandade jag riven ost med lite grädde, salt och peppar och värmde upp. Skitagött blev det och jag blev proppmätt.

När jag sedan satt vid photoshop höll jag på att somna. När ögonen för tredje gången föll igen och jag till och med drömde något, då beslutade jag mig för att ta ett vil i soffan. En kvart, tjugo minuter tänkte jag. Det brukar kunna räcka, jag vill ju kunna somna ikväll. Halv sex vaknade jag och hade då sovit från fyra. Men det var skönt och säkert välbehövligt. Tror att jag kommer att kunna somna vid halv tio i kväll ändå. Annars får jag väl läsa lite. Jag har inte öppnat en bok på jättelänge och tv-n har jag inte haft på, på hela veckan.

Men jag kan nu, åtminstone för ett tag, släppa det som jag haft i tankarna de sista två veckorna. Återkommer till det.

Ingen tunn, ärmlös långklänning i dag inte. Snacka om väderkontrast. Ett par sandaler hade jag på fötterna, men jag kunde lika gärna ha gått barfoten, för fötterna blev lika blöta som om jag hade gjort det. Ett sms på hobbymobilen hittade jag när jag kom hem. Sänt runt tolv idag. Läste din blogg, jag kan komma på återbudet, stod det. Vi har setts förr och undertecknat med ett namn. Jag tror jag vet vem det är, men säker kan jag inte vara för jag har fler med samma namn. Hur som helst var det ju så dags då *ler* och det är anledningen till att jag ens nämner det i bloggen. Hade jag varit hemma skulle det kunnat funka ifall jag inte hunnit planera in något annat att göra ( eller om jag bodde granne med oasen ). Men nu bor jag en timmes bussresa från oasen och när jag jobbar drar jag inte med hobbymobilen om jag inte har ett inbokat besök. Ifall nu någon mer tänker i samma banor som dagens kund. Sedan är det ju mail som gäller, men här förstår jag kundens resonemang. Större chans att jag ser sms-et än ett mail och så skulle ju fallet varit om jag nu haft mobilen med mig.

Jag har nämnt någongång eller kanske fler gånger att det ibland bara dyker upp ett ord, en bild eller en mening för mitt inre. 2003 började jag anteckna de mest speciella och de jag sedan kom ihåg i ett litet noteringshäfte. Vissa ord och meningar är väldigt kloka saker medan en del andra är helt oförklarliga som jag inte ens förstår innebörden av. När jag satt på bussen hem idag och regnet bara öste ner utanför rutan och jag tänkte på gårdagens heta, soliga dag... då kom jag ihåg en av de här lustiga meningarna. Jag tror att det egentligen var motsägelserna dippar varandra, men i bussen tänkte jag motsatserna dippar varandra och just idag stämmer det när det gäller två saker.

Roade mig med att göra en symbolisk bild av det ( det var då ögonen föll igen, en, två, tre gånger ).  Första motsaten är då vädret och det är ju inte första gången som det förändras över en natt, men det är första gången den här meningen dyker upp i samband med det. Jag har aldrig förstått den riktigt, förrän idag. Dippar kan man ju egentligen översätta till tangera och då blir den inte så lustig längre, för alla motsatser tangerar väl varandra på något sätt. Mörkt/ljust, kallt/varmt, snäll/dum, våt/torr osv.

Som jag vet att jag skrivit förr så har iallafall jag svårt att se motsatsen när jag befinner mig i det ena av de två. Typ som igår, då det var sol, värme, blå himmel och helt underbart. Då vet jag knappt inte hur regn, åska och mörka moln känns. Idag när regnet vräkte ner, himlen var svart och åskan mullrade, ja då var det svårt att anamma bilden av gårdagens fina sommardag. Jag kan omöjligt vara ensam om det här *ler*.

I morgon kommer jag att få uppleva motsatsen till det tidigare jagandet på jobbet. Jag försöker föreställa mig hur det ska bli, men det är svårt. Jag lär förstås inte kunna sitta som tjejen på bilden, men tänk om det blir så lugnt så jag blir rastlös av det? Visserligen finns personen som jag fick avlastningshjälp med ett tag, men där går det hela tiden framåt och extratiden minskas succesivt.

Varför blir det då så lugnt plötsligt? Jo, när jag äntligen fick bollen i rullning igår så gick det snabbt. Idag fick mitt "skötebarn" till slut den vård den skulle haft för en vecka sedan och den vården kan jag omöjligt ge. Lite synd kan jag tycka att förra veckans gruppchef inte brydde sig och trodde att det skulle bli bra om jag började tidigare. Men hennes semester hägrade ju och det var väl lättare att skjuta över ansvaret till den andra chefen som kom tillbaka den här veckan. Vad vet jag, mer än att personen fick lida en vecka i onödan.

Jag är glad att jag dokumenterat i data journalen försämringen dag för dag nästan. Nu har jag en del frågor jag gärna vill ha svar på, för personlig del och av ren nyfikenhet. Dels om åtminstone  gruppchefen läser dessa journaler och dels hur stor vikt eftermiddags och kvällspersonal lägger vid dessa noteringar gjorda av en semestervikarie utan sköterskeutbildning och sedan vem som ger order till vem. Jag har ju pratat med och informerat både sjuksköterska och gruppchef och den personal som finns när jag jobbar, men personalen kan ju inte ta order av mig och de har i regel fullt upp med sina arbetsuppgifter, ändå har de försökt avlasta mig när jag bett om det.  Så det jag är nyfiken på är om det är gruppchefen som ska ge order till sköterskan att kolla hälsotillståndet vid min indikation att något är fel, eller om det är sköterskan som ska ge gruppchefen order att efter min info se till att åtgärder införs.

Som jag skrev i svarskommentar till gårdagens inlägg, så är det nog svårt för folk att förstå hur situationen på vissa arbetsplatser är. Speciellt de arbetsplatser där det handlar om att hjälpa individer på ena eller andra sättet ( vårdpersonal, lärare, bussförare, försäkringskassa, arbetsförmedling, socialtjänsten, polisen bla ). Jag visste att arbetsmiljön för många av dessa är hemsk, men i verkligheten är den sju resor värre på sina ställen. Resultatet blir naturligtvis att den hjälpsökande blir lidande och att misstag görs.

Lokalblaskan skriver idag om stressade sjuksköterskor. Enligt en rapport vill var tredje nyutbildad sköterska lämna yrket på grund av stress och mental utmattning.   Något är fel.