STREJKA NU ALLA FAS 3: ARE ! 27-31 MAJ

Bild tagen vid nio i morse, när jag var nyduschad och nypromenerad. Ibland förvånar jag mig själv *ler*. Idag bänkade jag mig vid min vanliga, stationära dator. Första gången på 1½ vecka...ja första gången denna månad. Eftersom det gick så otroligt bra att avstå den och vin och allmänt surfdegande så funderar jag nu på att låta den bli enbart söndagsdatorn. Iallafall så länge jag inte har något jobb, för söndagar har ju för mig blivit lite speciella och då kan jag även tillåta mig att ta ett par glas vin om jag känner för det. Jag tycker faktiskt att jag har blivit lite mer lugn i sinnet, mindre rastlös och kanhända har jag även mer energi nu. Det känns lite så iallafall, men om det beror på datorfriden eller inte är omöjligt att veta. 

Okej att internetavgiften blir några hundra extra per månad om jag dagligen använder skrivdatorns mobila bredband till mailkoll och skummande av nyhetsrubriker och bloggande. Men det kan det vara värt. Nu satt jag här och funderade på hur jag skulle lägga upp dagens bloggande. Om jag skulle köra allt i ett inlägg eller dela upp. Jag skriver ju alltid mer än vad jag tänkt och mer än vad som behövs.... men vem bestämmer det egentligen? Vad som behövs alltså. Jag har lite länkar och lite tankar och så har jag dagens morgonpromenad i bilder. Bestämde att det blir tankar och länkar  i det här och promenaden i ett inlägg för sig. 

Innan jag drar länkar och åsiktsmaskineriet så kan jag tala om att jag inte badade igen igår. Fast jag var inställd på det eftersom väderexpertisen siat om bra väder i helgen här hos mig och sedan sämre  ett tag igen. Jag tog min 45 minuters runda även igår morse ( fast då var det mer tidig förm ) och då var det molnigt och nästan lite kyligt i luften. Ingen längtan efter utebad med andra ord. Jag ägnade istället en del av dagen till mitt skrivprojekt och det är inte kul. Hur ofta säger jag det om något jag håller på med? Aldrig i stort sett. Det här ger ett så stort motstånd och det väcker upp ilska, maktlöshet och frustration. Men kan jag förmedla den känslan även till eventuella läsare så är ju min uppgift viktig. Jag vill ju ändå få det här klart ( jag som trodde det skulle gå på en dag eller två ) så det slutade med att jag igår kopierade rakt av från mina anteckningar för att sedan bara justera. Bara och bara och jag stängde ner efter att jag kopierat. Nöjd över beslutet att göra så.

Jag slängde iväg ytterligare ett mail till journalisterna på Aftonblaskan angående granskningen. Om vart Fas3 tagit vägen i deras grävande. Jag är naturligtvis fullt medveten om att det är massor med människor som mailar dem och det är ju bara hur positivt som helst. Jag är bara rädd för att det hela inte leder någonvart. Svt körde ju också en granskning för inte alls länge sedan. Vad hände med den? Visst, de berörda får uppmärksamhet en dag, en vecka och sedan återgår allt till det vanliga. Det är nästan alltid så. Läkare som larmar om ohållbara situationer tex, det tas på sin höjd upp i något debattprogram för att nästa vecka vara glömt, fastän problemen fortsätter. Det måste malas på och malas på tills en förändring sker och något radikalt görs för att ändra en ohållbar situation. 

Det är ju inte så att det bara är gnäll och klagan, utan det är rena verkligheten som är helt oacceptabel och forskare och experter är eniga och många har andra lösningar. Men dessa lösningar gynnar ju människan och inte politikernas penningpåse och är därmed ointressanta. Jag kan åtminstone inte se det på annat sätt. Ni har flera gånger läst min förundran över varför folk bara lallar med och inte protesterar. Den undran kommer jag att dö med. Det gäller vårdpersonal, det gäller skolpersonal, det gäller personalen på arbetsförmedlingen och det gäller fas3:are, eller arbetslösa och sjuka överlag.  Sjuksköterskor och lärare ska ha en eloge, för de försöker verkligen att sätta hårt mot hårt. 

Men när har man hört alla mesiga handläggare på arbetsförmedlingen ge hals... att nu får det vara nog?  Aldrig. Säger cheferna si, så gör de si. Säger cheferna så, då gör de så. Detta trots att många av dem lider inom sig ( inte alla, men många ) och de vet att deras beslut tagna med piskan över sig oftast drabbar en medmänniska negativt. Ändå bara fortsätter de. Det förundrar mig. Väldigt. Det är samma sak med migrationsverkets personal, som tar beslut som strider mot deras inre. Till och med bönder har mer kurage när det gäller deras frågor och situation. 

Att sjuka och arbetslösa kan ha svårt att ta strid har jag ändå en viss förståelse för. Men bara viss. Det gäller ju att kunna enas och vad skulle hända om alla, jag menar ALLA fas3:are tex skulle bli avstängda? Skulle överhuvudtaget en sådan sak vara möjlig? Det vet man ju inte förrän man testat och om så skedde då skulle ju problemet komma flera steg högre upp på pinnen och regeringen vore nödd och tvungen att på något sätt agera. Nu kommer det här aldrig att ske, just för att vissa helt naturligt inte orkar och dels för att några inte skulle klara  av att bli av med aktivitetsstöd eller socialhjälp och dels för att ett fåtal faktiskt tycker det är okej att slippa ansvar och ett meningsfullt jobb och hellre sitter av tiden och lyfter socialbidrag/aktivitetsstöd. 

Men de andra då? Som verkligen vill ha ett jobb och det tror jag faktiskt de allra flesta vill och/eller de som har en make/maka med inkomst, eller de som  liksom jag har en förtjänstfull hobby som ger svarta/vita extrapengar. I fyra år har det här Fas3 systemet varit i bruk och förpestat tillvaron för tusentals av landets medborgare ( och gynnat ett hundratals oseriösa skojare ) och ändå är det bara ett litet, litet fåtal som vågat och velat protestera. Det räcker inte med ett fåtal för att få till en förändring. Tyvärr. Helt klart bättre med några få än med inga alls, för dessa få kan ändå få bollen i rullning. Men det är inte tillräckligt. 

   
Säkert missar jag mycket då jag inte engagerar mig i alla sociala medier på nätet, Facebook tex, men oftast når mig det viktigaste ändå. Hur som helst pågår nu ett upprop på Facebook att alla Fas3:are under vecka 22 struntar i sin fas3 plats. Ett ypperligt bra upprop kan jag förstås tycka, men helst skulle jag vilja att alla fas3:are helt bojkottade systemet och drog ut i demonstrationer. Men jag är glad för det lilla *ler*. Fasorna skriver om det  och det gäller tiden 27-31 Maj. Rädslan att stå utan levebröd ger sig till känna i kommentar och där står även svaret hur man ska gå till väga. Själv är jag ju avstängd ( om jag nu är det ) och jag strejkar ständigt ha,ha.  

För sjutton gubbar och gummor, visa nu att ni har lite jädrar anamma i er. Det är ert liv det gäller.

Jag håller mig kvar vid arbetspolitiken och länkar till Newsmill och diverse inlägg.  Jag har inte ännu idag varit inne på Aftonblaskan så vet inte vad de skrivit om i helgen vad gäller granskningen.

Photoshop ska kosta varje månad fick jag se en rubrik om idag när jag loggade ut från yahoomailen. Det ligger ju i mitt intresse så klickade förstås upp artikeln. Nu vet jag inte om det kommer att påverka mig som har en piratkopia installerad både här och på skrivdatorn. Uppdateringar kan jag förstås inte få, men kan jag bara fortsätta använda programmet så är jag glad. Vi får väl se vartåt det lutar. 1 Juni kommer det här med månadsavgift att börja gälla.

Jag får ju relativt ofta kommentarer om mitt bloggande från kunder. Att det måste ta en massa tid osv. Nejdå, brukar jag säga, det går av sig självt och tar inga tider. Jag tycker ju faktiskt att det är så, att det tar på sin höjd en halvtimma att ruttla ner ett inlägg, ibland längre förstås beroende på innehåll och ev länkar.  Faktum är att det idag tagit närmare en timma att få till det här. Och då är det egentligen bara ett halvt ha,ha. Eftersom mitt egentliga inlägg kommer alldeles strax.