A-KASSA, POLITIK och ARBETSFÖRMEDLING

Nu börjar man nästan bli bortskämd med vädret. Sol och fint i många dagar nu. Men hos mig ligger som vanligt rädslan på lur att snart är det över och att snart är det grått och kallt igen. Så det gäller att passa på. Därför är deadline vid datorn senast 14.00 även idag. ( Soltid alltså...klocktid 15.00 ). Blir jag klar tidigare desto bättre.

Onsdagens moppbilder får väl pryda dagens inlägg *ler*. 

Samma bild, men beskuren. Om det inte vore för moppskaftet så kunde jag haft den till något, blogghuvud tex. Men sparar den ett tag ifall någon ide ploppar upp.

Jag lever i ett litet inferno för tillfället. Nej vars, så farligt är det inte, men jag har fortfarande några saker kvar av det jag plockade ut från förådet och som ska säljas. Man får kryssa sig fram lite. Jag gillar inte när det inte är rena, fria ytor, men nu vet jag ju att det bara är tillfälligt så jag ler och tänker positivt. En sak blir hämtad imorgon iallafall och har jag riktig tur så kan jag bli av med sängen redan idag. Sedan är det ett större skåp jag vill bli av med, men ingen är intresserad av det. Får väl sänka priset ännu en aning och funkar inte det så får någon insamling komma och hämta det. Nästa helg har jag planerat in vårstädning, så till dess vill jag ha allt klart.

Jag har ägnat en timma till jobbsökande nu. Det är lätt att ge upp ska jag säga. Nu gör ju inte jag det, utan försöker hitta andra vägar. Trodde nog att AF skulle gett något livstecken ifrån sig denna vecka, med tanke på mitt brev. Men icke, sa nicke. Totalt dött därifrån och så länge jag inte fått besked om något så räknar jag med att jag fortfarande är inne i rullarna.

Jag funderar stundtals på den arbetsmarknad som för tillfället råder i landet. Jag har ju inga universallösningar och det verkar ingen ha. Löfven är aktuell nu i och med deras kongress och han lovar stort och brett. Inget jag vågar tro på förrän jag sett det. Alliansen lovade också stort och brett 2006 och det visade sig bli mindre än en tummetott till majoriteten och en jättestor tumvante till en  minoritet. Rubriker skriker ut att aldrig har så många unga stått utan a-kassa som nu. Jag vet inte om jag tänker fel och är helt ute och cyklar, men a-kassa är en sak och jobb ett annat. Visst, är man klok så går man med i a-kassan när man fått ett jobb, men det är ingen självklarhet. Utan vårt upprepade tjat så hade nog inte våra ungar heller brytt sig i början. Många ursäkter fick vi höra....äsch, det är ju bara ett vikariat.....jag kanske börjar plugga i höst så det är ingen mening.....jag ska inte bli fast här så jag bryr mig inte....men då, det här är ju bara tillfälligt och jag tänker inte betala till någon a-kassa...osv osv.

För mig är inte det alarmerande att unga står utan a-kassa, utan det mest alarmerande är att de inte har egen försörjning, ett jobb, lär sig ta ansvar, att följa regler, att samarbeta, skaffa eget boende, bli självständiga individer och bland det viktigaste känna sig behövda. A-kassa är bra när man har jobbat och blir av med jobbet. Nu läste jag inte artikeln så jag ska kanske inte gapa så mycket eftersom jag inte vet vad den gick ut på. Men rubriken är iallafall fel tycker jag, om man nu med den vill poängtera något som är galet och fel.

Idag är i stort sett alla okvalificerade jobb borta, vilket fått till resultat att många företag skriker efter folk, men det finns bara ett fåtal som kan söka dem och framför allt är de väldigt avlägsna för de unga som kanske inte ens vet ännu vad de vill bli och inte på långa vägar hunnit bli kvalificerade. De är även väldigt avlägsna för de som nu efter många års arbetslivserfarenhet står utan jobb. Det har också fått till resultat att det som tidigare gjordes av icke legitimerad personal nu tillsammans med ordinarie uppgifter måste göras av de legitimerade, vars arbetsbörda således ökats. Det i sin tur kan få till resultat att har man många bollar i luften så blir inget ordentligt gjort och misstag görs.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här egentligen, förutom att alltihop är ett enda sammelsurium och att det viktiga inte är a-kassa eller storlek på arbetslöshetsstöd etc. Utan det viktigaste är att skaffa arbetstillfällen och få ut folk i arbete så de kan klara sig själva. Sedan är det förstås bra att OM man står utan arbete ett tag ( det ska alltså inte ta två -tre år eller längre ) att man då kan klara sitt uppehälle på ersättningen UTAN att som är fallet idag för otroligt många, behöva stå med mössan i hand och tigga av det allmänna ( alltså socialen ). Jag har som sagt inga universallösningar, men det borde väl inte vara så jättesvårt ändå att som politiker få något så när ordning på arbetsmarknadspolitiken, så att det gynnar alla parter. 

Idag är det pengar, pengar, pengar framför ögonen på alla. Inte riktigt alla, men på väldigt, väldigt många och många försöker på allehanda mer eller mindre seriösa sätt tillskansa sig pengar och oftast då på bekostnad av de svagare i samhället och med statens godkännande. Det kan handla om vad sjutton som helst. Ta asylboenden tex som togs upp i Uppdrag Granskning. Privata aktörer köper upp någon skola eller dylikt och hyser in flyktingar för otroliga summor som staten betalar så glatt. För att få ut mesta möjliga så struntar de sedan i flyktingarnas välmående. Eller bemanningsföretag. Läste nu idag om Adecco som blivit stämt för diskriminering då de vägrat en 35-årig kvinna anställning på ett jobb hos Volvo som hon tidigare haft. Hon var således kvalificerad. Anledningen var att hon var för gammal. Sanningen enligt Adecco var att efter 26 år måste de betala en högre arbetsgivaravgift och det ville de alltså inte.

Sedan finns då alla dessa Fas 3 anordnare och arbetscoacher, vars enda syfte är att få in så mycket pengar som möjligt på arbetslösa. Något syfte eller ens möjlighet att få ut dessa arbetslösa till en riktig anställning finns inte. Det här vet både politiker och arbetsförmedling, ändå betalar staten ut miljontals kronor till ingen nytta alls. Det är så osannolikt att något sådant här ens kom på tal och än mer osannolikt att det fortsätter att förekomma och det allra mest osannolika att de som inte vill vara med och låta någon sko sig på ens utsatthet blir ännu mer utsatta eftersom dessa då blir avstängda.

Mikael Glännström skriver just om okompetenta coacher och meningslösa uppgifter i Aftonblaskan idag. Nu ifrågasätter han Arbetsförmedlingen en hel del och visst med all rätt. Men vi ska veta att AF numera står under regeringen och det är regeringen som ger direktiv till AF:s inkompetenta genraldirektör ( fd tandläkare ) vad hon nu heter Angelika Bermudas nånting. Alla gånger ( tror jag ) har regeringen någon hållhake på denna damen så hon varken kan eller vågar göra annat än att lyda och i intervjuer rabbla sin inlärda läxa oavsett vad frågorna är. Har ni sett någon intervju med henne så vet ni att det är ungefär goddag yxskaft och hon framstår då som mer eller mindre efterbliven.

Efter direktiv från regeringen styr den här kvinnan chefer och personal på landets arbetsförmedlingar med järnhand och det har framkommit via undersökningar att AF:s personal näst intill lever i skräck och vågar inte annat än att lyda. Det man kan ifrågasätta är varför inte personalen går samman och sätter ner foten. Jag frågade ju min senaste handläggare, den märkliga kvinnan, vaför hon inte hade någon stake och sa vad hon egentligen tyckte. Jag fick inget svar på det och hon fortsatte att göra sitt jobb än mer intensivt nästan. Sedan tror jag också att vi som utsätts för den här förnedrande behandlingen att tvingas utföra meningslösa uppgifter till ingen nytta, måste börja ifrågasätta mera. Inte bara göra som de säger, utan skaffa sig information och kunskap och ställa dem mot väggen. Men så länge det bara är en liten, liten del av oss som protesterar så kan de fortsätta. Tyvärr vet de styrande att de allra flesta är rädda om den pyttelilla ersättning de har och därför inte vågar bråka av rädsla att mista den.

Ja ni,det blev mycket om det. Mer än vad jag själv hade räknat med. Varav huvudet är fullt osv. Men nu blir det inte mer. Solen verkar tyvärr ha gått och gömt sig under tiden jag smattrat på tangenterna. Hoppas den hittar tillbaka. Men blir det inte läge för balkong och solande så får det bli en längre promenad istället. Jag hoppas alla som läser... arbetande som arbetslösa, fattiga som rika, glada som ledsna, friska som sjuka en skön och behaglig helg.