TÄNDER och SKAM ATT VARA ARBETSLÖS

Bilden får väl symbolisera både smile och tänder *ler*. I morse tyckte jag att fyllningen på min kindtand inte längre var lös. Bäst att förklara att det inte är tanden som är lös ha,ha, utan den stora plastfyllningen som tanden är lagad med. Den här är gränsfall att det är logiskt försvarbart att hålla på att lappa och laga som jag tjatar mig till. Det är helt på min risk för tandläkaren vill förstås göra en krona, vilket jag varken har råd eller lust med. Sedan vet ni som följt mig, att är det något som kan få mig i panik så är det att sitta i en tandläkarstol. Jag fixar det med hjälp av mycket bedövning, en förstående och lugn tandläkare och fokusering på andning. 

Hur som helst så åt jag frukost och kollade tanden igen och det klart att en fyllning inte kan växa fast över en natt. Lite rörlig var den allt, fast man måste nog vara uppmärksam för att upptäcka det. Hade jag inte plötsligt hakat upp mig på det här skrovliga så hade jag säkert inte fokuserat på tanden alls. Jag ringde iallafall min tandläkare för att kolla hur läget var på fredag. Typiskt nog är han ledig på fredagar, vilket jag förstås tycker är smart att han är. Men jag var välkommen redan i eftermiddags. Inget jag direkt var inställd på....jag är ju en sådan som helst vill förbereda mig mentalt... men i det här fallet var det liksom inget att fundera på. Dessutom med tanke på min ovilja till tandläkarbesök var det ett smart drag. Och tur att det funkade med hans planering att ta emot mig så snabbt. 

Fast hjärtat har redan börjat galoppera och fjärilarna i magen dansar runt för fullt. Jag försöker sysselsätta mig nu fram tills jag ska åka, bla genom att blogga. Mailen är klara och snart ska jag ta en dusch och sedan kleta på lite mascara. Jag får inte bli klar för tidigt så att jag måste sitta och vänta en kvart innan det är dags att gå till bussen. En gång för längesedan, när jag var ung och inte hunnit bli trygg i mig själv så svek modet när jag satt i väntrummet och jag rusade ut. Var inte samma tandläkare jag har nu och som sagt, det var länge sen. Men känslan av obehag är densamma, fast jag kan hantera den nu. 

Jag har suttit och läst lite på Alliansfritt nu. Det är lite kul stundom, kan jag tycka. Det är ju inga direkta lögner om alliansen, tvärtom de hänvisar oftast till relaterade artiklar och det är skrivet med både ironi och humor. Tydligen har nya moderaterna twittrat att psykisk ohälsa är vanligaste orsaken till arbetslöshet.    "Arbetslösheten i Sverige är som bekant Greklands fel, ungas fel, invandrares fel och sossarnas fel. Nu fogas ännu en bortförklaring till raden". Citerat från inlägget.

Ytterligare ett citat:  "Men om det är som Moderaterna säger kan vi ju skrota hela arbetslinjen. Vad spelar sänkt inkomstskatt för roll om det är psykisk ohälsa som är problemet?"

Däremot är det omvända vanligt. Att arbetslöshet leder till psykisk ohälsa och det tar DN upp i en artikel såg jag idag. Dels denna om Monika som varit arbetslös i tre år. Tidigare jobbade hon på Sony Ericsson som projektledare, Dels den som handlar om skammen att vara arbetslös.

Ingen av de här länkarna genererar nya besökare *ler*, men jag tycker det är viktiga artiklar. Det tycker jag förstås för att jag själv är i samma situation. På tal om det så har ännu ingen hört av sig angående det eventuella jobbet. Det är ytterligare en liten påfrestning tillsammans med tandläkarbesöket. Att vänta på besked. Och ännu mer nervöst att sitta i tandläkarstolen med munnen full av pryttlar och undra om de ringer nu. Just när jag sitter där och inte kan vare sig svara eller prata.

Kanske bäst att lämna datorn och ställa mig under duschen och skölja av mig. Ni kan ju tänka på mig om några timmar.