HEL TAND, SURROGATMAMMOR, UNGAS OHÄLSA

Skriver lite igen, så ni ser att jag överlevde tandläkarbesöket *ler*. Femtio minuter satt jag och höll andan. Nej vars, men jag sitter alltid och spänner mig så efteråt kändes det både i käken, kroppen och var/är mentalt trött. Han blev försenad på grund av mig eftersom det tog sådan tid. Fyllningen var så lös att han med lite kraft kunde lyfta bort den med en sond, så helt ute och cyklade var jag inte.

Han tog sig tid att bygga upp hela tanden med stift och grejer, så nu är det så lent och fint och tuggvänligt igen. Det är alltså den stora kindtanden det handlade om. Lite, lite hög kan jag tycka nu när bedövningen släppt, men det fixar tandhygenisten om några veckor. Jätteskönt att ha det ur världen, fast billigt är det ju inte. Kostade ungefär som vad ett entimmesbesök hos en eskort kan gå på. Dyrare än en timma hos mig ha,ha.

Bussarna passar ju inte alltid perfekt till den tid man ev har, så kom in 25 minuter för tidigt till stan. Att vänta 20 minuter i väntrummet var inte att tänka på för mig, så planerade innan jag åkte att gå in till Cervera och kolla födelsedagspresent. Gick sedan därifrån med en. Som inte heller var så billig, men det var en önskepresent så då är det värt det. Börjar ju här hos mig så smått att dra ihop sig till födelsedagar igen.  Det är både lustigt och bra att både mars och september ungefär samtidigt rymmer dubbla födelsedagar. Ja även januari numera. Sedan tillkommer ytterligare en i en annan månad, som tillhör familjen men inte är biologiskt släkt. Hem sedan passade bussen perfekt. Hade tio minuter på mig ner till resecentrum när jag lämnade tandläkaren,så jag tog långa steg.

Surrogatmammor har jag tänkt ett tag att jag skulle nämna lite om. Men det har alltid blivit så långa inlägg ändå om allt annat än just det. Snart är väl inte den debatten aktuell längre. De pratade om det i Agenda nu sist,  i söndags. Sjöstedt var ena parten då och det var väldigt vad han var lågmäld, lugn och nästan lade band på sig. Tvärtom hur han brukar agera. Fick känslan ibland att han stod och läste innantill. Det var en parentes. Sjöstedt var iallafall mot förslaget till surrogatmammor  i nära relationer och utan att det blir kommersiellt. Jag delar väl inte direkt hans argument, men annars delar jag hans åsikt.

Säkert blir en del förvånade att jag inte är för surrogatmammor. Jag kan vara det i vissa fall och då är det upp till parterna att komma överens. Men att liksom skapa en lag som normaliserar att någon annan kan bära och föda någon annans barn är för mig fel. Lika fel som prostitutionslagen som syftar till att normalisera synen på sexköp som brottsligt. Det här kan, vilket jag har förståelse för, tyckas som dubbelbottnat av mig. Men jag själv ser det inte så. Vissa jämför det här med att både i prostitution och som surrogatmamma måste kvinnan få bestämma själv. Så långt håller jag med och jag tycker det är okej om ett gaypar tar hjälp av en kvinnlig respektive manlig kompis eller liknande som insemeras med ena mannens sperma och bär och föder barnet. Men där hon ( om det är ett manligt par) står som barnets biologiska mor och han ( om det är ett kvinnligt par ) står som den biologiska pappan och  har regelbunden kontakt med barnet.

Jag har säkert samma fördomar gentemot surrogatmödraskap som prostitutionsmotståndarna har mot sexköp. Men när det gäller sexköp.... och jag är bara för det när det sker frivilligt och oberoende och då säljaren är tillräckligt mogen, vuxen och erfaren så hon/han klarar det.... då handlar det om en överenskommen sexuell aktivitet till bådas förnöjsamhet. Vid surrogatmödraskap blandas en tredje part in. Det lilla barnet. Som inte kan säga vare sig bu eller bä förrän det är vuxet. För mig är barn små mirakel och är inte alla förunnat att få tyvärr. Jag trodde själv inte att jag skulle kunna få några barn, men det sker under ibland. Jag säger inte att det ena eller andra är rätt men jag personligen har därför svårt att förstå och ta till mig att det ska normaliseras att bära och leva med ett barn i nio månader, känna hur det växer inom en och sedan efter en smärtsam förlossning ( ingen förlossning är helt smärtfri) och med den turbulens av hormoner som alla mödrar får, bara lämna bort det för alltid. Det går så emot hela mitt inre, så därför är jag inte för surrogatmödraskap. Varken med eller utan betalning och för mig går det inte att jämföra med sexarbete.

Lägger jag också till att jag är emot abort så storknar ni väl ha,ha. Jag tycker naturligtvis att det är jättebra att den möjligheten finns, men mitt inre motsäger sig att ta bort något som var menat skulle bli ett liv. Är ni lite djuptänkande så ser ni sambandet eller motsatsen. Sambandet med mitt tänk och motsatsen mellan situationerna. I ena fallet vill man ta bort det påbörjade miraklet, i det andra är man så mån om detta mirakel att man kan tänka sig att någon annan sköter hela faderullan och sedan bara lämnar över det. Jag känner att jag nu börjar svamla så mycket att nog ingen riktigt förstår mitt tänk. Jo kanske några få. Abort är bra, jättebra i vissa fall.... vid sjukdom, fara för mor eller barns liv och vid våldtäkt.  Har en känsla att jag skrivit om det här förr. 

Jaha, nu har jag fått ur mig mina åsikter om det *ler*. Tänkande människor som följt mig några år och som lärt känna min personlighet är säkert inte förvånade. Medan andra som läser utan att reflektera och/ eller läser och snabbt tolkar efter sin egen karta och därför tror att jag är någon som jag inte är, kan kanske förvånas. Jag tar inte ansvar för varken det ena eller det andra *ler*. Jag bara svamlar. Tolkningen är eran.

Jobbet då? Det eventuella. Som skulle höra av sig idag. Nää....ingen har hört av sig. Fast min positiva känsla är kvar och positiv som jag är så tänker jag såhär....att om jag gjorde totalt bort mig i måndags då hade det ju bara varit att ringa upp idag och säga tyvärr. Nu tror jag att det divideras och funderas och beskedet jag vill ha....det kommer. Fast tanken kom idag eller mer oron, att jag nog borde kolla upp praktik etc så jag har något att komma med nästa vecka till AF...utifall. Men känslan är stark att jag inte behöver det. Jag hoppas den känslan är rätt nu. Å andra sidan har ju dagen idag gått åt till tandläkaroro.

En sista grej som engagerar mig mycket. De ungas psykiska ohälsa. Måste bara först berätta att när jag gick från bussen i stan in till centrum så hörde jag en massa kackel bakom mig. Verkade vara en grupp ungdomar som snicksnackade. De gick precis bakom mig och så hör jag en grej de säger som stämmer in på mig. Det är nog bara tillfällighet, tänker jag. Så kommer de upp jämsides med mig och då ser jag att det är tre tuffa killar från klassen jag fas3:ade på. Då låtsas de inte om mig utan tittar rakt fram och går på, men de ger förstås inte vinkar bakom min rygg utan anledning. Så jag säger...Ni är ju roliga. Då tittar en av dem åt mitt håll, men de går snabbt vidare. Äch tänker jag och så säger jag lite högt....Hörni, stanna en stund så jag får höra hur ni har det. De tvärstannar.

Inga kramar förstås så här mitt bland folk och det är väl nästan skämsigt att gå och prata med en tant mitt i stan. Men de svarar artigt på mina frågor. Det är över ett år sedan jag härjade med dem och precis som jag sa då till lärarna att de ändrar sig, så var de ju bra mycket mer vuxna i sitt sätt nu. Jättekul tyckte jag att det var. Speciellt att de lite försynt och oskyldigt pockade på  min uppmärksamhet.

Okej, Aftonblaskans krönikör Daniel Swedin börjar jag tycka är riktigt vettig. Ja,ja jag har väl aldrig tyckt annat, men jag har heller inte läst hans krönikor så länge och därför inte kunnat haft någon uppfattning. Idag skriver han om ungas ohälsa. Och det han skriver är sådant jag också skrivit. Är det månne därför jag tycker han skriver bra *ler*?.  Men att det satsas för lite på skolhälsovården tex och att de unga inte upptäcks, inte syns och att det helt enkelt är för lite resurser i skolan. Jag praktiserade som skolkurator för ett antal år sedan ( ingick i det jag då pluggade ) och det var mitt uppe i en omorganisation där kuratortjänsterna skulle minskas. En kurator for som en idiot mellan tre olika skolor. Hur bra är det? När ungarna behövde prata fanns ingen där. Jag fattar liksom inte varför de styrande inte kan förstå och fatta det mest självklara.

Vet ni vad glad jag blev nu. Jag fick ett privat sms och fick sedan för mig att sätta på tv-n för att se eller höra slutet på Mias program innan nyheterna. Vet att Anna Mannheimer och Peter Appelgren är med i kväll och de är ju lite tokiga. Såg även att Rabeus med fru skulle vara med. Inte visste jag att han var gift med Camilla Thulin och varit länge. Jag trodde han var lite hipp som happ när det gällde tjejer. Skulle själv inte ha något emot att träffa honom i något lustfyllt ärende *ler*. Det som gladde mig var att programmet inte ens har börjat ha,ha. Jag fick en timme gratis plötsligt. Hur ofta händer det mig??