TJUGOÅTTA KVÄLLSRADER

Nu har jag fått så många komplimanger att det räcker för fjorton dar *ler*. En återkommande bekant gjorde mig äran idag. Ett lite längre besök. Efteråt handlade jag lite. Ägg bla och apelsiner stora som meloner. Blir inte förvånad om skalet är två centimeter tjockt och apelsinköttet torrt som fnöske. Köpte bara två så det är i såfall inte hela världen. Gick snabbt att slänga ner det lilla jag skulle ha i korgen och ingen kö till kassan så tog en chansning att hinna med en tidigare buss hem. Som  i stort sett lämnade stan precis när jag fått ner mina grejer i en kasse.

Jag satte fart...och hann. Vi kom väl till hållplatsen samtidigt, bussen och jag. Fick sällskap på vägen av en rolig pajsare. Hur ofta börjar någon skynda ifatt och börja prata? Speciellt när man halvspringer. Men han gjorde. Det var så mysigt att det snöade, tyckte han och det kunde gott få komma en meter snö till. Nä, nä, sa jag. Sedan kom han in på allt möjligt och jag svarade lite kortfattat men artigt. Du är en riktig optimist, fick han till av någon anledning som jag inte minns. Så började han sacka efter och jag ansåg det vara på sin plats att förklara varför jag gick ifrån honom. Jag tror jag ska hinna med en buss, sa jag. Då fick han väl spelet helt ha,ha och började peppa och skynda på. Det är klart du hinner, fortare kan du, kom igen  osv. Sedan vek han av åt sitt håll och jag tog sista biten i långa kliv. Kul med det lite ovanliga.

Lite ovanliga kan man också säga att de här små växterna är. Små minipaprikor, säkert genmanipulerade. Har inte smakat dem än, men smakar nog som vanliga kan jag tänka mig. Nu ska jag ta itu med ett papper som ligger här framför mina ögon och som legat där ett bra tag nu. Skrev ju ner alla tänkbara bokförlagen för hand på en lapp och vartefter jag kontaktat dem har jag noterat datum, plus de svar jag fått och hur jag kontaktat dem...mail, via hemsidan eller nu sist genom vanlig post. Det här ska jag nu skriva rent på datorn och arkivera i manusmappen, så jag kan kasta lappen. Det är ju så skönt när man kan kasta och är klar.

Klar är jag däremot inte med en efterhängsen, snudd på desperat kvinna som jag fått på halsen. Hon är anställd på en myndighet som jag inte gillar så värst. Man kan tro att de plötsligt får provision på antal arbetssökande de kan placera ut till anordnare. Kanske någon intern tävling. Vad vet jag.  Just den här kvinnan beter sig mycket märkligt i mina ögon så tankarna går på högvarv hur jag på bästa sätt kan bemöta henne. När jag kastat av mig henne, eller fått tillfredsställande svar ska jag berätta det märkliga. Det kan dröja, men jag kommer ihåg.