SORG och GLÄDJE, PHOTOSHOP, FAS 3 plus annat

 

Vad är nu det här för lustig bild kanske ni tänker? Den tog jag i natt innan jag intog sängläge. Med endast små mindre avbrott...som att leta ätbart i skåpen, gå på toa, fylla på vattenglaset, svara i telefon...så satt jag still hela kvällen. Därfor for jag runt lite i en lustiger dans för att få igång kroppen innan jag strax skulle lägga mig och vara still igen, en hel natt. Det var kolsvart ute och jag speglade mig i fönstret medan jag for runt och åbäkade mig. Greppade kameran och knäppte några kort i fönstret för skojs skull. 

 

 

Tog sedan några även i spegeln som blev så mörka att jag knappt syntes, men med hjälp av photoshop så ljusade jag upp en aning. Photoshop ja, det var mitt öde hela kvällen igår förutom en paus när jag såg Palmeutredningen. Tycker inte det är så bra som jag trodde. Jag blir lite rastlös för är så segdraget och det är typiskt för många svenska filmer. Inte alla, men många.

 

Någon frisk luft blev det inte igår. Men idag var jag tvungen att röra på mig, så tog rundan upp till skogen förut och bytte ut den gamla luften i lungorna mot ny, frisk, kall luft. Fast jag körde faktiskt ut huvudet på balkongen igår för att andas lite frisk luft *ler*. Åter till photoshop ( gud vad jag snurrar idag) . Efter en vederkvickande dusch tog jag igår itu med att lära mig lager på lager. Jag googlade, läste, såg videosnuttar på youtub. Det såg ju rätt lätt ut, men inte när jag skulle testa själv. Jag hittade också en video hur man kunde beskära ut motiv, mycket enklare och snyggare än så som jag gör. Men det funkade inte alls när jag själv skulle testa. Jag misstänker att jag har ett äldre photoshop och kanske har jag inte heller alla verktyg eftersom det är en flera år gammal kopia som jag fått av exet.

 

Hur som helst....jag kämpade på...jag ska, jag ska, jag ska. Anledningen till att jag vill lära mig lager på lager är min ide till ena bokomslaget där figurer liksom ska smälta in lite suddigt i bakgrunden. Jag fick till omslaget, men det blev inte riktigt så som bilden jag hade i huvudet. Det andra omslaget ( som jag tecknade ) till barnboken, fick jag också till. De här två bokprojekten tänker jag ge ut själv om inget förlag är intresserade. Det tredje större projektet arkiveras i datorn om inget förlag nappar. Omslaget till det har jag kvar. Jag vet hur jag vill ha det och det är lätt,men krävs lite förarbete genom fotografering av diverse saker. När jag nu var inne i det här skaparflödet så gjorde jag två blogghuvuden också, ett blev okej, ett blev inte bra alls.  

 

 

När uret kommit en bra bit över midnatt och jag var klar och kände mig redo för sängen, var jag ändå bara tvungen att testa det här andra sättet att skära ut motiv ur en bild. Men jag fattade ingenting och orkade inte leta upp videon igen. Bilden jag testade med var denna, tagen i lördags. Och nej...precis som jag inte har string när jag syr, inte annars heller för den delen, så har jag inte hatt när jag målar. Men tyckte att det kunde ge en liten touach åt bilden ha,ha.

 

Annat jag gjort idag förutom skogspromenaden, är jobbsökande. Tre ansökningar slängde jag iväg. Det börjar kännas mer och mer som ett spel för gallerian och jag gillar inte alls den känslan. Jag är rädd att jag ska hamna i ett tillstånd som jag inte vill hamna i. Det känns ungefär som att jag står i en leråker och stampar utan att komma någonstans. Det måste hända något snart, jag måste få influenser, jag måste utvecklas, jag måste få använda hjärnan. Men lösningen dimper ju inte ner genom taket *ler*, jag måste själv komma på något för att åtminstone få en kortsiktig förändring.

 

Jag funderar på någon rolig kurs, men det är inte så enkelt som det kanske låter. En kurs jag funderat många gånger på genom åren är en sommarkurs i målning på ett mysigt ställe ( Öland, Gotland, Skåne, Dalarna. Men det kostar. Alla kurser kostar och jag vet inte om jag är beredd på att öka hobbyn för att få råd. Skrivarkurs är också ett alternativ. Det gick jag en för 8-9 år sedan. Jätteinspirerande och lärorikt. Universitetskurser i psykologi, beteendevetenskap, filosofi, litteraturhistoria eller liknande skulle också vara kul, men det går inte när man är arbetslös.

 

Ja, sista tiden har jag känt som att jag är fast. 6000kr/ mån i aktivitetsstöd plus lite hobbyverksamheter så att jag dels får små kickar och dels håller mig över ytan ekonomiskt. Är det min lott tills jag blir pensionär om sex år? Nää, egentligen är min inre känsla inte det, men stundtals fastnar jag i hopplösheten. Det gäller att tänka rätt för att få loss foten från leran och ta ett steg fram. Jag har kunskaper, erfarenheter, sociala färdigheter och sitter på resurser som samhället ( om det ville vakna  och satsa ) är i stort behov av. Men ju längre tiden går, ju mer befästs tanken att man kanske inte alls kan, fast man tror det. Med andra ord, både självbild och självförtroende får en knäck. Ibland kommer funderingen om det är Alliansens syfte. Att knäcka oss så pass att de sedan kan manipulera oss, så att vi tror att fas3 är deras gåva till hjälp. Fas 3 är att lägga sten på börda. Ingenting annat.

 

Undrar om Nyamko Sabuni nu måste anmäla sig hos arbetsförmedlingen, slog det mig just nu. Naturligtvis inte. Politiker är ett särskilt folk, med särskilda avtal och förmåner. Hur skulle det se ut om Nyamko var tvungen att efter 450 dagar sitta av tiden på ett fas3 "hittepå" ställe och smittas av de andra fas3:arnas negativa energi med hopplöshet, maktlöshet, apati och frustration?

 

Mycket funderingar blev det runt det här. Ett brev till min handläggare totade jag ihop i dag också. Ja, egentligen ett svar på hans mail, som jag dröjt ett tag med. Jag förstår ju att det inte går hur länge som helst att undanhålla sig fas3 plats. Jag är glad för varje dag, samtidigt som jag lider med alla de tusentals och åter tusentals som måste utstå varje dag i förnedring.

 

Kommande vecka är klar och går den enligt planering så blir det en bra vecka. Men det vet jag inte förrän på fredag. På fredag är det för mig en konstig dag. Jag kan av förklarliga skäl inte berätta vad det är, men med tanke på en väldigt nära person och familjemedlem är det en väldigt glädjerik dag och med tanke på en annan väldigt nära person och familjemedlem är det en oerhört tragisk och sorgesam dag. Två olika personer och två olika situationer på samma dag och jag där mittemellan. En av de få gånger i livet som man verkligen inser hur nära det är mellan sorg och glädje.... och att de även kan samsas.

 

Jag trodde det skulle bli ett litet lagom kort eller långt inlägg idag. Men mina livsfunderingar förlängde det *ler*. Nu ska jag göra det som står på en lapp framför mig. Gå in på nätet och kolla hur mycket jag har kvar på mitt busskort. Det vore ju hemskt om jag inte tog mig in till oasen i morgonbitti. Ja faktiskt, jag menar bitti. Jag glömde att fylla på det i torsdags nämligen, men man kan göra det via nätet som tur är ( om man har pengar på kontot vill säga ). Man fyller på 300 och tycker att det räcker länge, för ofta har jag då  kanske 100 kvar. Men varje resa in till stan kostar 60 kr tur och retur. Oftast försöker jag ha koll och räknar och skriver in i kalendern, men så kommer en dag då kortläsaren inte funkar eller så åker jag ner till stan med stadsbussen och glömmer ta med de 15 kronorna det kostar. Just nu har jag noll koll, men snart vet jag.