LYCKA, SOL, FATTIGDOM, GYNNING, SKAVLAN

 

Då var det fredag igen. Inte så länge sedan det var, känns det som. Är väl dags för en mer lättklädd bild. Jag antar att en del har väntat på det. Men jag lyckades ju klämma in en äldre bild i gårdagens bildkavalkad. Fast den finns ju med i massagebildspelet, så den räknar vi inte *ler*.  Dagens tog jag sist när jag hade med kameran till oasen. Den här veckan har det inte blivit något fotande alls, av det här slaget, men det går ju som ni vet i perioder.

 

Det här med att lägga in bilder i inläggen funkar fortfarande inte på det vanliga viset. Hur svårt kan det vara att fixa till det? Visserligen går det alldeles utmärkt att klicka över till html och gå den vägen, men det vanliga sättet är förstås enklare. Ändra webläsare som man också kan göra, är inget jag ens fundrar på. Jag installerade ju google crome då för något år sedan om ni minns. När bloggen krånglade och det kom upp info om det. Då trodde jag det var en nödvändighet för att kunna fortsätta blogga på Blogger. Jag trodde fel insåg jag lite senare när jag en dag bloggade från skrivdatorn, där jag inte hade något google crome. Så då tog jag bort skiten härifrån också. Skiten skriver jag ha,ha. Det kanske är förträffligt, men jag vill ha enklast tänkbara. I det mesta. 

 



 

Vad är lycka? Mycket kan jag tycka och lycka är inget beständigt tillstånd. Vore man ständigt lycklig, så tror jag inte att man är lycklig alls. Positiv kan man försöka att alltid vara, men lycka är enligt mig, små korta ögonblick av en euroforisk känsla, då inget kan vara bättre än just då och där. Det som framkallar den känslan kan vara en så simpel sak som färskt bröd till morgonkaffet en fredag då ingenting är inplanerat. Att inget är inplanerat betyder inte att jag inte har något att göra. Jag har en lång lista på saker jag vill bli klar med, men kravet är inte att det ska göras just idag.

 

Hittade det här brödet igår i affären där jag har oasen. Hembakat där betyder inte samma sak som hembakat i affären här i samhället. Men det var färskt och det såg gott ut. Mörkt surdegsbröd. Skar det i skivor när jag kom hem igår innan jag frös in det. Smakade naturligtvis en bit och det var verkligen kanongott. Lade undan två skivor till dagens frukost och det första jag tänkte på när jag vaknade i morse var frukosten.

 

 

När jag gick in i datorrummet för att knäppa på datorn, medan kaffebryggaren bubblade i köket, så fylldes jag av en så otrolig känsla av att vara ett med universum. Vi lever en stund här på jorden och de flesta av oss försöker göra den tiden så bra som möjligt. Mer kan man liksom inte göra. Visst kan man oroa sig över framtiden, över sin arbetslöshet, över samhället, över sin ekonomi, sin hälsa etc. Men just där och då försvann all oro ( en stund ). Själva oron kan ibland vara mer skadlig än det vi oroar oss för.

 

Att den här sällsamma känslan kom över mig berodde på solstrålarna som lekte på väggen över datorn. Jag blev så lycklig av solen. Ingenting är omöjligt så länge solen finns...typ. Solen skiner fortfarande så fint och normalt hade jag känt stress att jag måste ut och suga i mig. Men idag njuter jag av solens existens ändå, dessutom är det kallt ute. Idag finns inget måste eller borde alls. Jag tar varje minut, varje timme så som de kommer.

 

Men jag har fullföljt löftet till mig själv att publicera mina fiktiva historier varje fredag nu i tio veckor, på Bloggplatsen. Idag kom den andra lilla novellen. Jag har visserligen ändrat om lite i den ordinarie ordningen från boken. Då skrev jag ju nya efterhand och publicerade dem efterhand. Nu ligger alla färdiga i ett dokument och jag stuvar om utifrån känslan jag har nu. Ibland kommer tanken att jag även borde skriva en fiktiv historia om ett traffickingfall, men något tar emot. Trafficking är en sak och prostitution en annan, trots att människohandel ibland sker i syfte till prostitution. Men människohandel sker även i andra syften, så det känns inte riktigt relevant. I det här fallet är jag alltså inte enig med prostitutionsmotståndarna *ler*.  Fast jag har rätt ha,ha.  Jag har alltid rätt när känslan är stark.

 

Rätt kan jag även tycka att Janne Josefsson har. Ibland kan jag få världens längtan efter att berätta om mig själv. Kanske inte direkt memoarer *ler*, men tankar, upplevelser, erfarenheter och liknande. Jag är väldigt öppen som person och det visar sig ju också här på bloggen, men precis som det ska vara, så blottlägger jag inte hela mitt inre och delger inte hela mitt tankesätt. En besvikelse kanske för er som tror att ni vet allt om mig *ler*. Ni vet bara en bråkdel. 

 

Att skriva att jag sedan tidig barndom känt mig missförstådd är naturligtvis patetiskt och är det ens sant. Alla känner sig väl mer eller mindre missförstådda. Jag skrev om tolkning här om dagen och där ligger nog svaret. Alla tolkar olika och i hundra fall av hundra så tolkar vi utifrån oss själva. Idag är jag så van vid att tolka saker på mitt sätt och att andra sällan ser det på samma vis. När jag var yngre förstod jag inte varför inte andra tolkade som jag, därav känslan av att vara missförstådd, udda och att inte passa in.

 

Över då till Janne Josefsson och Uppdrag Granskning där han tar upp barnfattigdom. Inget program som jag ringar in i tv-tidningen, men jag ser det när jag vet om innan att det ska handla om ett ämne som intresserar mig. Först och främst tar jag själv personligen avstånd från negativa benämningar som för att väcka intresse anspelar på barn. Alltså jag fattar inte det där och här tror jag att jag är rätt ensam. Skit i barnen, de kan inte rå för att de lever i en situation där de vuxna i deras omgivning inte kan tillhandahålla den standard som varje barn i vårt land har rätt till. Debatt igår tog upp ( inte frågan om fattigdom) utan Josefssons agerande.  Hela jag blir liksom skakig. Fattar inte folk liksom? 

 

Klart att det finns fattiga personer/familjer även här i Sverige. Vad vi nu menar med fattiga? För mig är en person som inte har råd att äta sig mätt fattig, liksom en person som inte har tak över huvudet och personer som inte har ordentliga kläder på kroppen och sådana finns. Men tolkningen som jag nämnt kommer utifrån vårt eget jag. Människor som växt upp i dataåldern och där mobiltelefon är vardag ser förstås avsaknaden av det som fattigt. Glasögon till barn nämndes, men är det verkligen så idag att barn som behöver glasögon inte får hjälp till det? 

 

Min första tanke när jag såg programmet var....jahapp, ännu en bekräftelse på att man inte kan lita på någon. Inte på NÅGON. Inte ens de som säger sig företräda barns utsatthet. Nu är jag som ni vet kritisk till alla rapporter och all statistik, men det är fel att man måste vara det. Det är också fel att media liksom sväljer allt. Media om någon ska väl vara kritisk. Vi behöver fler av Janne Josefsson. Därför blev jag helt konfys när jag igår såg löpsedeln att han fått massor av kritik. Man behöver inte vara Einstein för att förstå vad det är han vill lyfta fram. Han säger inte någonstans i programmet att barn inte är utsatta på grund av de vuxnas problem och situation. Det han vill få fram är att det som vanligt handlar om pengar, makt och siffertrixande....denna gång på bekostnad av utsatta barn. Vad är det som får folk att hoppa i taket utav det? Och vilka är det som hoppar i taket? Jo, enligt mig de som skiter i barnen och bara ser till pengar. Eller de med egna erfarenheter som känner sig på något sätt noncalerade ( tolkning igen från vårt eget inre ). 

 

Detta om detta. Ingen text igår, så idag blir det desto mer ha,ha. Men det är frivilligt att läsa. LO kontra näringslivet angående vinstdrivande vårdföretag, har jag försökt att förstå. Jag är inte helt insatt i det hela för att egentligen ha en seriös åsikt. Men känslomässigt kan jag säga att hellre en verksamhet där fokus ligger på vården, bemötandet och effektiviteten än på vinsten. Pengar är inte viktigare än människan. Därmed inte sagt än att jag förstår att folk vill gå med vinst, men vore det inte bättre då att lägga vinsten på vården än att föra ut den ur landet för eget intresse? 

 

Fas 3 finns ju återigen en del att ha åsikter om. Men jag lägger det åt sidan så länge. Jag har haft kontakt med min handläggare och snart är nog friden slut. Jag har en plan A, en plan B och en plan C. Plan B är långsökt. Det här är sådant jag ska fundera mer på, liksom hobbyn. Inte sluta eller minska, utan öka. Åtminstone 1-2 månader. Jag kan nog inte rida på gamla meriter längre utan måste göra något mer för att locka nya intressenter. Varför då? kan man undra. För att jag vill bli av med företagskrediten, köpa ny soffa, ha råd att ge ut två av de tre bokprojekten själv. Sedan vill jag väldigt gärna gå någon kurs. Jag vill träffa nya människor och utveckla och använda  hjärnan. Ökningen består av att öka antalet från 2-3 i veckan till 4-5. Inte mer drastiskt än så *ler*. Men som sagt jag ska fundera mer och försöka komma på någon bra lösning. Ibland kommer ju svaret bara till en. 

 

I ett försök att få bloggen att synas mer *ler* så tänkte jag länka till Bokus. Bloggportalen kör ju så att de visar de senaste  länkarna till Bokus. Annars är det ju Ad Libris jag brukar länka till eftersom det är där jag köper mina böcker. Gynnings sista var med bland mitt senaste bokköp.        

 

För att återknyta till mitt tidigare resonemang om att inte tolka som andra, så kan jag på något lustigt sätt känna även här. Att säga att man läser Gynning  ( som jag för övrigt sedan Big Brother tiden känt stor sympati för och gör fortfarande ) och därtill påstå att man har stor behållning av boken/ böckerna, sätter mig i en lägre position. Om ni förstår vad jag menar. Jag har ingen position alls egentligen, men det är liksom finare att skriva om Guillo ( felstavat) eller Kepler, eller till och med Läckberg. Fast jämfört med den sistnämnda så ligger Gynning  hästlängder före både vad gäller språk, att föra läsaren framåt och i viss mån spänningen. Jag skriver i viss mån, för hennes romaner är inte några spänningsromaner. Ändå är de mer spännande än Läckbergs.

 

Det låter som att jag skulle ha något emot Läckberg, vilket jag naturligtvis inte har eftersom jag inte alls känner henne. Hon kan ju vara en underbar person fastän hennes böcker inte tilltalar mig. Vanessa...flickan i glaskupan som är en fortsättning på Gynnings roman om Laura höll mig lika fängslad som den första boken och slutet är ett slut där man förväntar sig en fortsättning. Precis som i Lauraboken. Efter Lauraboken skrev jag att jag var förvånad. Det låter illa, men jag trodde faktiskt inte att Carolina skulle kunna skriva en så bra bok. Hennes Ego böcker har jag inte läst för de intresserar mig inte och dessutom är de inte skrivna helt utav henne. Däremot spelar de här Laura och Vanessaböckerna i en helt annan liga. Har ni inte läst dem så rekommenderar jag dem varmt.

 

Nu varvar jag Agneta Sjödin med Fredrik Lindström. En bra kombo *ler*. Agnetas hjärtesorg och Lindströms filosofier om det riktiga livet.

 

Kanske är det dags att avrunda dagens inlägg så att ni får fredags frid. Jag är sugen på vin, men egentligen är det nog mat. Få se vad och om jag hittar på något ätbart, rökt lax, pasta, veg.hamburgare, äggröra, sallad. Två skrumpna potatis finns också och morötter och torskrygg i frysen. Ostriskakor i skåpet och  en påse mandlar på bänken samsat med torkade plommon. Köpte igår också ett granatäpple, som jag kan tycka ska bli lite kul att äta. När jag och exet var i Tunisien för hundra år sedan så serverades ofta just granatäpple. Med tanke just på vårt sätt att tolka, så kanske jag ska förtydliga att exet är helsvensk. Däremot kommer lusten att förklara från mitt inre och orsaken till det vet jag inte.

 

I kväll ser jag fram emot Skavlan igen och imorgon ser jag fram emot att ostört få se Slottstjärnorna. Ja, att helt enkelt ha en lördagkväll med mig själv, efter att under eftermiddagen fart fram och tillbaka till tvättstugan. Tog med överkast och handdukar från ettan igår, som ska tvättas. Det svarta överkastet som jag klippte av och fortfarande inte sicksackat fållen på. Få se om jag plockar in symaskinen från förådet i morgon. Vissa saker känns ju så jobbiga, men när man väl tar tag i det så går det snabbt och efteråt är man såå nöjd. 

 

Vad jag gör på söndag vet jag inte ännu, mer än att jag är här och bloggar igen. Tills dess...lev väl, tänk positivt och ha en skön kväll och helg.