SNÖ, VIN och TE

Tog ett kort genom mitt fönster förut. Ingen ide att gnälla, jag vet och det är ofrånkomligt den här tiden på året...att det blir så här alltså. Men jag måste säga att jag är så himla, himla glad att jag inte bokade in något möte idag. Det var faktiskt på vippen när en trevlig person som jag träffat flera gånger hörde av sig i söndags eller måndags. Men jag hade ju bestämt att ägna den här dagen åt annat, så svarade till slut tyvärr. Idag är jag glad för det. Fast det här är ju bara början och fastän att jag skulle vilja så kan jag ju inte gå i ide som björnarna.

Jag trodde nästan att jag skulle få skriva i dag att det pågående skrivprojektet är klart. Jag vet inte hur länge jag trott att nu... nu är det inte mycket kvar. Lämnade skrivdatorn vid halv sju i kväll och det är inte riktigt klart ännu. Men snart så. Ger jag järnet på lördag så blir det klart då. Alla gånger.

Min avgiftning sprack en smula idag också. Det är snöns fel *ler*. När jag satt där i eftermiddags i halvmörkret omringad av värmeljus och funderade på nästa steg i skrivandet fick jag för mig att ta slatten på en öppnad flaska vin. Om det ens gick att dricka. Det har stått ett tag och blev ca 1½ dl. Men det var gott och det var mysigt. Så mysigt att jag ville ha en skvätt till. Resonerade med mig själv hur dumt det är att öppna en flaska, men vad sjutton. Jag tog en okänd sort som jag köpte sist jag var på bolaget. Något chilenskt, billigt. Så billigt att jag köpte två trots att jag inte visste vad det smakade. Nu vet jag.

Det var nog meningen att jag skulle välja just den flaskan idag. Äckligare vin var det länge sedan jag drack. Jag tog små smuttar medan jag skrev och för varje smutt grinade jag illa, så jag hällde ut glaset till slut. Tänkte först ta ett kort på flaskan, men ville inte ta tid med böket att lägga in det på datorn och knäppa upp photoshop och förminska. Tänkte se filmen nu kl.21 på femman om Liz Taylor och Richard Burton. Burton är ju lite av min idol, eller var. Det heter iallafall Indomita. Tycker man om beskt vin så kanske man gillar det. Jag vill ha lent, mjukt, lättdruckit vin.

Jag återgick alltså raskt till min föresats och tog med en kopp transbärste när jag bänkade mig här nu. Allt te jag har är simpelt påste, men det är gott det också och bekvämt att fixa till. Läste hos Regina, ni tittar väl in där ibland, att hon drack Guteblandning. Ni som läst mitt svammel länge minns kanske att jag för länge sedan skrev om min Röda Kors utbildning på Fårö i slutet på 70-talet, början av 80-talet. Där och då kom jag för första gången i kontakt med detta gudomliga te och köpte med mig hem en stor påse. Jag bjöd alla på detta te och alla tyckte som jag att det var fantastiskt. Den där påsen tog ju snart slut och då på den tiden fanns det inte att få tag på, åtminstone inte här i stan. Inte förrän 10-15 år senare när det började dyka upp tebodar hittade jag det här. Lycklig köpte jag en påse. Nu skulle ungarna och deras pappa få smaka på riktigt gott te. Jodå, visst var det gott, men inte alls så fantastiskt som jag mindes det. Fast så är det nog med det mesta. Man har ett minne som oftast är förknippat med något positivt och det funkar inte att återuppleva det 10-15 år senare. Men gott är det som sagt.

Nu drar tiden iväg. Jag tyckte att jag hade jättegott om tid att blogga innan 21.00. Hade tänkt att ha åsikter om reklam, men börjar jag med det så går tio minuter till. Det får för ovanlighetens skull bli ett litet lagom inlägg idag. Har jag lust och energi i morgon så kör jag resten av garderobsrensningen och hinner jag så blir det även en lätt avstädning. Vid sex tar jag bussen till stan och konserten med Lundell. Jag är lite rädd för att jag kommer att bli besviken. Men, men det märks. Snöar hoppas jag inte att det gör då iallafall. Nu blåbär, fil och tv.