SÅ MYCKET BÄTTRE, MAILKONST, LAMPOR, SNÖ



Hallå, hallå. Bilden tog jag igår kväll när jag hade kommit hem och packat upp det lilla jag hade med. Fast jag hade ju mer med mig dit än jag hade hem, vilket väl är naturligt. Vi behövde inte leka kollektiv. Trots att det förstås hade gått hur bra som helst, eftersom allt går bara man vill, så var det ändå skönt att kunna ägna tid och uppmärksamhet enkom till det man var där för. Kollektivet om jag nu benämner det så ( 4 pers )  valde i sista stund att hänga hos en nära släkting istället, den tiden vi var där.

 

För övrigt gick resan så jäkla snabbt, speciellt upp. Bus 4 you gick direkt till Stockholm, utan att stanna vare sig i Norrköping, Nyköping eller Södertälje. Efter två timmars konstant intressant snack upptäcker vi att det bara är en halvtimma kvar och båda är vi lite trötta eftersom det är relativt tidigt på dagen och vi gick upp tidigt. Så en halvtimmes lätt slummer och sedan var vi framme. Hem var vi ännu tröttare och då var vi ju så att säga "färdigpratade" (nästan) så då blev det ungefär tvärtom. En halvtimmes prat och resten slummer. 

 

Jag hann att se det mesta av det här gänget, som figurerar i nya säsongen av "Så mycket bättre". Jag har sett alla säsonger och tycker det är en lagom underhållande programide och varje gång har det varit åtminstone en artist man varit extra intresserad av. Ändå kände jag igår att det kändes en aning tjatigt, den som har dagen ska ska hitta på aktiviteter och sedan vara/ spela/ låtsas översvallande när de andra framför hans/hennes alster. Men frånsett det så kommer jag utan tvekan att försöka följa varje avsnitt även denna gång.  Maja visste jag inte ens vem det var, men hon gjorde ju ett strålande försök redan från start att visa det. Jag är imponerad och jäkligt nyfiken på vad som komma skall.  Uggla vet ju ni som följt mitt svammel, att det är en person jag uppskattar både vad gäller textmässigt, artistmässigt och jag är som jag ärmässigt. Pugh som var värd igår har ju följt mig sedan tidig ungdom. Han, Ola Magnell, Hoola bandoola, Nationalteatern mfl var och är stora favoriter. Deras texter håller än och många av dem är fortfarande 2012 aktuella samhällsmässigt.

 

Olle Ljungström trodde jag var en person som, under tiden med tvillingsjälen 70-80-talet, var någon som då ingick i vårt umgänge. Idag när jag googlat lite är jag inte längre säker på det. Jag hittar inte någonstans att han då bodde i Norrköping under en period. Antingen har jag helt fel och tar fel på person, eller så är det som jag tror. Hur som helst, i år är det flera medverkande som för mig är intressanta. Darin är enligt mig i yngsta laget för att ha en historia ( obs jag skriver det idag, Laleh var också ung men med en historia som inte många vill dela ) , men han har ju en röst och en lite gullig pojkpersonlighet som gör honom intressant. Miss Li är liksom Veronica Maggio, Amanda Jensen, Linnea Henriksson, Moa Lignell, Laleh och säkert någon mer som jag glömt just nu, exempel på starka, självständiga unga tjejer som lyssnat/lyssnar på sitt eget inre och gått den väg som känts rätt för dem, inte den väg som andra velat att de skulle gå. Kvar av det här gänget är Sylvia Wrethammar som jag mycket väl känner till, men inte alls har samma koppling till som jag tex har till Lillbabs, Siwan och AnnLouise Hansson som enligt mig spelar i samma division. Just därför är ju även hon intressant. Om hon kan och kommer att överraska. Igår var hon mest en skugga som gärna velat varit i centrum.

 

Man kan tro att jag får betalt för att tycka ha,ha. Tänk om det vore så väl? Då skulle jag varit miljonär idag, för jag har ju alltid tyckt saker sedan barnsben. Fast inte på befallning. Tog ett kort förut på dagens outfit *ler*. Ganska långt från korta trasor, stayups och stövlar, vilket också är lite av meningen med att lägga in det i bloggen. Men jag ville även se hur tjock jag såg ut. Jag fick ett kort från 08-ungen där jag sitter på golvet med den randiga tröjan på första fotot och jag ser ut som en fyrkant. Inser när jag ser på det här, att jag har en bit kvar till fyrkantsstadiet.

Vi har ju återfått vår normala, vanliga tid nu..tack och lov...och jag klev ur sängen vid nio normal tid och intog frukosten tillsammans med nyhetsmorgon. Inget speciellt i mitt intresse avhandlades, Bond och Hallowen kan jag vara utan, men sedan kom ju Pernilla Andersson som jag gillar som personlighet, inte som textförfattare och artist. Men det mest intressanta för mig var killen som pratade om mailkonversation. Trots att det mesta var sådant jag redan höll med om, så lärde jag mig ändå en del. Jag har ju mailat till ett antal myndigheter nu angående Fas3 och nystartsjobb. Rubriken med ämnet har jag varit tydlig med, vilket jag själv då anser är viktigt och jag har gått rakt på sak. Men enligt killen ( och jag håller med ) så bör man redan i inledningen komma fram till ärendet/frågan.

Jag har börjat med min situation och efter det tagit upp min fråga. Många av er som läser kanske tycker att det spelar ingen roll, men det gör det. Det spelar jättestor roll hur vi formulerar oss i mail. Och när vi skriver bör man inte utgå från en själv, utan från mottagaren. Vi skriver ju olika beroende på till vem vi skriver till, alltså anpassa stilen.

Själv sker ju min kontakt med sexkunder endast via mail och mycket av det som sas var sådant jag själv tänker på... när det gäller de mail jag får. Hur ofta får man inte mail med "inget ämne". Redan där gör jag mer eller mindre medvetet en slags bedömning. Ibland funderar jag på om jag ens ska våga klicka upp det.  Anpassa stilen bör flera intressenter tänka på. En hel del skriver utifrån sig själva. Deras syn på vad de precis är i stånd med via mailet lyser så tydligt igenom. De skriver alltså inte utifrån mottagaren. Därav dimper mail ner med "jag vill knulla dig", "gör du analt" , "jag kan imorgon", " min önskan är.." De ser alltså mottagaren som en simpel hora, inte som en människa som de själva.  Jag tror inte att de själva tänker så medvetet, men deras syn och attityd lyser igenom och jag som har alla känselspröt ute snappar upp minsta lilla. Samma sak när det är tvärtom. Någon har svårt med text och formulering, men känner jag av attityden som positiv, spelar det ingen roll.

Hur vi skriver, uttrycker oss och formulerar oss har större betydelse än vad vi kanske tror. Det märks inte minst på olika forum där folk helt naturligt tolkar utifrån sin egen ryggsäck och kan få en sak till något helt annat än vad meningen från skribenten var och där i andra fall ( om man är uppmärksam) andemeningen tydligt lyser igenom fast den är inlindad i massor av meningslösa floskler och ord. Att vara helt ärlig på nätet, vare sig det är i forum, kommentarer, artiklar eller bloggar tror jag tyvärr är sällsynt idag. Ärlighet och att framförallt  vara sann mot sig själv är inte lika viktigt idag som när tex jag växte upp. Det finns undantag, unga som äldre, men de är alltså undantag och man förvånas och blir glad när man upptäcker dem. Jag hoppas ni är glada som upptäckt mig ha,ha. Ärligare person får man leta efter. 

Det finns en del annat som rör sig i skallen, men antingen får jag strunta i det, eller ta det imorgon, eller skriva ytterligare ett inlägg idag. Hur och vad jag gör har jag inte bestämt. Just nu känner jag mig egentligen rätt dålig. Solen har lyst och jag har helt medvetet och med inre olust valt att att totalt skita i solen. Den inre olusten är kommen av det jäkla vädret som redan i torsdagskväll väckte mig ur min dröm och min längtan att sommaren inte ännu är slut. Snötäcket jag såg på marken när jag tittade ut i torsdagskväll ville jag bara sudda bort. Det är borta i morgon, var min tanke. Det här är bara ett practikal joke från andevärlden.

I fredags morse fanns snötäcket kvar och mot min vilja letade jag fram ett par halvstövlar. Jag som vägrar stövlar före november, på samma sätt som jag vägrar strumpor efter första april. Kallt var det också, men här var min föresats total. Inga vinterjackor ännu. Avkomman kommenterade trenchouten..." är inte den där för kall"?. Att då som idag när termometern stod på en minusgrad när jag gick upp, ha lust att gå ut trots att solen sken, är ganska befängt. Jag vägrar, vägrar , vägrar och jag hatar, hatar, hatar snö och kyla i oktober.

Nu fick jag ändå med det, min sinnesstämning denna kalla, soliga men för mig skitsöndag i oktober.  Först slocknade ( angående bilden ) en lampa i den nya takarmaturen, några dagar senare ytterligare en. Vad är det här för jävla skämt, tänkte jag, som faktiskt trodde att sådana här hallogenlampor hade lång livslängd. Lamporna följde med armaturen, men för att gardera mig så köpte jag ett paket med samma lampor också. Idag bytte jag. Lite konfunderad blev jag när jag såg att det var skillnad på de som följde med och på de jag köpte. Är måntro de som följde med gjorda för att bara hålla en viss tid?

Veckan som nu är i antågande är lika osäker som förra veckan var i början. Vi får se hur den artar sig och vad som händer. Osäkert är bara förnamnet.