SOM EN ZOMBIE

Bilden är ju inte alls aktuell idag, denna mörka, gråa och höstruggiga  måndag där vinden då och då tar fart och hugger tag i trädkronorna och vissna löv snabbt förflyttar sig längs marken. Men den får symbolisera kontrasten.

Jag går mest omkring som någon sorts zombie. Inget vettigt blir gjort eftersom jag varken har lust eller ork att sparka igång mig själv. Jag såg med bävan att två vita kuvert låg på hallmattan när posten varit här. Men inget var från AF så jag pustade ut och inget mail från dem fanns i mailboxen. Det är ungefär som att gå och vänta på sin dödsdom om man ska hårddra det lite. Helst vill jag ju inte heller höra något från dem, men det skulle ändå vara skönt att veta, att jag tex får vara ifred året ut. Nu vet jag ju knappt från ena dagen till den andra.

Den här ovissheten gör det ju också omöjligt att spika in tider till de kunder som hör av sig. Jag kan bara göra en preliminär notering för dem som är intresserade av det och sedan själv bekräfta dagarna innan att det är okej. Nästa vecka har jag två sådana och denna vecka hade jag en. Nu kan det var två veckor från förfrågan och preliminärnotering till att tiden närmar sig och jag då skickar ett mail med okej. Är det kända, regelbundet återkommande funkar det, men andra kanske inte tror på mig, eller glömmer bort, eller själva får förhinder och inte bryr sig om att meddela mig det eftersom ingen tid var spikad.

Den här veckan hade jag en som själv föreslog två dagar då han kunde och jag noterade honom preliminärt båda dagarna. I torsdags skickade jag ett mail att jag inget hört från AF och att jag kunde träffa honom den dag som passade honom bäst. Ena dagen var idag. Än har jag inget svar fått tillbaka.

I morgon ska jag in en sväng iallafall. Ja, jag räknar med att vara hela dagen i oasen. Men jag har bara ett besök. Tänkte sedan ta tag i höststädningen i ettan. Ska jag inte frångå min princip så måste jag få den avklarad denna vecka. Alla helgona är ju kommande helg och det är min deadline på hösten *ler*. På våren ska vårstädet vara klart innan Kristi flygare. Sån är jag.

Om jag inte kände mig så avslagen och energitom, så kunde jag fortsätta med några länkar och åsikter jag har i vissa frågor. Nu gör jag alltså inte det. Jag tror att jag ska sätta på lite fartig musik och hoppa runt lite innan jag påbörjar tvagningsproceduren. Kanske gör det att zombiekänslan försvinner.