AF och KÖPRUNDA

Jag tror ni kan vara lugna, tanken är inte att ägna inlägget åt Fas3, men jag kommer att snudda vid det. Jag ska även försöka anstränga mig att hålla en lagom längd på inlägget. Fast det är lätt att säga det nu, när jag bara är i begynnelsen av det *ler*.  Jag har saker i skallen som jag hade tänkt skriva i går och i förrgår. Frågan jag då borde ställa mig är....måste jag överhuvudtaget skriva om just det? Det är en bra fråga. Jag behöver inte alls skriva om allt som far runt i mitt hjärnkontor och ni kan skatta er lyckliga över att jag inte heller gör det. Felet, om man nu vill kalla det fel, är att jag skriver som att jag pratar och att när något plötsligt bara finns i tanken så präntar jag ner det. Det är rätt skönt. Tycker jag alltså, att skriva fritt och ostrukturerat och från hjärtat. Som läsare kan jag mycket väl förstå om det kan bli för mycket och för hoppigt.

Jag har inte fått klagomål *ler*, vilket man kanske kan tro när jag skriver så här. Men när jag läser själv vad jag skrivit så kan jag tycka att det är to much, fast det kan ju mycket väl bero på att jag är jag. Och eftersom jag är jag....så blev det likt förbenat en massa nonsens redan.

Bilden får symbolisera dagens tidiga möte, som då ägde rum på AF. Långt innan de öppnade. Det var på håret att jag hann i tid. Jag var en minut sen sa handläggaren. Jag tänkte faktiskt skicka iväg ett mail igår att jag kunde bli lite sen, men härtade ner mig. Det handlade om max fem minuter och i bästa fall inga. Jag kunde välja på en tidigare buss och sedan vänta 35 minuter eller ta den jag tog och riskera några minuters försening. Jag valde det senare.

Jag vet inte om min nuvarande handläggare läser min blogg, men det är rätt sannolikt  och varför jag tror det behåller jag för mig själv. Oavsett vilket så tycker jag hittillsdags att han är rätt bra, jämfört med andra jag haft. En vacker dag tröttnar kanske även han, men han är resonabel, tar inte parti, försöker göra sitt jobb på bästa sätt samtidigt som han också ser till sin klients behov och önskningar och jag får iallafall uppfattningen att han är ärlig ( så långt han nu kan vara det).

Anledningen till detta möte var förutom ny handlingsplan, naturligtvis också att jag skulle bestämt ny Fas3 plats efter den tidigare Fas 3 anordnarmässan som jag skrev om. Eftersom alla dessa anordnare var "hittepå" verksamheter, så har jag inte brytt mig mer än att jag skrivit ner dem, plus vad jag anser om dem och kritiken vissa av dem har emot sig. Jag kommer att vägra ytterligare en sådan plats och jag förklarade för handläggaren hur dessa platser sänker de arbetssökande, hur motivationen sjunker, hur mindre värda de ser sig själva, hur självbilden förminskas osv. Okej, någon enstaka trivs av olika anledningar och den bör förstås få välja själv om han eller hon vill vara kvar efter de obligatoriska två åren. 

Eftersom tiden alltid drar iväg när jag sätter igång så ägnade vi inte så jättemycket tid åt min nya fas3 plats. Jag ska försöka hitta en egen, vilket vi båda vet är omöjligt. Frågor hade jag  många, alla fick jag inte svar på, på grund av att han inte visste. Att facket ska godkänna anordnarplatsen kände han till... men....eftersom de flesta platserna är föreningar av diverse slag så är de inte anslutna till någon facklig organisation. Följdfrågan blev förstås....varför är det så få företag som anmäler sitt intresse för Fas3:are? Åtminstone här. Och varför driver inte AF nystartsjobb mer intensivt till företagen? Med andra ord, varför går Fas3 före nystartsjobb? Omöjliga frågor för en ansställd handläggare, det vet jag . Men jag har rätt att ställa dem och något svar fick jag inte. 

Ja nu drar det ändå iväg och det blir en del om Fas3. Det intressantaste var sekretessen. Ingen sekretess här har jag braverat om. Här får vi listor på anordnare. Vi kom in på mitt fotande på anordnarmässan och mitt syfte och hej och hå. Inget egentligt syfte sa jag, men kan vara bra att ha och så min lite kittlande undran om någon ska komma och säga ifrån. Fast det är ju inte hemligt, lade jag till. Då kom något intressant. Vi har fått bakläxa, sa handläggaren. De tidigare anordnarlistorna är nu borta för man ( om man är staten vet jag inte ) vill ha sekretess på de verksamheter som får stöd av AF.  Det här är inte okej i mina ögon. Det luktar diktaur och hemlighetsmakeri lång väg. 

Ju mer insyltad jag blir i det här skitsystemet ju mer anti och ifrågasättande blir jag. Jag skulle önska att Uppdrag Granskning gjorde en ny granskning och då i syfte att kolla det långsiktiga perspektivet på hur det påverkar näringslivet, kostnaden för staten, hur facken ställer sig, hur många som verkligen får ett beständigt jobb..alltså resultatet av fas3 och varför man måste lägga sekretess på vilka som tar emot de här 5000kr/mån som anordnarbidraget är. 

Efter 40 minuter frågade jag hur lång tid han satt av för mitt besök och där var han diplomatisk och servisminded. Utan att besvara min fråga sa han att han skulle vara på ett möte om fem minuter. Ett möte han lär ha blivit försenad till. Ge mig en ny tid, sa jag, men det kunde han inte för han var överfull med jobb. ( om jag jublade inombords *ler*? ). Jag skickar en ny tid, sa han och där är jag alltså nu, för er som undrat hur närmaste tiden ska bli. V.41 och 42 lär nog bli säkra bokbara veckor. V.41 är faktiskt redan klar och där är det bara en som jag endast är 80 % säker på att tiden består som det är sagt. Alla i den veckan är kända personer. V.42 är ännu tom. 

Efter en dryg timma så spatserade jag ut, till tomma gator och halvdöd stad. Det var 45 minuter tills affärerna öppnade. Ska jag stanna eller ska jag åka hem resonerade jag med mig själv. Men jag tittade på vetenskapens värld igår kväll, istället för släktprogrammet som jag tröttnat på. Beroende på ämne så är det rätt intressant. Igår handlade det om träning och med tanke på löpsedlarna så antar jag att ni vet det mesta även om ni inte såg programmet. Men jag rekommenderar programmet framför media. Förutom intensiv träning i 1x3 minuter, så pratades det även om vardagsmotionen och vilken oerhörd nytta den gör. Läste som en parentes för ett tag sedan om en tjej som gått ner massor av kilo bara genom att stå och jobba istället för att sitta. För att då komma till sak....hej och hå...så valde jag att stanna kvar i stan och jag gick och jag gick och jag gick....gate upp och gate ner och bare glane i skyltfönstra... som de säger i Norrköping. Eller sa, eller vad vet jag.

Inga skor gjorda för att gå länge i hade jag på mig, så till slut brände det nästan i fötterna, men jag fortsatte att gå och gå och gå och så blev klockan tio. En kort, svart, lite vidare kjol har jag fått för mig att jag vill ha, men någon sådan finns inte. Nu är det faktiskt vanligt att det jag ser framför mig det finns inte. Köpte ändå en... bara för att... ( idiot som jag är) som jag inte provade för att jag inte orkar och som naturligtvis var kass när jag väl kom hem och fick på mig den. Den var inte alls vid. Inga stora pengar vilket det aldrig är när jag handlar, men morgondagens besök kunde ta med den och lämna tillbaka den, sa personen i telefon förut. Gör det sa jag och behåll pengarna.

T-shirt var nästa grej. Varför finns det inga normala t-shirt utan tryck och i bomull? Samma här. Jag hade bestämt att köpa så köpte på Lindex efter att ha kollat tre andra affärer. Men materialet är kass. Jag ville alltså ha en svart och en vit, vanlig enkel billig bomulls t-shirt. På Hennes som jag var säker på skulle ha frågade jag slutligen, men icke, nästa tror jag var Bikkbok av alla ställen men icke och inte Gina trico. Prickiga, randiga, med tryck, med långa ärmar, med mönster , v-ringning, silkiga etc men inte vanliga bomulls t-shirt. Lätt irriterad är i underkant, men jag slank till slut även in på Lindex med samma resultat. Men de hade svarta och vita t-shirt utan tryck men materialet är typ som i träningstoppar, lite åtsmitande och lite äckligt. Så här kan jag bete mig mer än som en idiot. Jag är liksom fast i tanken jag SKA ha DET SOM JAG BESTÄMT.  Inga dyra grejer det här heller, men många bäckar små osv. Jag köpte en svart och en vit i en för stor storlek och visst de funkar. Men det var ju inte det här jag ville ha egentligen och frågan är om jag någonsin kommer att använda dem.

Ett par skitsköna jeans och en ny väska blev det iallafall. Precis som jag höst och vårstädar så byter jag också väska höst och vår. Vet inte om ni minns att jag förra hösten lagade handtagen med eltejp på höstväskan. Det funkade inget vidare och såg sämre ut än de uppfnasade handtagen, så i år var det tvång med ny väska. Det är inte lätt att hitta en väska i min smak och efter mina krav. Det är mycket som måste finnas och mycket jag inte alls vill ha och så är jag snål, så under 500 är ett måste. Här lyckades jag lustigt nog bara gå rätt på, rätt väska. Vågade knappt titta på prislappen, men andades ut. 399 var helt okej. Sedan blev det även några spontaninköp, i jakten på svart eller vit t-shirt, så hittade jag en senapsgul bomulls t-shirt, och en tröja ( aj,aj hur många har jag egentligen nu ) och ett plötsligt infall att köpa nya mysbyxor i någon ljus lilaaktig färg. Lägg till detta en påse värmeljus från Åhlens så är shoppingraiden klar.

Runt halv två var jag hemma, packade upp, provade, svor ibland och log ibland. Åt lite kikärtor, tog tag i privata missade samtal...alltså messade att jag var hemma så fick personerna ringa upp. Planerade lite runt morgondagen och sent omsider bänkade jag mig här vid datorn. Nu ska jag snart förflytta mig till soffan för att kolla Jan Myrdals sanning. Det är långt ifrån någon idol ha,ha, men likväl en intressant person. Senare ikväll börjar ett nytt sexprogram som jag ska se om det är något att ha.

Något kort inlägg blev det väl inte och inte fick jag sagt det jag nu tänkt skriva i flera dagar . Få se i morgon. Risk finns att jag inte hinner med något inlägg alls då, men det återstår att se.