VILSET SKOGSTROLL

Hur det mås idag? Jovars. Jag spaltade upp dagen på en lista i morse, i hopp om att det skulle vara lättare att tvinga mig att utföra det jag bestämde mig för. Bara några få saker förstås så jag inte gav upp redan från starten. Men tre dagar på botten är en dag för mycket, tyckte alltså jag. Det var dags för klättringen uppåt igen. Egentligen var det bara två saker jag tänkte tvinga mig att ta tag i. Påbörja porträttet och ta en promenad. Jag vet ju att även om det tar emot i början så kan det ibland bli kul efter ett tag.

Så när frukost, blogg, mail och nyhetsläsning var klart plockade jag fram duk och klippte till och spände upp. Ingen lust alls att börja måla, men tänkte att jag kunde skissa upp ansiktsproportionerna med en kolpenna. Är ju lite läskigt att bara köra igång med färgerna, fast egentligen var det så jag tänkt. Men då måste lusten och ivern finnas. Nu vet jag iallafall på ett ungefär vart ögonen ska vara i förhållande till munnen och näsan i förhållande till hakan..typ. Jag ska börja med ögonen tror jag, den dagen lusten slår till samtidigt som tiden finns.

Byter sedan till vanliga kläder och beger mig ut vid kvart över ett. Trodde det skulle bli regn men går iväg med kameran på fickan. I oktober ska jag till ett ställe här i närheten, som ligger nästan där jag brukar gå för att komma till skogen. Nu fick jag för mig att man måste kunna gå en närmare väg just till det stället, så jag beslutar mig för att rekognosera lite. Jodå, jag kommer fram, men från ett annat håll och en liten stig leder in i skogen. Tänker faktiskt där om jag ska vända och gå tillbaka så jag kommer till min vanliga väg. Men vad sjutton, så stor är inte skogen så här med en gång och jag lär ju hitta min vanliga väg.

Jag traskar på in i skogen på okända stigar och uppslukas av skogens lugn och fridfullhet.

Jag tar lite kort och strövar vidare och bara njuter.

Stannar vid en myrstack och iakttar hur de små krypen jobbar som idioter. Jag ser ingen som latar sig *ler*. Alla drar sitt strå till stacken.

En fin, glänsande skalbagge korsar min väg. Den stannar så att jag kan ta kort. Jag tar kort på kort, men alla blir lätt suddiga.

Hittar en större stig och tror att den leder ut ur skogen till min vanliga, bekanta väg. Jag har enormt dåligt lokalsinne och har otroligt svårt att hitta även i en stad. Därför går jag aldrig in ensam i skogar om jag inte har en väg eller större stig att följa. Men här var jag så gott som säker på att hitta " min " väg.

Jag kommer aldrig ut ur skogen och har plötsligt noll koll på var jag är eller hur jag har gått. Ska jag vända eller fortsätta? Beslutar mig för att fortsätta.

Skog, skog, skog, vart jag än tittar. Och precis tyst. Och varmt.

Jag har ingen mobil med mig..som vanligt...och varför dra med den när jag bara skulle gå min vanliga tur till skogen? Jag är inte direkt rädd, för så himla långt in i skogen kan jag inte ha gått och klockan är bara tio över två så det är långt kvar tills det blir mörkt. Jag vänder och börjar gå tillbaka samma väg jag gått. Som jag tror att jag gått.

Hittar en glad svamp som jag inte kan låta bli att fota.

Sedan hamnar den här, vad det nu är, precis i mitt blickfång. Jag är nog på rätt väg, tänker jag och traskar vidare. Bortsett från att jag är osäker på var jag är och hur jag ska gå, så är det riktigt skönt att bara gå där liksom på måfå.

Ja, precis som jag skrivit på bilden... så tänkte jag.

Så kommer jag plötsligt till en sten som jag känner igen. Tänkte när jag gick förbi den första gången, att det här kan bli mitt nya naturmeditationsställe. Ja, men då är det ju lugnt, tänkte jag, då är jag på rätt väg. Pallar upp kameran och roar mig med att ta ett antal bilder där jag springer bakom stenen för att försöka hinna köra upp nunan innan kortet knäpps.

Men så kommer jag hit och vet inte alls vilket håll jag ska välja, för här har jag inte gått förut. Det är nästan som själva livet. Vi ställs ständigt inför olika vägsjälv och olika vägar att välja på. Här stod jag ett tag och försökte känna in. Det kändes som att vattnet fanns till vänster och det var ljusare åt det hållet, så jag valde vänster. Sedan har vi ju även hjärtat på vänster sida. ( rättat dagen efter )

Nu är det totalt lugnt, för nu är jag ute på en större väg. Större än stigarna alltså. Men jag har ju ingen aning om vart den lider.

Men jag valde rätt för plötsligt är jag ute ur skogen och befinner mig på en väg som jag känner igen. Ganska långt att gå för att komma hem visserligen, men då kunde jag öka farten och få lite motion också.

Sista biten gick jag vid vattnet och upptäckte att löven redan börjat skifta i höstfärger. Är det inte lite tidigt?

Tog ett kort på vattnet också där samma träd som ovan speglade sig. Tycker att det blev lite fint.

Nästan två timmar tog den här skogspromenaden. Var hemma strax efter tre. Stekte upp potatisarna som blev över från igår och två ägg. Ganska nöjd med dagen och relativt lugn i sinnet.

Nu har jag duschat och tvättat håret och har tv-n på, så lyssnar med ett halvt öra på Maud Olofsson. Jag har pratat med de som bjudit ner mig till Spanien och förklarat min konstiga känsla. Jag ska ta AF och anordnarmässan först, så får vi se hur jag känner inför det hela om ett tag. Jag har alltså inte bokat några biljetter ännu.

I morgon blir det en visit till oasen igen. Likaså på torsdag. Nästa vecka är ännu inte helt klar. Jag gav ju samma förslag till fem stycken på den säkra tiden jag har då, plus en osäker tid som jag inväntar besked om. Den osäkra tiden har jag inte fått något svar på ännu, men tre av de andra fem har svarat. Alla tre vill ha just den osäkra tiden? Hur knäppt kan det bli?  Jag väntar med svar tills i morgonkväll och har jag inte fått någon bekräftelse då, så får väl den som svarade först den tiden. Den andra lägger jag antagligen ut på hemsidan sedan om det inte löser sig ändå.

Nu blir det Aktuellt, följt av Filip och Fredrik och sedan sängen.