REKOMMENDERAR BOKEN OM BLUFFPILOTEN

Sen lördagkväll och jag har sett Plura med vänner. Man blir lite glad av det programmet ,tycker jag. Trots att jag väl kan reagera när de står med en cigarett i munnen inomhus och lagar mat. Fast det är de senaste 25-30 åren som jag blivit tråkig *ler*. Det har funnits en tid när jag också stått inne och rökt. Hur som helst, även om jag inte skulle vilja äta allt de lagar så skulle det vara kul att vara med. Påminner lite om festerna man hade förr. När man var ung, spontan och en smula tanklös.  

Jag satte på datorn tidigare ikväll för att fixa lite med bilder och googla bilder. Finns inget som jag har ro att sitta och titta på mer nu ikväll så fick för mig att blogga. Det här med den lilla rastlösheten som jag tycker blir mer och mer påtaglig kan jag ta i ett annat inlägg. Nu tänkte jag skriva om boken jag läste de sista sidorna av idag.

Ni minns kanske att jag i ett inlägg nämnde att bluffpiloten Salme blev sur av en bloggrecension och skrev i en kommentar att bloggerskan nog behövde kuk. Såg sedan att den incidenten också tagits upp i en kvällsblaska. En viss typ av människor sågade boken totalt. Eftersom jag hade inhandlat boken tidigare på grund av att hans öde gjort mig nyfiken och jag därtill var i faggorna för att påbörja en ny bok, så valde jag naturligtvis denna. Innan jag nu skriver min åsikt om boken så länkar jag till både Bokus och till AdLibris, för att inlägget ska komma med där. Jag googlade recensioner men fann knappt någon.

Jag skrev i ett blogginlägg när jag börjat läsa att det inte var något driv i boken och att jag inte riktigt förstod syftet. Det var mest som en historia som någon nedtecknat, vilket det ju också var. Men hur intressant är det egentligen att läsa en ointressant biografi där poängen är att personen lyckats att lura myndigheter i flera år?  Och är stolt över det. Historien om Salmes liv är hans egen och nerskriven med hans egna ord så som han berättade den för författaren. 

Jag skulle tro att många stör sig på hans ord och formuleringar och speciellt hans attityd. Jag gjorde det också. Det är som en tonårsberättelse typ och har man då förväntningar på något mer så blir det en besvikelse. MEN, man behöver inte vara speciellt insatt i människors sinne och beteende för att förstå att något inte stämmer. Är man som Salme 40 år, resonerar och beter sig som en tonåring och dessutom i flera år ( 13) låtsats vara pilot och undkommit upptäckt, så vill man inte ge upp boken. Åtminstone jag ville veta vad känslan av att något är fel kom ifrån. Hur har han lyckats dupera luftfartsverket, flygbolag, instruktörer, stimulatorpersonal så till den milda grad att han i tretton år kunnat flyga plan med hundratals passagerare? Är han verkligen någon form av överman som han själv ser sig som? Visst, han beskriver i boken hur han gått till väga osv, men då måste man fråga sig om flygbolag och andra inblandade är idioter. Jag fick det inte att gå ihop.

Stefan Lövgren som fick förfrågan att skriva ned det Salme berättade och som är författaren till boken fick det inte heller att gå ihop. Tack och lov för det. För att ta researchen från början så ville förstås Salme ( som ansåg/anser sig störst, bäst och vackrast ) att hans "fantastiska" historia  skulle uppmärksammas så mycket som möjligt och vad är bättre än att ge ut en bok. Bonniers var inte intresserade, men Norstedts nappade. Salme började skriva, men gav upp och bad istället Stefan Lövgren skriva boken efter hans berättelse. Ofta påpekade han att det ändå var hans bok. Det var viktigt för honom. Att det var hans historia, hans bekännelse och jag ser det som den röda tråden i boken. Här kanske man måste vara lite bevandrad i beteendevetenskap. Föstår man varför det var viktigt, så förstår man även litegrann det bakomliggande. Jag pratar ju då och då om vikten att se orsak och verkan och att se bakom. De som sågar boken har inte gjort det.

När sedan hans historia var nedtecknad så ansåg naturligtvis förlaget, precis som jag och andra, att det där håller inte. Men för Salme var nu saken klar. Han hade berättat och bekänt. Förlaget ville lägga till ytterligare en del , med Lövgrens betraktelse över samarbetet, hans åsikter mm. Så ni som blir nyfikna på boken och historien om piloten som lurade massor av folk i tretton år, läs första delen med överseende och gärna ett leende på läpparna. Reta inte upp er på en bedrövlig kvinnosyn, på översitteri, på narcism, på ett barnsligt språk. Börja inte som jag att ifrågasätta syfte etc. Läs och minns vad ni läser.

Ta er sedan an del två, Lövgrens del, med mer allvar. Det är  här historien börjar och det är här man börjar förstå. Det mest anmärkningsvärda är kanske ändå det hyckleri som förekommer. Jodå, jag vet ju så väl att det finns överallt och speciellt hos maktpersoner. Här handlar det precis som i politik, statliga organisationer, tillväxtverk, arbetsförmedlingar mm om att rädda sitt eget skinn och sitt eget rykte. Att lägga locket på. Själva storyn, den enligt mig röda tråden och slutet kan jag naturligtvis inte berätta för då förstör jag ju för er som inte läst men blir nyfikna på boken. Och är ni intresserade av människor och människoöden så rekommenderar jag boken. Man är inte helt oberörd när man läst den, av flera anledningar.

Själv funderar jag nu när Norweigan är aktuell. Jag såg bara lite hastigt på nyheterna att för att hålla nere kostnaderna så tar de in utländska piloter. Jag vet inget om det här alls, mer än det jag såg på tv. Men där intervjuade de iallafall någon som försäkrade att oavsett var piloterna kom ifrån så gällde samma regler som för alla piloter. Risken att sätta sig i ett plan med en okvalificerad pilot vid spakarna är kanske inte så trolig. Däremot vet man ju inte hur länge de jobabt och hur trötta de är. 

Ser att jag missade tolvslaget så det här blir ett söndagsinlägg *ler*. Nu har jag bara Läckberg och en sk faktabok kvar av mina olästa. För att avlasta hjärnan så blir nästa bok Läckberg. Min första Läckbergbok.  Dags att beställa hem nya snart ifall den här inte är i min smak. Har ju en hel lista som ligger vid datorn.