SVAMLAR LITE INNAN BUSSEN GÅR

Morrn, morrn. Fast vi har kommit några timmar in på denna dag redan. Måndag och en lika gråmulen dag som de senaste dagarna varit. Jag sitter vid köksbordet framför skrivdatorn och det är cirkus en timma kvar tills min buss går. Det är bara kläder på kroppen och borstning av tänderna så är jag redo att gå ut och se vad denna dag har i sitt sköte. Bilden tog jag alldeles nu med webcameran.

Lite har jag redan åstadkommit. När frukostkaffet var urdruckit så ringde jag upp den där Fas3 iden jag hade, som jag tidigare nämnt. Hon hade lyssnat av mitt meddelande från i fredags och skulle prata med cheferna och återkomma senast i morgonförmiddag. Jag måste ju ha en plats klar senast i morgon. Herregud. En timma senare ringer hon och meddelar att de har så lite folk nu så det finns inte tid att ta sig an och handleda mig. Men det var värt ett försök *ler*.

Eftersom det sket sig så kan jag ju berätta vad det var för ide som plötsligt ploppade upp i skallen en morgon förra veckan direkt efter uppvaknandet. Jag hade läst klar Maria Wern deckaren kvällen innan och låg och funderade på vilken bok jag skulle ta nu. Då slog det mig som en blixt från klar himmel. Bibliotek skulle ju passa mig förträffligt. Det har varit några enstaka lediga jobb som bibliotekarie, men då krävs utbildning och helst erfarenhet. Nu låg jag och spånade vidare på iden. Om jag fick en Fas3 plats på något bibliotek så skulle jag förstås lära mig så mycket som möjligt och då kanske chansen att få en anställning på ett skolbibliotek tex skulle finnas. Ett sätt att gå utanför mina ramar. Som vanligt när jag får en tanke i skallen som jag verkligen tror på så blir jag lite eld och lågor. Och det är bra, för det bevisar för mig själv att jag har gajsten och hoppet kvar.

Ja, resten vet ni. Ett personligt besök på ett bibliotek blev noll resultet och dagens kontakt med huvudbiblioteket gav samma resultat. Nu har jag en ny ide som är lika befängd, men den hinner jag inte ta tag i innan jag ska till AF nu i veckan och då ska jag ju ha en plats klar. Annars åker väl aktivitetsstödet. Den här sista är att kontakta, inte Corren, men någon annan närbelägen nyhetsblaska som jag vet finns. Fast jag har i morgonförmiddag på mig också. Då måste jag även kontakta det andtra alternativet, det jag egentligen inte vill ha. Dit får jag komma, det vet jag. Jag planerar att åtminstone boka in ett möte till efter min vildmarksvecka och det innebär då att jag troligtvis kan vara i ettan ett par dagar även i V.27. Fast hundra procent säker kan jag inte vara. Det är mycket som kan sätta käppar i min planering och jag vet ju inte alls hur AF ställer sig till mitt utdragande att skaffa ny plats och min vägran att ta någon på deras lista.

Jag kollade som vanligt in lite nu till frukosten om det fanns något nytt om Fas 3 och det fanns det. Men det tar jag en annan gång. Hoppet att det ska försvinna lämnar mig aldrig. Att AF chefen inte svarat på mitt mail tycker jag är himla dåligt. Jag kan inte tänka mig att det är så väldigt många arbetssökande som tar personlig kontakt med henne och så lång tid tar det inte att till exempel skriva...."jag har läst ditt mail, men kan tyvärr inte påverka din situation".... typ något sådant. En respons bara helt enkelt. Är man chef över en myndighet vars uppgift är att hjälpa och stödja arbetssökande, då ska man helt enkelt inte nonchalera någon av dessa. Det är min åsikt och den står jag för.

Något bildspel kände jag inte för att ägna mig år igårkväll. Men det ska bli klart innan midsommar. Det är min tanke. Ikväll och i morgonkväll kommer jag nog inte att överhuvudtaget sitta vid min stationära dator och det är på den jag har både verktygen och ingredienserna till spelet.

Nu har jag en halvtimme på mig att fixade det jag ska innan jag beger mig till oasen. Eftersom det går bort dagar nu framöver så har jag bokat in besök även idag fast det är måndag.