FÖRESATSER ÄR INGET MAN HÅLLER...ELLER

Jag förstår inte varför jag inte kan hålla fast vid mina föresatser *ler*? Troligtvis tycker jag inte att de är så himla viktiga när allt kommer omkring. Jag vet inte. Men förr var jag benhård. Hade jag bestämt något så blev det så.  Jag fastade tex regelbundet förr. Varje höst och vår i tio dagar. Sista gången var nog -97, -98. Nu hade jag bestämt att inte dricka vin på två veckor. Dels för att det är bra för kroppen och levern och dels för att kanske, kanske minska några centimeter runt magen. Avkomman och jag delade en flaska i lördags och till nästa helgs kalas skulle det bli två veckor. Hur svårt kan det va? Men jag kände så himla starkt för ett glas när jag kom hem och alla ursäkter som finnas kan passerade i tankarna. Så visst fick ett glas rött följa med när jag bänkade mig här vid computern för någon timma sedan. Föresatser är till för att brytas, eller hur säger man? 

Medan jag smuttade och njöt av den röda välgörande vätskan och åt en sprillans färsk källarfranska kollade jag lite snabbt igenom lokalblaskan på nätet och betade sedan av alla mail så mailboxarna är tomma inför helgen. Som det ser ut nu är nästa veckas möten klara, fattas bara en bekräftelse och även halva veckan därpå. Är ju inte så svårt eftersom det bara handlar om två i veckan *ler*. Veckan efter den sedan har varit preliminärbokad länge med några rävar från hedenhös. Ja, kanske inte riktigt så gamla.

Loggade sedan in hit för att avsluta den här fredagskvällens datoraktivitet med lite bloggande. Vinet var uppdruckit och jag tyckte det skulle vara gott med ännu ett glas när jag sitter här och präntar ner mitt svammel. Innan jag reste mig för att fylla på glaset kom jag på att jag inte har några bilder kvar i bloggmappen, så jackade i den externa och förde över några igen. Dagens bild är från 2009, tror jag och när jag bläddrade bland gamla bilder kom föresatsen tillbaka. Det kanske är typiskt kärringar att haka upp sig på några centimeter hit och dit, men jag ska ta mig sjutton ha bort minst fem centimeter. Så glaset är fortfarande tomt. Vin har ju, speciellt för kvinnor en tendens att lägga sig runt magen. Det har jag läst någonstans, så då måste det ju vara sant. Att jag sedan även borde ut och röra på mig är en annan femma. Det ska jag göra sen... ni vet. När solen skiner, när jag har tid, när jag har lust, när Fas 3 är slut, när påsken är över osv osv.

Fast lite vardagsmotion får jag. Jag springer i trappor och idag gick jag av i samhället för att handla och då blir det en 20-minuters promenad hem. Pratade med enhetschefen idag och det var inga invändningar mot mitt förslag. Det innebär att jag kan börja nedräkningen. Nio dagar kvar, varav två halva dagar. Men fick en plötslig ide på bussen in i morse som jag inte kunde låta bli att testa. Jag slutar gärna idag, sa jag. AF bryr sig inte och du förlorar inget. Men hon hade inte samvete, sa hon att skriva under att jag varit närvarande när jag inte varit det. Och det ska hon ha heder för. Ärlighet varar längst.

Annars har det nog pratats om mig och min situation mellan övrig personal på boendet. Man känner det liksom i luften. Nu är jag ju öppen och har varit från första dagen vad gäller min åsikt om hela detta nedvärderande system. De äldre förstår, men inte alla. En del vet inte ens vad Fas 3 är. Sedan är det ju, precis som på de flesta arbetsplatser lite osämja mellan personalen och mellan avdelningarna. Jag håller mig borta från skitsnacket, men upptäckte idag att jag hamnat mellan reviren. Jag bestämmer själv var jag vill vara och eftersom en avdelning inte vill ha mig så har jag sagt att jag nu är på den första där jag började ( den med bästa personalen och goddagyxskaftboendena ) och avslutar sista veckan med den mer sociala ( vad gäller de boende). Idag hann jag inte mer än komma dit, ja det var faktiskt likadant igår, förrän de ringde från andra avdelningen och undrade om jag kunde komma dit för att de skulle göra det ena och det andra och det vore bra om jag fanns där.

Nu ska jag inte utföra ordinarie personals uppgifter, så det blir lite fel i mitt huvud. När jag kommer dit så försvinner de till sitt " viktiga" och jag är ensam med de boende. Få se hur det blir på måndag, men det är alltså bara ett par av all personal som är så här, så det beror ju på vilka som jobbar.

I helgen skulle jag vilja hinna med en hel massa, men det lär jag inte göra för jag vill även bara vara. Men jag skulle vilja läsa prostitutionsrapporten och skriva ner lite om den, jag skulle vilja tota ihop lite om Fas 3 igen och skicka iväg och även ställa vissa mot väggen tex Correns chefsredaktör. Jag borde också gå igenom listan på anordnare och fundera och maila AF tjejen. Symaskinen som jag tog fram för ett tag sedan har sedan dess stått i hallen. Ikväll plockade jag upp den på köksbordet för jag måste få gjort det jag tänkt, så jag kan förpassa den till förrådet igen innan nästa helg. Jag måste också fundera ut maten till nästa helg och skriva nota och planera inköpen. Tvättstugan har jag på söndag. Jag har inte bokat in något möte i ettan på onsdag, så då kan jag städa av och göra ett av inköpen. Har man ingen bil får man dela upp dem *ler*.

Ja en helg försvinner ju i en rasande fart. Men ännu är det bara fredag och snart börjar Skavlan.