KÄNNS LITE, LITE LÄTTARE

En ganska pasande bild, tycker jag. Hittade den på den här bloggen. "Det man kan konstatera är att oavsett om deltagarna är nöjda med den syssla de utför eller inte så är faktum att Fas 3 innebär tvångsarbete utan lön, semester eller andra rättigheter. Utifrån det har moderaterna skapat en marknad där mängder av rättslösa människor utan lön antingen ersätter ordinarie arbetstillfällen eller utnyttjas av allehanda skojarföretag som lever gott på de bidrag man får för att erbjuda meningslösa åtgärder.", skriver bloggaren.

Ja, precis så är det. Och inget kan man göra åt det. Det är som att sitta fast i en köttkvarn. Att jag skriver köttkvarn är för att det gör lika ont att backa som att fortsätta framåt. Enda lösningen är en anställning och det är vi nu många som slåss om. Där är efterfrågan större än tillgången, kan man säga.

Inställde mig på slaveriet som jag skulle idag. Eftersom jag skulle till AF blev det bara halv dag och i morgon är det fredag så då bör jag klara en hel dag. Halvruggigt idag, men det vet man ju att så här års blir det ett steg fram och ett tillbaka, eller två fram och ett tillbaka, eller ett fram och två tillbaka.

Jag hade ingen bestämd tid på AF, utan jag hade bara själv bestämt att jag går dit när de har drop in och i så god tid att jag hinner fixa ny anordnare innan min och enhetschefens överenskommelse går ut. Handläggaren jag hade skulle ju inte vara kvar enligt henne själv, men någon ny har jag inte fått.

Hur som helst gick jag dit, fick en kölapp och väntade och väntade ( som vanligt). I väskan hade jag papperen jag dragit ut om regler, syfte och utbildningen jag hittade. Ifall jag skulle stöta på motstånd. Fick till slut prata med en person, med helt annan inställning än min handläggare, som inte ska sluta fick jag veta, utan bara har långledigt. Alltså jag blir inte klok på myndigheter. Som lekman vet man ingenting. Man kan inget annat än tro på att det myndighetspersonen säger stämmer. Sedan kan man ju som jag ha en egen vilja och leta fram regler mm och det var tur att jag redan från början bestämde mig för att "droppa" in idag.

Utbildning fick jag av min handläggare veta inte var något som erbjöds mig. Idag får jag veta att alla har rätt till det, oavsett ålder. Att hatta med två månader som jag envisats med, kan jag inte fortsätta med, sa min handläggare. Det går åt så mycket tid till adminstration och det här på äldreboendet skrev hon till Juni, trots mina protester.  Idag får jag veta att jag kan vara bara en månad om jag vill på ett ställe. På AF:s hemsida står att hittar man egen anordnare måste den ha minst en anställd. Idag får jag veta att det gäller inte nu.

Det är ta mig sjutton inte lätt att veta vad man ska rätta sig efter. Hur många, som redan är nedtryckta och som tappat tron på sig själva, orkar tjafsa emot?  Jag fick iallafall en ny lista på anordnare och när jag sa att jag nu bara kan tänka mig någon som är i behov av arbetskraft, alltså anställa, så bad hon mig maila de intressenter jag finner så skulle hon ge mig mer uppgifter om dem, innan jag kontaktar dem. Utbildningen i psykiatri som jag hittade letade vi efter, men den fanns inte kvar. Troligtvis har den redan startat. Men jag fick några namn att ringa som bara sysslar med utbildningar och  även tips på en utbildning i service. Jag kör ju med att jag vill arbeta med människor, vilket är sant. Men insåg idag att det kan tolkas som det bara gäller vård. Och vård av sjuka, gamla etc är inte min grej, även om det kan kännas meningsfullt ibland. Det är därför jag tidigare i livet valde det yrket jag har, med människokontakt men inte på liv och död.

Det viktiga är social kontakt i arbetet och då funkar det ju egentligen också att stå i en butik tex. Alltså inte kassabiträde, typ löpande band. Därför kom den där serviceutbildningen på tal. Nåväl, jag har nu lagt upp en plan och ska prata med enhetschefen i morgon. Hon gör som jag säger, nu när jag har AF i ryggen. Hon har hela tiden sagt...att jag kan inte bestämma, det är AF som bestämmer *ler*. De här överenskomna ( oss emellan, chefen o jag) två månaderna slutar långfredagen som är en röd dag. Skärtorsdagen tycker jag att jag bör få slippa vara där ( jag kanske ska åka bort), onsdagen är  obligatoriskt ledigt för jobbsök och tisdagen har jag tänkt vara ledig för två möten. Vad det är för slags möten spelar mindre roll. Jag och ni vet. Så sista dagen blir måndag  2 april. 

Så i stort sett är det bara två veckor kvar och det bör jag väl klara. Nu när man ser ett slut på skiten. Fast egentligen gör jag det inte förrän i morgon då jag pratat med chefen. Två halva dagar i dessa två veckor går bort, dels till tandläkarbesök... undersökning och dels till rekryteringsmässa . Så just nu känns det lite lättare. Fast jag sitter ju ändå fast i köttkvarnen lika sjutton.