TANKAR UR VERKLIGHETEN, TROTS KYLA OCH TRÖTTHET

Det är inte säkert det blir så långt inlägg ikväll heller. Eller så blir det jättelångt. Det märks. Lika trött och lika frusen som igår kväll och lika jäkla motigt när klockan väcker mig vid sex. Och en lika långtråkig dag. Idag fick jag iallafall portkoden. Det är lite märkligt, ja hela stället är märkligt, ur ledningssynpunkt. Personalen är beundransvärd ( de jag träffat) och de är jättegulliga mot de boende ( när de har tid).

Jag ska ju inte ha några egna nycklar och inga arbetskläder tydligen. Kläderna är skit samma eftersom jag ändå inte ska vara inne på rummen och tvätta, klä på och ta upp de boende. Men jag börjar känna att jag stör varje morgon när jag ringer på och någon personal från första våningen måste gå ifrån och öppna mitt i värsta rusningen när de boende ska upp och frukost ska fixas osv. De är bara två personal på varje avdelning och oftast måste de vara två vid lyft, påklädning och tvättning. 

Bredvid ringklockan är en slags portkodsdosa och igår när jag kom sent, fick jag vänta länge innan någon kom. Jag stod och tittade på den där dosan och funderade på om det var till portkod eller telefon eller vad det kunde vara. Jag hade det i huvudet hela vägen upp till min avdelning...att jag skulle fråga. Men när jag förklarat min sena ankomst och tagit av mig ytterkläderna i ett litet, litet kontorsaktigt rum ( omklädesrummet är det ju onödigt att introducera mig i då jag har mina vanliga kläder) så glömde jag totalt bort det. Tills imorse. Och visst finns portkod och nu har jag den och nu slipper jag störa varenda morgon. 

Jag vet inte. Det finns säkert en hel del chefer som läser min blogg och jag hoppas att ni är mer måna om er personal och om ev Fas 3:are. Jag ser det som ytterst nonchalant att när vi pratade om nycklar i tisdags, då  inte  informera om och ge mig portkoden. Fick också idag veta att på natten 21-07.00 är det bara en enda personal på tre avdelningar. Med tanke på de boendes skick och hälsa är det för mig helt ofattbart. Kanske finns då inget annat val än att låsa för någon dement åldring en stund, för att kunna hjälpa någon annan. Om det hänt här vet jag inte. Men man har ju läst om liknande i media och förfärats. Det här är mer regel än undantag hos de flesta, fick jag veta, det här med bara en nattpersonal. Fattar politiker hur fel det är, när pengar kommer före människan?  En nattpersonal är ju billigare än två. Det är inte heller konstigt att det sker fel och misstag och det är inte bara personalens fel. Största ansvaret har ledningen. Personalen ( om det är rätt person på rätt plats ) sliter som djur och vill vara tillmötesgående mot både chef och patienter.

Tilläggas kan, att i dagar som dessa med vår oerhört höga arbetslöshet, är rädslan skyhög för att plötsligt stå utanför arbetsmarknaden om de är för kritiska mot systemet. Snacka om att vissa ( många ) känner sig snärjda och mår dåligt. Blir jag sjuk eller gammal så vill jag ha trygga, kunniga och lugna hjälpare runt mig. En kunnig person...läkare...skötare... kan lätt göra fel i en stressad situation. Här måste det tänkas om och inte bara räknas i vinst ekonomiskt. Det är samma sak när det gäller skolan och lärarna och dagis. I stort sett allt som har med människor att göra. Jag blir så jäkla arg och förbannad på hela samhället och politikernas syn som är så himla långt från verkligheten man kan komma. Vad är dagens politiker till för? Egentligen?  Speciellt de i regeringsposition. Hur kan man glömma BRIS tex som Hägglund gjorde? Hur kan man med verkligheten av  ovanstående i inlägget föreslå att man ska jobba till 75 år? Hur kan man tänka i dagens läge, att folk ska byta bana? Jag får känslan att dagens politiker i maktposition ( och säkert de andra också ) lever i någon slags fantasivärld. Men det kanske är lätt att göra det när deras månadsinkomst är i nivå med en Fas 3:ares årsinkomst.

Nu ser det ju ut att bli ett långt inlägg iallafall *ler*, på grund av min inneboende frustration. Då har jag ändå inte kommit till AF. Den instutionen kan ju få döda att vrida sig i graven. Möttes av en fredagsglad handläggare som verkade ha svängt 180 grader sedan sist. Hon hade fått skit för att hon gjort fel som tillät mig byta plats efter två månader och därtill fått behålla aktivitetsstödet i mellantiden, berättade hon. Hon hade själv varit på folk om det orimliga i Fas 3, men hon kan ju helt naturligt inget göra. Jag satt nästan där och tyckte synd om henne. Nu vill jag bara vara två månader igen på den här nya platsen och det funkar inte. Det här förstår jag faktiskt. Om alla vill byta efter två månader och nya beslut ska tas hela tiden, så blir det en väldigt stor adminstration för handläggarna. Jag köper det.

Men återigen handlar det om ledningen. Se till så det blir rätt information från början och se till så att handläggarna inte får fler arbetssökande än de klarar av. Utan att behöva sitta kvar på kvällarna och jobba extra ( säkert gratis ). Nu vägrar jag ändå att vara kvar längre än två månader då enhetschefen och jag kommit överens om det och hon på AF gav mig tips hur jag skulle förfara. Det nämner jag inte här på bloggen förrän det är dags.  Hon sa även att jag kan kontakta flera anordnare samtidigt och träffa dem och sedan neka ifall det inte verkar okej. Jag borde alltså ha nekat det här sista på äldreboendet då jag direkt fick besked att det inte skulle leda till anställning. Men hur skulle jag vågat det? Då allt skulle ske så snabbt enligt direktiven från henne i början. Jag hade en vecka på mig.

Sedan är ju frågan hur många anordnare man kan neka? Finns det överhuvudtaget någon som verkligen vill anställa? Hur som helst så skrev jag på beslutet och jag fick med papper till enhetschefen som hon ska skriva på. Egen tanke...är det min sak att gå hennes ärende? Nu är det inget problem för mig och jag tyckte som sagt synd om handläggaren. Jag kommer att få en ny, sa hon för hon ska inte vara kvar. Jag frågade inte varför. Men jag hoppas verkligen inte att jag har någon del i det. Fast jag tror inte det. Vill inte tro det. 

Ibland har jag bara sådan lust att skita i allt vad AF och Fas 3 heter och börja annonsera som sexsäljare igen och få det att gå runt den vägen. Men jag vill ju inte det heller, för det skulle jag inte klara av någon längre stund. Jag kan inte tvinga mig att knulla för att klara månadens utgifter. Sex och beröring är en drift och ett behov som ska ske när kroppen säger till och då spelar det ingen roll om det är gratis eller mot betalning. Men det ska aldrig bli ett tvång för att jag ska hålla huvudet över ytan. Fast tanken kommer ibland. Som tur är  försvinner den lika fort och jag hoppas den aldrig  stannar. 

Det här med att läsa in ämnen istället för sysselsättning kan jag glömma, enligt handläggaren på AF. Det kan man inte i Fas3. Jag är även för gammal för CSN så jag kan lägga det på hyllan helt. Vad återstår? Att bjuda ut sig till högstbjudande? Inget skämt alls, utan det blir nog mycket troligt nästa steg. Vi får se.

Det är, som ni märker, inte alls svårt att låta tangenterna smattra och sätta på pränt det huvudet är fullt av. Tio minuter kvar till Skavlan. Det blir ju perfekt. Sminket tog jag bort när jag kom hem, mailen är klara och jag bylsade på mig både extra tröja och ponchon och dubbla sockor innan jag satte mig här vid datorn. Nu är jag inte lika kall som för en timma sedan. Men efter det att jag luftade elementen så har innetemperaturen sjunkit från 22 till 19 grader. 19 grader är väl okej när man rör på sig, men är man som jag frusen och som nu sitter still, då är det kallt.

Igår kväll såg jag Fallet om Keith, som var sådär. Jag kände ju redan till allt, fast det var lite kul att se honom live. Sedan somnade jag under min filt och vaknade vid halv 12. Missade således hela Debatt och sedan ganska pigg där mitt i natten plötsligt. Vet inte vad klockan var när jag väl somnade om i sängen. Ett kanske, eller halv två. Läsa var länge sedan *ler*. I helgen nu ska jag inte göra ett skit, mer än läsa, sova, se tv, fundera, meditera och så kolla över ekonomin och räkningarna och kanske om solen skiner ta någon promenad. Kanske äta lite också och troligtvis ta ett glas vin på söndag eftermiddag. Ha en skön helg ni också. Nu fortsatte jag skriva så missar början på Skavlan.

Visst ja, bilden. Den är alltså från samma tillfälle som när jag fotade blogghuvudet.