I VÄNTAN PÅ ...... INTERVJU

Lite dagsbilder. Alltså från dagen. Man får passa på när man kan och har lust och de har ett syfte. Slängde med kameran i väskan i morse när jag gick till bussen. Utifall något tillfälle skulle yppa sig. Här tror ni nog att jag sitter och väntar på att få komma in till tandläkaren. Men sanningen är att jag är klar. Jag hade ju akuttid ( fast jag bokade den för över en vecka sedan ), så han stod nästan i dörren och väntade på mig och jag hann således inte innan. Men efteråt när jag väntade på att få betala pallade jag upp min lilla kamera *ler*. För att inte sköterskan skulle undra innanför sin glaslucka, så förklarade jag  lite skämsigt skrattande mitt tilltag. Jaha..sa hon, för att dokumentera att du varit här. Och det skulle man ju kunna säga. 

Nu är iallafall tanden hel och slät igen. Men dyrt var det idag. Ingen rabatt längre. 1300 för 25-30 minuter. Det är högre timpris än vad jag har *ler*. Men precis som mina kunder så betalade jag utan att knota. Man får ingenting gratis idag, mer än luften man andas. Hade sedan tre timmar att slå ihjäl innan mötet med intervjutjejen. Det är lång tid när man inte tycker om att gå i affärer och inte har några specifika ärenden och inte heller har speciellt mycket pengar. Jag tyckte att jag garderade mig när jag stoppade ner 1500, ha,ha. Men jag hade ett par hundralappar sedan tidigare i plånboken. Jag kan väl gå och prata bort en stund och störa en bekant på dennes jobb, tänkte jag och travar iväg med en helt känslolös och okontrollerbar högerkäke. 

Väl där visar det sig att bekantingen är ledig idag. Så kul var det. Tillbaka till city med små, små steg, för att dra ut på tiden. Går in i en skoaffär och går igenom vartenda stövelpar. Hittade faktiskt ett par snygga, som jag tror att jag ska åka ner och prova en annan dag och då ha med mig pengar  förstås. Jag köpte ju ett par till hobbyn för något år sedan eller halvår, som jag först tyckte var helt okej. Men de är inte sköna för foten att stå och massera i, så jag använder dem aldrig, fastän de är rätt snygga.  Jag kör fortfarande med mina lagade, tåspetsiga, gamla stövlar.

Två timmar kvar. Går in på Gina Trikot bara för att fördriva tiden. Jag behöver inga nya kläder, men något måste jag ju göra. Men så faller blicken plötsligt på en tröja och den vill jag ha. Fast jag hade ju inga pengar att köpa den för just då.  Jag tror att jag fått tröjfobi *ler*. Kanske bäst att förklara för det moderna nutidsfolket att jag sällan, sällan handlar på Visakortet och nu när jag aldrig får lön så är det i stort sett alltid tomt, när månadens utgifter är betalda.

Börjar bli trött på att bara gå omkring planlöst, så slinker sedan in på ett cafe för att vänta ut tiden med en kaffe och tidning. Trots att halva käften var totalt borta så slog jag till med en liten nötkaka också. Sitter där, filosoferar, kollar in folk och tycker rätt vad det är, att jag har för sjutton gjort mig förtjänt av någonting. Jag har Hennes kontokort i plånboken och beslutar mig för att gå dit och köpa vad sjutton som helst ( nästan). Iallafall kolla vad som finns. För även det måste ju betalas i sinom tid och jag hör också till de som  vill undvika skulder. Det är lite mer än en timma kvar till mötet.



Går förbi Indiska på vägen till Hennes och det tycker jag är en liten mysig butik, så går in en sväng. Mest för att insupa atmosfären. Kollar runt och hittar som vanligt massor jag vill ha, men aldrig kommer att köpa. Men så står en adventstake framför mina ögon plötsligt och jag bara känner hur skönt det skulle vara att bara frångå mitt vanliga adventstugg, med mossa, svampar osv. I och för sig blir det ytterligare en sak att samla på sig i förrådet *ler* men den här köpte jag och den ska hädanefter bliva min adventstake. Fast... när det någongång kommer barnbarn med i bilden då återgår jag nog till mossan....kanske. 

Hur som helst hade jag nu köpt något och det var nu bara en halvtimma kvar. Hennes var inte längre så  intressant, så stegade istället iväg till systembolaget för att köpa några tetra vin, nu när jag hade möjlighet och var i närheten av ett systembolag. Jag har redan massor av vin, men det står sig ju och det känns tryggt och bra att veta att det finns hemma. Det är ungefär tjugo minuter kvar och bedövningen börjar att släppa mer och mer. Nöjd och med glatt sinne fördriver jag ca tio minuter med att gå igenom systemets alla glöggar. Jag gillar ju inte glögg så mycket, men hittade en utan socker som man ju kan testa någon gång. Fast inte i år. Jag har ju en tre år gammal glögg ifall det skulle råka bli ett sådant  tillfälle där glögg platsar. Fanns även en med chokladsmak. Den kanske skulle falla mig i smaken.

I god tid var jag på plats på intervjustället och behövde bara vänta fem minuter på intervjuaren. En ung, trevlig tjej, som försökt att skala bort alla fördomar inför mötet. Det hade hon lyckats väldigt bra med. Jag kände ju inte henne, men jag känner alltså hennes kompis, vars mamma är min ungdomskompis som känt till vad jag gör men  inte förrän i somras vågade fråga. Tjejen hade bokat intervjustället i 1½ timma, men otroligt nog var vi klara efter en timma. Jag tror aldrig att det hänt att vi varit klara så snabbt vid en intervju, då jag lätt kan prata i en evighet när det är något som engagerar mig. Jag försökte att få med lite mer aspekter, av sådant jag tycker är viktigt vad gäller tex sexköpslagen, attityden i samhället, argumenten i debatten osv. Men då det här är en del av ett större arbete och det bara är sexsäljaren som det fokuseras på, så var det ju inte helt relevant i sammanhanget. 

En stunds väntan på bussen hem och när jag kollade missade samtal på den fasta telefonen, hade skolan ringt bla. Inget lämnat meddelande på svararen, så jag antar att det inte var något viktigt. Men så klart att jag blir nyfiken. De kanske ville meddela att de insett att de inte kan klara sig utan mig och begärt att jag ska anställas med full lön. Jag skojar. För sent att ringa iallafall då klockan var närmare 16.00. Jag får väl veta vad det gällde i morgon. Kan ev handla om en incident som hände igår. Såg en polisbil  på skolgården   när bussen åkte förbi i morse. Fast den kan ju vara där i vanligt informationssyfte eller i skrämselsyfte. Jag tror inte det finns en enda skola som är helt problemfri och med mindre och mindre personal och färre och färre som ser eleverna så lär problemen inte bli mindre. Tvärtom.

Jag har valt ( helt frivilligt) att hänga över eleverna från första till sista lektionen, även på rasterna och rasterna är ju det viktigaste enligt mig. ( Jag mediterar i personalrummet efter lunchen en halvtimme ungefär, efter att först ha gått ut och andats några friska andetag. ) Det här gör att jag ser sådant som ingen annan ur personalen ser. Lärarna måste ha sin vila, det är jätteviktigt för att orka med sina lektioner. Men jag hänger som en hök över ungarna och var i början rädd för att de skulle be mig fara och flyga. Ett fåtal vill säkert det, men de flesta ser mig nu nästan som en utav dem, eller kanske mer som en extramamma. Vi diskuterar saker, vi kramas, de bråkar och jag hötter åt dem osv. Fast jag håller mig ändå ute i periferin så jag inte inkränktar på deras fritid så att säga. Och igår fick jag den finaste komplimang man kan tänka sig av en "stökig" högstadiekille.

Men ju mer meningsfullt jag anser mitt "jobb" vara, ju mer  utnyttjad känner jag mig. Det är helt bisarrt att kommunen ska få 5000 i månaden genom att tvinga mig att utföra ett jobb utan annan ersättning än aktivitetsstödet på ca 6000 kr som jag erhållit under hela min tid som arbetssökande. Men som jag nu plötsligt skulle gå miste om ifall jag nekade att "jobba". Vem vill jobba 80 % för 6000 kr/mån? Och betala skatt på dessa 6000  förstås. 

Jag ska inte hålla på och gnälla om det. Men jag filar, fnular och funderar på hur jag ska göra för att få till en förändring. Om det ens går att få det *ler*. Men man ska ju aldrig ge upp.