SOL och REGN och SAMHÄLLSTJÄNST och LITE KATTER

Usch, vilket ruggigt väder det bara blev helt plötsligt nu. Jag sitter ju med ansiktet vänt mot fönstret, med den möblering jag har just nu i datorrummet. Från små sprickor av sol till att blåsten tog tag i träden, det blev mörkt och himmelen öppnade sig fullt ut och regnet vräkte ner. Från lycka till sorg, från glädje till helvetet, på en sekund. Ja, ja,  jag överdriver lite förstås i mina liknelser.

Det var inte heller det jag skulle skriva om. För att inte behöva gå upp mitt i natten så övade jag på min simultankapacitet i morse. Efter ett stort antal repeat på väckningsalarmet kravlade jag mig slutligen upp och då hade jag inte så lång stund på mig innan jag var tvungen att gå iväg med nyckeln, om jag skulle hinna med bussen. På med kaffet, för kunde inte hoppa över frukosten då det skulle dröja åtskilliga timmar innan jag var hemma igen. Trött, frusen och huttrande ställde jag mig i duschen för en supersnabb dusch. Tog med kaffet och två knäckemackor till badrummet och intog det samtidigt som jag sminkade mig. Ja hälften av kaffet hann jag inte dricka upp.

Tyckte det passade bra med jämställdhetströjan idag då jag skulle träffa fas3 killen, som visade sig vara en kommunsnubbe. Jag vet inte om jag har tur, eller om de alltid är så tillmötesgående vad gäller de krav och önskningar man ställer. Jag måste säga att det var ett väldigt bra möte. Han verkade känna till min vita pärm *ler*. Undrar om det har något med saken att göra? Nää, det tror jag faktiskt inte. Det blev som vanligt ett samtal om både ditten och datten och om både honom och mig, som varade i cirkus 40 minuter.

Han hade kontaktat en skola i mitt närområde  ( gångavstånd ) med äldre elever, precis som jag önskat och jag har två veckor på mig att kontakta rektorn för att bestämma ett möte, där vi då ska planera in när jag ska börja osv. Det är nästan som att göra samhällstjänst *ler*. I två år, för vem som helst förstår ju att kommunen inte kommer att anställa mig. Men jag tänker att jag kommer att vara till nytta för dessa ungar och det är egentligen det viktigaste. Dessutom att förtjänsten för mig kommer en resurssvag instans till del. Det sista glömde jag att fråga om, men jag hoppas verkligen att det är skolan som får pengarna och inte kommunen. Ska kolla upp det. Nackdelen är ju att jag inte får pensionspoäng och att det inte är sjukpenninggrundande. Det är en form av samhällstjänst helt enkelt. Och jag tycker helt klart inte om det här systemet som det är nu. 

Naturligtvis väntar jag lite med att kontakta rektorn, så jag hinner fundera över hobbyn och planering för den. Man har rätt till 20 % ledigt för att söka jobb och jag ska försöka få en hel dag ledigt, istället för att hatta med timmar hit och dit. Får jag inget jobb med avtalsenlig och pensionsgrundande inkomst, så måste jag ju fixa mitt pensionssparande själv.  Det löser sig nog på något sätt.  Nu skiner solen igen mellan varven. Gott. På bara några dagar har den där färgprakten på träden som jag efterlyste inför fotandet, nu börjat komma. Det är så fint.

Uträttade sedan lite andra ärenden. Men ingen frissa, för jag har inte kommit mig för att boka tid. Men måste fixa det innan den här samhällstjänsten kör igång. Upptäckte en väska helt i min stil genom ett skyltfönster och var tvungen att gå in och kolla. 400 var lite dyrt för mig just nu, men hittade istället en färgglad halsduk för 100 i affären. Jag är ju en ganska svart och vit människa, men känner ett sug efter färger för tillfället. Det ser jag som positivt. Det kan ju till viss del bero på att det är mycket färger nu i kläder och annat. 

Den här oranga stickade tröjan hittade jag sist jag var i stan. Men jag är lite snål så tyckte att den var lite för dyr för mig. Men nu har jag sett den framför mig  hela veckan och jag köper kläder kanske bara två-fyra gånger per år till mig själv, så idag slog jag till. Nu får den väl ligga i garderoben ett tag, tills jag känner mig redo att använda den. Jag är ju sådan. Kanske premiären blir på födelsekalaset som är framöver. Bilden är tagen snett och konstigt, så jag ser mycket smalare ut än vad jag är *ler*.

Dagens sorg är väl USA-s rättssystem. Mer behövs inte sägas om det. Jag undviker allt som sägs och skrivs om det. I Sverige kan man tycka att det är sorgligt med alla dessa avdankade politiker som inte behöver lyfta ett finger för sin försörjning. Sorgligt är det också att det finns så ...vet inte vilket ord som är bäst... bittra, inskränkta, fantasilösa, deprimerade eller fattiga människor, som tycker att frukt i skolan medtagen hemifrån är det samma som avgiftsbelagd skola. Ännu sorgligare att skolan hakar på. Inte undra på att en del barn och ungdomar är som de är. 

Avslutar med dagens glädjeämne. Busschauffören stannade för en katt på hemvägen. En lustig katt som inte var det minsta rädd. Jag såg när den började gå över vägen och satt och bromsade själv. Men chauffören såg ju också så klart och saktade ner. Men istället för att fortsätta över, när katten upptäcker bussen så sätter den sig mitt på vägen och glor. Bussen stannar och efter ett tag reser sig katten och går tillbaka i sakta mak, samma väg som den kom. Nu går jag och tänker på den där katten. Med det beteendet så kan den snart vara överkörd.

Äsch, avslutar och avslutar. Jag kör vidare på katt temat. Spikkatten ni minns, som jag hade äran att få vara kattvakt till i somras och som hoppade ur sin bur och det ena med det andra. Jag hoppas inte att det berodde på mig, men den katten fick dras med sina spikar och sin bur ända tills för någon vecka sedan. Det var jätteviktigt fick ägarna höra att han var i sin bur och inte belastade benet. Jag vet inte om jag hade klarat det. Jag klarade ju inte veckan han var hos mig. Men när han blev av med spikar och bur nu, så var han så otroligt kelen. Han började spinna bara någon tittade på honom. Trots att han är katt, så kan jag nästan känna hans glädje.

Sista kattgrejen. När jag kom hem idag så kom den där urgulliga katten som mötte mig första gången jag kom med mina kartonger, nerför trappan. Han hade antagligen smitit in och sedan inte kommit ut. Han bor under mig har jag förstått, jag såg den en gång på deras altan. Jag hoppas jag träffar den någon gång när jag har kameran med mig, för den är så otroligt söt. Vi pratade lite och så släppte jag ut den. Jag tror att han förstod allt vad jag sa *ler*.

Nu ska jag snart slänga mig i soffan och se vad Babsan ska laga för mat i "Stjärnornas middag" ikväll.  Eller är det kocken jag vill se?