ATT KUNNA BÄRA SIG SJÄLV

Bild från juni-08. Då jag cyklade iväg troslös en fin försommarkväll med lite ombyteskläder i en ryggsäck. Cyklade bara en liten bit från området jag bodde i, för att knäppa några utebilder. När jag står där halvnaken kommer en tjej med en hund. Jag såg henne komma på stigen, men var liksom ingen ide att vare sig gömma sig eller försöka få på kläder, för hon hade ju även sett mig. Jag körde på och låtsades som det var den naturligaste sak i världen och tjejen log bara stort och glatt när hon gick förbi.

Jag sitter just nu med ett brusande glas bredvid mig och väntar att C-vitaminerna ska lösas upp. Jag kör med två olika. Ett med bara C och ett med kombinationen järn. Jag gillar inte brustabletter, utan brukar ha C-vitamin i tablettform. Men nu verkar de jag använt inte finnas. Jag har letat överallt på apotek, hälsokost och nätet. De som nu finns tillgängliga smakar för jävligt, sura och äckliga. Det är lite mer omständigt med brustabletter ( jag som är rätt bekväm av mig ) än att bara slänga i sig ett par tabletter vid behov. Jag brukar bara använda och överdriva intaget, när jag tror att något är på gång i kroppen. 

Hur det är nu vet jag inte. Men tröttheten kan vara ett tecken och jag skulle inte alls bli förvånad om jag åker på en förkylning eller liknande. Det är ju vanligt när man efter en aktiv period lugnar ner sig. Jag vågar knappt skriva när jag sist var förkyld, för då kommer det väl som ett brev på posten. Förresten minns jag inte när det var. Visserligen förtränger man gärna skitsaker, men jag tror inte jag varit förkyld eller haft influensa under hela den tiden jag bloggat här på Blogger, som jag började med i Maj-08. Om det beror på att jag bombarderar kroppen med C-vitamin och ibland vitlök, när kroppen börjar bete sig på ett annorlunda sätt, vill jag vara osagt.

Fredag idag...igen. Ibland önskar man väl att det var fredag hela veckan. Men det skulle nog bli rätt trist i längden, om det inte då och då även var en måndag. Balansen ni vet *ler*. Inte för mycket och inte för lite vare sig av det goda eller det dåliga. Vaknade vid nio och var lite lätt tung i huvudet. Ytterligare ett tecken, för har jag huvudvärk, vilket händer max tre-fyra gånger per år, så finns alltid en anledning. Idag kunde jag inte hitta någon rimlig orsak. Möjligen att jag inte släckte lampan förrän väldigt, väldigt sent, över två inatt. Men det är ju egentligen normalt för mig, utom de sista veckorna. Somnade lyckligtvis om och när jag vaknade nästa gång vid kvart över tio var tyngden i huvudet borta. 

Dagen idag och flera dagar framöver ska jag bara vara och låta dagarna forma sig bäst de vill. Tog beslutet att inte boka in något nästa vecka. Nu blev det ändå en del inbokade saker, men inget hobbybesök. Jag tror att jag behöver egen tid, mycket egen tid, för det tar faktiskt några dagar att komma ner i det absoluta lugnet. Det inre lugnet. Trots att jag inte lever någon stressig tillvaro sett till det yttre, så har nog sista månaderna inneburit en slags inre stress...och press. Egen press. Att fixa flytten med allt det innebar, att klara ekonomin då utgifterna ett tag nästan fördubblades, att försöka att inte oroa mig då en familjepersons situation plötsligt ändrades, att ständigt söka jobb och ständigt ha denna redovisningsskyldighet, att inte veta hur nästa vecka kommer att se ut och så fas3 helt plötsligt på det.

Så det är nog inte fel att stanna upp, skrota runt utan att bry mig om tiden och att reflektera lite. Klart att tankarna finns på att jag ska passa på att göra det och det och det. Men det kan också bli att jag bara ligger i soffan och slukar böcker. Fast jag tog med några (bara lite) kläder från ettan, utifall det blir väder och jag får lust att fota några höstbilder. Hade även brev idag, att jag en dag nästa vecka ska träffa nya handläggaren på AF, fast inte på AF utan ett annat ställe. Det här mötet är exakt samtidigt som de ska komma hit och kolla ventilationen. Men det löser sig säkert. Om nu den här intervjun blir av, så ska även den ske nästa vecka, så helt tomt är det inte i kalendern. Funderar även på ett besök hos frissan och så börjar det bli dags för nytt Klamydiatest som egentligen är helt onödigt eftersom risken att jag skulle ha det är så minimal. Men, men, det är ändå en trygghet att veta att man är ren.

Kikade på Schulmans show förut. Malou är gäst. (Som många av er vet så har Malou en särskild plats i mitt hjärta.)  Bland mycket annat så pratade de även om Elons reklam. Ni vet där terapeuten blir kåt på de erbjudanden som de har. Jag gillar inte alls reklamen. Jag gillar sällan någon reklam och tar alltid bort ljudet när det är reklampaus. Nu kommer efterföljaren till den här första Elonreklamen och den går i samma sexuella spår. Nu är det man som blir kåt på yngre man i båda dessa. Men som Malou sa, om det varit en ung kvinna istället. En sådan reklam skulle aldrig blivit godkänd. Något att reflektera och fundera över kanske i vårt jämlika Sverige.

Jag var också inne hos Blogge idag och fick en intressant historielektion. Med tanke på jämlikhet alltså som vi försöker få till att vi är så bra på. Igår fick Danmark sin första kvinnliga statsminister. Bus eller godis? Jag vet inte. Variation iallafall. Hur som helst så räknar Blogge ( som inte vill kallas blogge..jag vet ) upp ett stort antal länder, bla alla nordiska, som haft kvinnligt ledarskap. I kommentarerna hittar man flera. Men vårt fina jämlika land har never, never haft en kvinna vid makten. Inte heller USA tydligen. Finns det någon gemensam nämnare där måntro?

Det är ju skit att det alltid ska bli så långt när jag skriver *ler*. Men innan jag slutar måste jag bara nämna att jag tittade på Babel igår kväll. Ett bra program tycker jag. De visade bla en intervju med Amanda Svensson. En ung tjej som nu kommer ut med sin andra bok " Välkommen till den här världen". Jag läste hennes första "Dolly" och har förstås skrivit upp denna nya på min nya boklista. Huvudpersonen i den här sista boken heter Greta ( kul va?). Kontentan i boken är väl vad jag förstod att även om man som Greta flyttar från småstad, Malmö, till storstad, Köpenhamn, så blir det också vardag till slut. Och den handlar även om att folk ljuger för att liksom passa in i världen. Ljuger för andra och för sig själva. Intervjuaren avslutar med ett väldigt bra citat, som jag också tänker avsluta detta fredagsinlägg med.

Att kunna bära sig själv.... vart man än kommer. Alltså att vara trygg i sig själv. Att omgivningen inte är avhängigt hur bra eller dåligt man mår. Jag undrar om intervjuaren var medveten om hur tänkvärd den meningen är?

Att kunna bära sig själv... vart man än kommer. Och oavsett hur helgen blir. Men jag hoppas er helg blir toppen.