TANDRENS, SAKINHE, BÖGKYSS

Japp, nu är jag hemma igen och sitter och hör hur blåsten stundtals tar i ordentligt. Då och då letar sig en strimma solljus in genom fönstret, för att sekunden senare försvinna. Jag är väl inte riktigt lika "olustig" idag som jag var igår. Men känner mig inte så speciellt lustig heller. Jag har tillbringat förmiddagen i stan, varav över en timma hos en dam som höll på att slita tänderna ur mun på mig. Tandhygenisten alltså. Roligare saker kan man ju betala för och eftersom jag tycker sådana här besök är obehagliga så vill jag få allt klart på en och samma gång . Resultatet blir att man resten av dagen går med ett lätt ömmande tandkött. Det är ju ändå tur att det finns bedövningsspray under tiden det slits och dras och skrapas. Bilden är från nätet.

Det verkade vara stora utflyktsdagen för förskolebarn idag *ler*. Både på bussen ner till stan och bussen hem gick det på små knattar ihop med sina fröknar och en manlig.  En andäktig och stillsam sexåring kravlade upp bredvid mig efter att ha gått på vid Konsert och Kongress. Vi pratade lite med varandra och han berättade att de varit på teater, men han kom inte ihåg vad den hette eller vad den handlade om. Men kul hade det varit, men nu var han hungrig och ville hem. Jag vill inte vara sex år igen, men jag kan förstå att oavsett vad de gör så är det ett äventyr att lämna förskolan och göra något annorlunda ihop med sina lekiskompisar. Och varenda unge skötte sig exemplariskt på bussen. Undrar om de var mutade med något? Nej, jag skojar.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att slänga av mig behån och jeansen, dra på ett par mysbyxor och trä ett par varma sockor på fötterna. Det känns rätt mysigt ändå, att nu skrota inne resten av dagen, höra blåsten och veta att jag kan sova så länge jag vill i morgon och inte behöva gå ut på hela dagen då om jag inte vill. I morse blev jag snudd förbannad på klockan när den satte igång med sitt dittiditt..dittiditt..dittiditt. Dessutom var det mörkt och jag fick flashback till senhöst och vinter. Flyttade fram väckningstiden och sov 45 minuter till. Fick skippa duschen och frukostsurfen vid datorn, men det var det värt. 

Det blir en väldigt lugn återstod av veckan. Det är inte alls medvetet planerat så, men jag tror det är bra, för om nästa veckas planering håller så är alla dagar då utom en inplanerade med något. Imorgon hade jag en preliminärbokad sedan rätt länge tillbaka som varskodde att det kunde bli ändring. Då jag inte hade hört något mer i fredags då jag bett om slutgiltigt besked för att få kommande vecka klar innan helgen, så föreslog jag tiden till en ny intresssent och mailade den preliminära att hans bokning inte längre var aktuell. Inga problem utan det förstod han. Igår spikades då tiden till denna nya förmåga som gärna ville komma och jag skickade adress mm.

Men ibland går vissa saker utanför mitt förstånd *ler*. Snabbt efter att jag skickat adress, portkod osv så svarar han att han inte kan komma beroende på orten. Då hade jag i tidigare mail skrivit att jag antog att han läst min hemsida. Där står inte staden jag finns i, men länet och är man osäker så frågar man väl. Eller? Skit samma, tänkte jag, det är säkert någon annan som styr åt mig ( jag har ju det tänket ) och jag behöver kanske en tom dag imorgon. Torsdagens kända också sedan länge inplanerade, lämnade även han återbud. Men han har svårt med tider och med honom är jag alltid beredd på att det nog kommer ett återbud. Han är ett typiskt exempel på kund som kan dubbelbokas. Att jag alltså har ännu en samma dag. Men det fungerar inte alltid, då mina kunder oftast får bestämma tidpunkt själv. Hade onsdagens kommit som bestämt så hade det inte gjort något att ha både torsdag och fredag ledigt. Nu löste det sig med att ännu en ny mailade och ville ha massage. Helst så fort som möjligt. Nya är ju nya, så om denna massage blir av, vet jag inte förrän efteråt.

Inte heller vet jag hur intressant det är för er att läsa om hur det kan vara vid bokning och hur det kan bli etc. Det beror nog på vem som läser och av vad jag förstått består ni av olika klientel. För att då helt byta ämne så övergår jag drastiskt till Sakinhe. Ni vet den iranska kvinnan som skulle dömas till döden för otrohet. Hon finns fortfarande i mina tankar och det var länge sedan jag såg att det skrevs om hennes öde. Men för någon vecka sedan läste jag att de fortfarande granskar det mord hon också anklagas vara delaktig i. Bara vissheten att hon fortfarande lever gör mig glad. Sedan tar ju andra saker bort lite av den glädjen. Tex att hon är dömd till både hängning för mordet och till stening för otroheten.

Hur det går ihop vet jag inte. Ska hon då stenas först och hängas sedan? Hur som helst är det hemskt och hon är ju inte den enda i den här situationen. Måtte sådana här straff någon gång upphöra och måtte hon få leva. Dödsstraff är inget straff. Det är mord. Därför grät mitt hjärta när folk som normalt är motståndare till dödstraff yvades över att Bin Ladin blev skjuten. Just nu pågår så mycket ondska i världen, så det finns mycket mer som hjärtat gråter över.

Tittade på Filip och Fredriks NittiLeaks igår. Det är rätt kul. Nu var de framme vid 1996 och de visade "bögkyssen". En scen från den tidens långkörare Rederiet, som jag tittade på då. Egentligen kan man gråta över det här också *ler*. 1996 är som igår för mig nästan. Först gick svt ut med att den här scenen skulle komma och sedan helt otroligt inrättade de en kristelefon. Fatta att det bara är 15 år sedan. Kristelefon för att två killar kysser varandra i en tvserie? Ibland tycker man inte att det hänt mycket vad gäller attityder och öppenhet, men med tanke på det här så har iallafall lite hänt. Tack och lov. 

Alldeles precis nyss så lyste solen en kort stund samtidigt som regnet smattrade mot rutan. Men nu är det höstmörkt igen. Jag ska gå och titta i kyl och frys om jag hittar något tänkbart att äta. Något man inte behöver tugga så mycket. Omelett med lök kanske. Tänkte sedan uppdatera skriverierna om min arbetslöshetsperiod. Det är rätt länge sedan jag skrev något där. Händer inte så väldigt mycket, men lite finns att skriva. Nästa vecka kanske det ändrar sig. Eller inte. Jag ska till stan då också, men då för att prata om min situation och skriva ny handlingsplan. Tänk om man vore siare och kunde se sin framtid, vilket jag egentligen inte alls vill. Men jag undrar ändå hur mitt liv är om sådär fem år.