KONST, BIN LADIN och KHADAFFI

Sitter och funderar över min dag och vad jag ska göra med den. Vaknade före halv nio idag. Trodde jag var utsövd, men nu är jag trött. Kan ju också bero på att ögonen är trötta efter att ha stirrat några timmar på bildskärmen. Sol ibland och moln ibland och bara 13 grader varmt. Inte precis så att jag längtar efter att lägga mig på en filt och sola. Sola mellan molnen.

Men tänkte fixa det jag ska vid datorn och sedan ta en långpromenad upp till skogen. Utan stavar och utan kamera. Kanske köra lite intervall om jag känner för det. Sedan det vanliga, tråkiga köret med nagelklippning men det lite roligare dusch, scrubb och hårtvätt. När jag är klar med det är det nog sen eftermiddag och lagom med lite spenat och ägg och läsa ut Coelhoboken. Kanske en liten lur innan tv-n. Om det nu är något att se på tv ikväll.

Ingen sovmorgon imorgon. Vet inte riktigt hur veckan kommer att gestalta sig i sin helhet. Den kan bli lugn och den kan bli överbokad. Beroende på de svar jag hoppas få innan dagen är slut. Det kan bli två besök imorgon, men då ska jag nog rita kors i taket. En ny person jag aldrig träffat men som fått några tider tidigare och varje gång lämnat återbud har fått sin sista chans i morgon. Om han kan vill säga. För mig passar det bra eftersom jag redan är i ettan utifall han får förhinder igen. Sedan vet jag inte heller ännu om det blir en ledig torsdag eller ledig fredag. Vill det sig dåligt kan det faktiskt bli båda. Det återstår att se. Jag kan inte ge någon annan förslag på de dagarna förrän jag själv vet. Bortsett från att det förstås är trist för kunderna att behöva vänta, så när det beträffar mig själv spelar det ingen roll. Det går ingen nöd på mig för tillfället vare sig i det ena eller andra fallet. Och vilka fall det är får ni själva räkna ut *ler*.

Bilden är från en konstsida som jag hittade idag och som jag förstås blev fast vid ett bra tag. Alltså alldeles för länge. Bilden ovan på stolen är också därifrån. Jag vet inte om jag vill kalla det för konst ha,ha. Då kan jag kalla min hallstol för konst också. Innan jag målade den. Men annars fanns det mycket fint att titta på och lära sig av.

Var ute i köket nu och fyllde på mitt vattenglas och hämtade några mandelpepparkakor och upptäckte att det regnade. Så nu blev jag i valet och kvalet om jag ska gå ändå, eller placera mig i soffan direkt med min bok. Regn kan vara både mysigt och uppfriskande, men då gärna lite varmare. Men solen kan ju hinna komma fram igen medan jag skriver klart. Tänkte mig ett kort och snärtigt inlägg idag. Gud, vad man tänker mycket tokigt ibland *ler*. Det blir som det blir, som vanligt.

Annika Östberg är en fri kvinna idag, läste jag. Det kan jag faktiskt glädja mig åt. Hon lär inte vara någon fara för någon idag. Nu kommer hon tydligen att vara kvar ett år på kollektivet där hon huserar och om jag fattat rätt, jobbar, innan hon skaffar egen lägenhet.

När det sedan gäller BinLadin är jag fundersam. Jag är glad för hans skull. Att han fått lämna jordelivet, att han förhoppningsvis så småningom får frid och att han inte kan ställa till mer elände. Men det lär det finnas andra som gör. Mindre glad är jag över reaktionerna. Han blev alltså mördad av amerikanska soldater. Oavsett vad han själv orsakat i form av lidande, så är mord aldrig accepterat för mig. Nu jublar folk över det här mordet, vilket ger mig en liten fadd smak i munnen. Även rädsla, för BinLadin har ju vänner. Hämnd föder hämnd.

Det är ungefär samma sak som i Libyen, där Nato har Khadaffi som mål. På jakt efter målet stryker både hans barn, barnbarn och oskyldiga med. Jag har ingen lösning på det problemet, men nog borde det finnas bättre sätt att avsätta honom, än att avrätta honom. Han har regerat sitt land i över 40 år och alla vet på vilket sätt. Ändå har andra länder och makthavare varit vän och tjenis med honom. För att det har gynnat dem. Inte har de tänkt på det libyiska folket då, utan bara på sig själva. Tills nu när folket inspirerade av andra diktaturers protester, äntligen protesterar. Då vänder man kappan efter vinden för att signalera och visa världen hur duktig man är som ställer sig på folkets sida. Jag har aldrig gillat hyckleri.

När den här Libyenhistorien är över, för naturligtvis tar den slut en dag på ena eller andra sättet. Kommer då världens länder och makthavare att stötta och hjälpa foket så att landet kommer på fötter? Det är frågan.