EN DAG I STAN

Nu har jag varit på väg i nästan två timmar att logga in hit och blogga dagens inlägg. Men både det ena och det andra har kommit i vägen, av egen förskyllan och andras. Men nu är jag här. Jag hade förberett mig på en mulen dag med inslag av regn. Men det har ju varit en fantastisk dag även idag. Hoppas alla prognoser slår fel så det blir fint hela helgen.

Känner en släng av melankoli så här på kvällskvisten, plus att det händer saker jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Jag hoppas kunna reda ut det under morgondagen. Det är inget kul alls att veta att det första jag måste göra imorgon är att greppa telefon och ringa några samtal. Jag hade velat få ordning på det här idag, men det var för sent när jag kom hem och lyssnade av telefonsvararen. Testade men berörda personer hade gått hem för dagen. 

Blev ändring i min planering även idag. Den här veckan blir en riktig skitvecka. Men jag ser det ur en positiv synvinkel. Jag tog svängen ner till stan idag så har jag det gjort och det var riktigt trevligt att strosa runt bland alla glada människor. De flesta verkade iallafall vara glada och det var gott om plats på uteserveringarna, så det blev en fika i solen med trevligt sällskap när ungefär hälften av ärendena var avklarade.

Tog på mig min gamla kära jeanskjol idag. Första gången i år så lite lätt nervös att inte få om mig den. Men det var inga problem, om än att den har suttit lösare om man så säger. Ett tight linne så hade jag sett ut som en korv ha,ha. Skrattar egentligen inte, men med ett pösigare linne funkade det bra. Hur gammal ska man bli för att sluta bry sig? Jag fick iallafall för mig att  köpa en ny jeanskjol idag, så nu har jag både min gamla ljusa och den nya som är mörkare. Ett par billiga vardagsshorts åkte med också. Vet inte när jag köpte kläder sist, säkert ett halvår så det var lite upplyftande.

Efter AF som var den egentliga orsaken till att jag åkte till stan, så hälsade jag på hos min minsta lilla skrutta. Var sedan hemma igen sent i eftermiddags och hade då som sagt en del missade samtal och inpratade meddelanden på min fasta telefon. Jag hatar, om man nu ska använda ett så starkt ord, att se telefon blinka och indikera missade samtal så fort jag kliver innanför dörren. Hade även sms på min extramobil, den som gamla kända kunder använder ibland. Jag och telefoner går helt enkelt inte ihop, för det räckte med det för att jag skulle känna mig jagad. Löjligt, men så är det.

Fick ju återbud till morgondagens besök, vilket var trist både för mig och honom. Lade ut på hemsidan att det fanns tid, men ingen har ännu hört av sig. Nu hampade det sig ändå att jag får gå bort och massera lite imorgon. Det är konstigt hur det löser sig. Hade ändå varit tvungen att gå bort, dels för att handla lite och dels för att hämta smutsiga massagehandukar till fredagens tvättande och för att städa av och tömma papperskorgarna. Nästa vecka är väldigt tom. Inte helt tom, men jämför jag med tidigare veckor så kan jag nästan spegla mig i pappret *ler*. Egentligen är det rätt skönt för sinnet med en sådan vecka, för även om jag bara har tre stycken inbokade under en vecka så ändras alltid något och det kluddas, stryks över, skrivs nytt, förslag skrivs med blyerts, privata saker antecknas mm. Man kan få hjärtsnörp bara av att titta i min almanacka. 

Nu ska jag strax slänga mig i soffan och titta på stjärnorna som lagar mat. Sedan är det The Event, bästa programmet på länge som tyvärr nu snart är slut. Bara några få avsnitt kvar. Blev glad när jag läste att Assange fått Sydney Peace Foundations utmärkelse för sällsynt mod i kampen för mänskliga rättigheter. Ett pris som tidigare bla gått till Mandela och Dala i Lama. Det är han värd tycker jag. Vädigt mycket värd.