Ännu en dag som inte går till världshistorien. För er som inte hängt med så länge och inte hunnit fått något hum om mig som person ( om man nu någonsin kan få det ) är jag en sådan som kan bli glad en hel dag, eller lyrisk eller något annat, av ord, formuleringar, liknelser mm. Jag behöver inte sympatisera med personen eller dela dennes åsikter för att bli såld av sättet att skriva. När jag lyssnar på musik, vilket är väldigt sällan numera ( förutom avslappningsmusik ), är det helst svensk musik och är då inte texten tilltalande är inte låten bra, enligt mig. Jodå, jag kan sätta på uppåtmusik för att få fart på kropp, humör och sinne och då lyssnar jag inte på texten utan tempot och då gärna i 50-60tals stil.
Okej, det var inte musik jag skulle skriva om utan om tilltalande text. Bland många andra är Birro ibland suverän i sitt sätt att forma orden. Sedan behöver man som sagt inte älska personen för det, fast ibland säger han även vettiga saker som jag kan hålla med om. Jag var inne och läste hans blogg idag på Corren och fastnade för några rader. Egentligen hade jag tänkt att börja inlägget med dem, men som vanligt måste jag alltså göra en hel utläggning innan jag kommer till skott ha,ha. Ytterligare något som säger en del av min person.
"Vissa dagar kommer man liksom aldrig till skott. Man står och stampar i samma pöl. Man kastar fel inkast gång på gång. Man slår bollen i varenda mur i hela världen.
Man ska städa, men ramlar över en bok man letat länge efter. Man ska träna men det börjar snöa. Man ska skriva ett kapitel på nya boken men blir sittande vid ett stumt fönster med en kopp kaffe.."
Just så är min dag idag och varit många andra dagar också. Just det där....kasta fel inkast gång på gång...tycker jag är fint. Några få ord som säger så mycket. Pratade om Uggla med en kund förra veckan och Uggla är också fenomenal på att med få ord få sagt massor. Ofta också med en humoristisk snärt. Han är ett geni, enligt mitt sätt att se och det visar sig också i hans texter. Även Alex Schulman kan ha sina lyckliga stunder utan att kanske fatta hur genialiskt han precis då uttryckt sig.
"Alla vet att februari är kallaste månaden, ändå lurar vi tro att det snart är vår." Ännu ett citat av Birro. Kanske inte genialiskt, men det snuddar min själ eftersom det är så för mig. Trots att jag vet att det kan snöa till och med i April, så gör längtan efter sol och värme att ...bara jag kan sega mig igenom Februari så står våren på tröskeln. Ologiskt som bara den, men redan första mars är den här, enligt min fantasi och önskan. Och utan denna fantasi och orealistiska önskan vet i sjutton om jag skulle klara vintern. Bilden får symbolisera min önskan. Den är från förra våren eller försommaren.
Eftersom det här inlägget tydligen går sina egna vägar (jag hade tänkt skriva om något helt annat) så kan jag väl fortsätta med just det här med textens betydelse för mig. Känns liksom lite avigt att börja blanda in sexköp och sexsäljare, så det kommer i nästa inlägg. Lena PH-s nya skiva Idiot, har efter vad jag läst här och var fått bra kritik. Textmässigt är den för mig katastrofal. Man kallar ingen för idiot helt enkelt och jag själv sågade den nästan innan jag ens hört den. Nu har jag både hört den och sett Lena framföra den och koreografin förstärker osmakligheten. Det stör mig lite att det är Linnros som skrivit texten, eller varit med och skrivit den. Jag har tyckt att hans texter varit ganska fina, så det här blir lite fel för mig.
Okej att man kan skriva att samhället tex är idiotiskt, eller politiken, eller diktaturen, eller vården eller varför inte vintern. Men inte en person, som här då är en man. Linda Bengtsins ( ser felstavat ut) låt i lördags funderade jag också över. Själva tempot var det väl inget fel på, typiskt buggtempo och typisk schlager, alltså inget som sticker ut, mer ett stort gäsp enligt mig. Men texten. Vill den säga att kvinnor vill ha den trygga vardagen med en pålitlig man, samtidigt som hon vill ha kicken med en spännande extraman? Följt av frågan... är det fel på mig? Både den här och Idiot visar en del av samhället idag. Båda verkar gå i feminismens spår. Säkert omedvetet. Men det är väl så påtryckningar fastnar. Får man höra en sak tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Det är psykologisk vetenskap och används för både bra och dåliga syften.
När jag ändå svamlar om texter och mest gnäller just nu, så hänger jag kvar vid melodifestivalen. Manuset till förhören av de tävlande är för mig så negativt, så deprimerande. Är det måntro också en avspegling av vårt samhälle av idag? Dessutom kan det väl inte bara vara jag som tycker det är till förbannelse tjatigt när han efter förhören säger si och hon direkt tar ner honom på jorden med ett ironiskt,elakt svar. Man kan tro att det är en ROKS kvinna som skrivit det. Nu var jag elak, men det var för att förtydliga min åsikt.
Ja, herregud vad det rann ut mycket tankar idag. Helt av sig självt strömmade de ner från skallen, via armarna, händerna, fingrarna, tangentbordet för att slutligen hamna på pränt i dagens blogginlägg. Nästan snudd på automatskrift och inte vet jag varför jag skulle skriva just det här. Nu ska jag läsa igenom innan jag trycker på publicera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar