HUVUDSTAN och ROSE ALLIANCE

Var som vanligt skönt att sätta nyckeln i min egen dörr sent igår kväll. Det är stimulerande att åka bort ett par dagar, men det är tio gånger skönare när man väl är hemma igen. Tycker jag alltså. Men jag är både stolt och förvånad att jag utan minsta missöden eller felåkningar klarade att åka tunnelbana och hitta rätt tvärbana och sedan ( efter instruktioner) gå direkt till min destination i lördags. Fast det kunde ha gått åt pipsvängen för inte förrän jag satt på tvärbanan fick jag i telefon veta att jag måste plinga själv när jag ska gå av. Sedan upptäckte jag plötsligt att det varken ropades upp eller visades nästa station. Livrädd att jag åkt för långt fick jag hjälp av de andra passagerarna att reda ut vart vi var och hur många stationer det var kvar tills jag skulle av. Så det löste sig lätt.

Sedan var det bara att pusta ut, gå husesyn, ta ett glas vin och titta på när andra jobbade *ler*. Efter en trevlig kväll, ganska okej natt på soffan och en sen, social frukost, var det bara att fixa iordning sig och göra om lördagens bravad, fast åt motsatt håll.

Söndageftermiddagen ägnades åt ett ganska långt men väldigt upplyftande möte, där jag dels återsåg tidigare bekanta men även träffade nya. Bla fick jag äran att träffa Laura Agustin ( fick tillstånd att nämna det här ). Det var lite kul då jag för bara några dagar sedan var inne på Louise blogg ifall det stod något nytt. Nu har hon troligtvis annat för sig än att uppdatera bloggen, men ibland hittar man något intressant i hennes twitter på bloggen. Det gjorde jag denna gång. En notis med länk att Laura varit i Egypten och pratat trafficking i en debatt. Jag var inne och kikade, men har inte sett allt eftersom det är flera delar och allt förstås är på engelska, som jag har svårt att förstå så här.  Men som sagt det var jättekul att träffa denna driftiga och kloka kvinna i verkligheten.

Mycket spännande saker dryftades och går allt i lås, så är vi på väldigt god väg att öppna upp attityderna i samhället. Men några saker gjorde mig både arg, frustrerad och oerhört ledsen. Ännu idag år 2011 behandlas sexarbetare på ett vedervärdigt, omänskligt och för den drabbade personen katastrofalt sätt. Man har svårt att tro att det är sant och jag förstår om gemene man inte heller tror att sådant kan hända i vår tidsålder. Men tyvärr gör det det och hur många som blir illa behandlade av det sociala systemet och rättsväsendet vet man ju inte. Men om någon sexarbetare som läser här själv har problem eller känner någon med problem, kan faktiskt Rose Alliance vara till hjälp. Kontaktnätet inom organisationen är stort. 

Efter mötet fortsatte sällskapet till en restaurang för att äta och dricka. Men jag själv tog denna gång bussen hem istället och jag hann även stjälpa i mig en kaffe och bulle innan det var dags att kliva ombord. 


Dagen idag är väl en ungefärlig upprepning av fredagen. Det vill säga timmarna går men inget blir gjort. Fast idag ska jag inte inte göra något, mer än bara vara och just låta tiden gå. Tvätta håret och klippa naglarna är det enda på dagordningen och se reprisen av Mord i Midsommer klockan 23.00. Kommer troligtvis att vara trött när klockan larmar halv åtta imorgonbitti, men får ta igen det på onsdag. 

Avslutar med två gosiga kissekatter, som det också var kul att återse.