tisdag, november 16, 2010

MYCKET BLEV DET

Ibland när jag klickat in hit, öppnat upp "nytt inlägg" och ska börja skriva är det nästan så jag vill börja med att skriva hej. Ungefär som när man var liten och hade dagbok, hej kära dagbok typ, eller som om det är ett mail man ska börja skriva. Lustigt det där.

Dagens bild kan jag ha haft tidigare. Har ju en mapp med webbilder och eftersom jag inte raderar om jag tar en bild därifrån till något, så har jag noll koll. Tänkte att den kunde få symbolisera mitt gnäll sista tiden. Svullna fötter, trött, magproblem, rastlös, inspirationslös, less på att gå så här, kunder som lämnar återbud, mörka dagar, gamla bekanta som gör förnyat intrång i mitt liv och allt vad det varit. 

Det sista tog jag tag i i går kväll och kände mig nästintill elak. Alltså ingen kund. Kanske bäst att poängtera det, då jag även har en del gamla kunder som hör av sig efter fyra- fem år. En del av dessa säger jag också nej till, eftersom jag bedriver den här sysselsättningen helt annorlunda nu mot förr. Men några välkomnar jag gärna och det handlar inte så mycket om person som om önskemål.

Det nästsista, mörka dagar, slapp jag idag. En stor gul sol lyste på mig när jag traskade iväg till min lilla oas idag. Jag stannade faktiskt till och vände ansiktet mot den och sa välkommen tillbaka. Det var till och med så att jag tyckte att den värmde mina kalla kinder. Helt klart livskraft för en sådan som jag och säkert flera med mig.
Även underbart att kliva in i ettan igen. Var ju många dagar sedan jag var där. Idag som först testade jag nya massageunderläggen och jag tror det blir bra och bättre. Men jag har ju bara femtio engångsöverdrag till kudden, så få se om jag beställer fler, trots att de inte var så särdeles billiga på den här hemsidan jag beställde ifrån. 


Kom hem strax efter tre och då var solen redan på väg att gå och lägga sig. Handlade lite mat igen på hemvägen, bla färsk pasta. Men latheten tog överhand när jag kom hem så det blev gammaldags, lyxig gröt istället. Ja det stod så på korven. God var den iallafall. Sparade lite för att äta i morgonbitti, innan morgondagens tidiga besök. På torsdag blir det ännu tidigare. Då ska jag vara i stan redan vid åtta på morgon. Herregud *ler*. Har en preliminärbokad då på eftermiddagen, men en del, speciellt då helt nya, är väldigt dåliga på att ge en snabb bekräftelse tillbaka. Oftast, men jag glömmer ibland, så skriver jag.. dröj inte med svar. Fast det borde egentligen inte vara nödvändigt eftersom den infon framgår så tydligt på hemsidan.

På fredag var tanken först att åka iväg till storstaden för att träffa dotter och för att gå på Gynnings konstutställning på PUB. Men dels var dottern nyss här och kommer ju snart igen i jul och dels har som sagt min energi legat på botten vilket medförde att jag tappade lusten för det mesta. Nu har jag en inbokad kund istället och de flesta av mina kunder ger mig också energi. Kanske inte på samma sätt som ungarna gör *ler*, men ändå. All positiv energi är bra energi. 

Var inne på apoteket när jag var i stan igår. Här har vi ju bara droghandel. Jag ville prata med någon  om mina magbesvär. Det är ju inte mage och tarmar eller underliv som krånglar, utan mer solarplexus där vi har stresspunkter. Jag vet aldrig om det är hunger jag känner eller annat sug numera. Äter jag så finns ändå suget kvar, som vid vissa tillfällen är himla obehagligt och ibland gränsar till illamående. Jag borde kunna det där eftersom det bla ingått i mitt jobb. Men det är en sak att diagnosera andra och ge råd, än att gå till sig själv. Speciellt som jag anser mig ha en mage av stål, som inte krånglat på 56 år. Brännande känsla, pratade hon om. Nej, sugande, sa jag och ingen halsbränna och inga sura uppstötningar.

Det slutade iallafall med att jag köpte ett litet paket Losec och kände mig som en loser. Nej vars, det är värt att pröva. Jag tog en igår och nu är jag bra ha,ha. Idag har jag iallafall inte känt någonting. Tron verkar allt. Men skönt att veta att jag kan ta ifall jag behöver. Förutom det köpte jag även några julklappar och någon lustig julgransbelysning. Kostade bara 50 kr och kanske håller den bara en jul. Var inne på Åhlens och de hade vanlig belysning men bara till utomhusbruk, Till inomhus fanns då den här som jag köpte, plus en massa olika slingor men det vill jag ju inte ha. Funderade för mig själv att jag kanske är så efter min tid att sådan belysning jag far efter slutade de med för flera år sedan *ler*. Det skulle iallafall vara utbytbara lampor sa damen i kassan. Men de hade inte själva sådana lampor, så jag undrar jag. Den ligger fortfarande i sin förpackning och där får den ligga tills det är dags. Lite spännande ändå, om man vill se det så och det vill ju jag.


När jag gick genom centrumet idag på hemvägen såg jag runriken på Extra Östergötland. Polisen hittar nätsexbrotten. Själv hittade jag artikeln på nätet mot alla odds. Ja jag tog förstås tidningen också, för det brukar inte stå på nätet det som skrivs i den här gratistidningen. Men nu gör det tydligen det. Hur som helst, projekt Tindra som påbörjades i mars och som jag vet att jag nämnt här i bloggen, ger resultat. Ett projekt som inriktar sig på ITspaning när det gäller barn och ungdomar som via nätkontakter utsätts för prostitution och våldtäkt.

Man kan ju tycka en hel del om nätspaning, men så här verkar det vara bra. Kan man förhindra brott mot unga så är iallafall inte jag emot det. Jag önskar faktiskt att det borde utökas. Nu kollar de facebook, bilddagboken etc där ungarna finns. Men de borde även kolla sexannonssidor för att hitta ev offer där. Nu är jag sällan inne på sådana sidor längre då jag inte annonserar själv, men när jag varit finns det åtskilliga annonser som jag reagerat över. Nästan identiska annonser med olika namn på sexarbetare tex. som för mig luktar hallick eller trafficking. Men för att det ska bli humant måste de förstås vilja se skillnad på frivilligt och ofrivilligt, så inte oskyldiga drabbas. Så kanske är vi inte där ännu. Annars vore det ett alternativ att hitta traffickingoffer helt klart. Ska man kunna lösa problem måste man vara där problemen finns och där elementen till problemet figurerar och som sagt kunna se skillnad på äpplen och päron. Att lurpassa på alla sexköpare löser inte de stora problemen. Det ger problem istället. Har jag sagt det förrut?


Idag skriver jag visst som aldrig förr. Ändå är jag inte riktigt klar. Var inne hos Blogge och läste hans inlägg om nakenhet efter artikeln i Expressen om läraren som skylde sig med en hink när han i bastun kom på att han skulle informera eleverna om något. Några föräldrar polisanmälde honom, men åtalet las ner. Däremot har han nu en övervakare på skolan som ska kolla om han sköter sig och han blev av med sina fackliga uppdrag. Enligt mig totalt sanslöst. Nästintill ofattbart.

Just den här nakenskräcken  skriver Blogge (som inte vill heta blogge) om.  Inlägget är som vanligt bra, men jag hittade en kommentar som jag också tyckte var bra. Jag avslutar med den. I originalet saknas prickarna över vissa bokstäver, jag har lagt till dem för att det ska bli lättare att läsa.

"I patriarkala länder begränsar moralismen framförallt kvinnors sexualitet. Det är ett sätt för männen att kontrollera sina fruar och döttrar samtidigt som de själva kan knulla runt med ”horor” och älskarinnor. I mer jämnlika länder som Sverige används även moralismen av kvinnor för att begränsa mäns sexualitet. När tillgången till sex minskas så ökar det sexuella värdet hos varje enskild kvinna. Det är alltsa en sorts deflationsdrivande strategi för att även oattraktiva kvinnor ska ha ett sexuellt värde. Alla andra svepskäl om könsmaktordningar, trafficking, sexuellt utnyttjande etc. är bara en rationalisering av det som kvinnorna egentligen känner. Man kan t.ex. riktigt känna hur hemskt Hanne Kjöller (i signerat DN 10/11) tyckte att det var att de snygga unga expatkillarna i Kambodja föredrog att ha sex med lokala horor när de lika gärna kunde få det gratis (i.e. med henne"

2 kommentarer:

Gunnar sa...

Ja, det hadde vært bra om de kunne se forskjellen på frivillig/ufrivillig prostitusjon. Da kunne mye positivt arbeid blitt utført. Men det er meget langt igjen til vi er der i fanatiske Norge og Sverige. Dessverre.

Gretas Svammel sa...

Ja... Gunnar...tyvärr är nog så.