Kanske undrar nu förmiddagens besök vad jag ska skriva idag efter vårt möte *ler*. Jag kommenterar ju inte alla mina möten här i bloggen, men ibland faller det sig så och förvånansvärt många verkar uppskatta det. En del mailar och hojtar att de läst, andra nämner det vid nästa möte men då har jag i regel glömt vad jag skrivit. Nu läser ju långt ifrån alla den här bloggen, så en del har ingen aning om att de omnämns *ler*. Om nu min gäst idag är inne och läser säger jag bara...lika trevligt och skönt som vanligt.
En aning bistert minsann var det i morse när jag traskade iväg. Men friskt...och halt upptäckte jag. Sådan där tunn, förädisk ishinna. Höll på att drutta på ändan, men behöll balansen. Efter mig kom en äldre dam med raska kliv. Äldre = ca 70 och jag såg för mitt inre hur hon ramlar och bryter benen. Jag jobbar ju ständigt med det här att inte ta på mig andras bekymmer om de inte bett om det, men kunde inte stå emot det inre tvånget. Så jag vänder mig om och påtalar att det är halt. Så fort jag uttalat orden inser jag hur löjligt det låter. Men hon ler så snällt mot mig och säger - Ja, bitvis är det riktigt lömskt.
Klart som sjutton att även hon upptäckt att det var halt. Hon kanske till och med hade broddar på sina skor, vad vet jag, att det var därför hon kunde knarta på i rask takt. Själv fortsatte jag med försiktiga steg och nedböjt huvud den sista biten till oasen. Strax efter elva var jag på väg hem igen och då var det inte halt längre (vad jag märkte).
Satte på kaffe när jag kom hem. Är väl ungefär en vecka sedan jag övergick till te på morgon, men var riktigt sugen på kaffe idag. Åt ju bara lite risgrynsgröt och drack ett glas vatten i morse innan jag gick. Magen kändes helt okej så jag tänkte, jag chansar och det gick hur bra som helst. Jag har ju mina Losec som en reserv. Stekte ( ja ni läste rätt, jag stekte) två ägg till mackorna. Sist jag fick infall att steka ägg, var det inte alls så gott som jag förväntade mig. Men idag var det gott. Kanske för att jag la dem på brödskivor! och för att jag var hungrig efter dagens orgasmer. En parentes: visst känner man sig lätt ibland efter en älskogsstund? Lätt i kroppen, lätt i sinnet.
Lätt i kroppen känner jag mig däremot inte just nu, sex timmar efteråt. Orsaken är en glömd, men hittad, påse med lite chips i. Den är kvar sedan ungarna var här, 2-3 veckor sedan. Istället för att koka den färska fullkornspastan jag köpte igår tog jag med en näve flottiga chips hit till datorn. När jag en efter en petat i mig högen gick jag ut i köket och tog ännu en näve och fortsatte mitt agerande här vid datorn. När den högen också var slut var jag flottig om både fingrar och läppar och kände mig både fet och flottig hela jag, så jag gick och tvättade händerna och slängde de sista skramlande chipsen i påsen i soporna. Men visst, jag kan inte neka till att de första chipsen var riktigt goda ha,ha. Sedan blev det bara för mycket och äckelkänslorna tog överhand. Tänk om de kunde göra det när det gäller nötter också? Men nu har jag varit himla ståndaktig när det gäller det och det är jag stolt över. Dottern som har samma mani som jag, hade naturligtvis en påse med sig när hon kom sist. Den åt jag upp nästan själv, men jag har inte själv köpt några på länge. Jag kan om jag vill...låta bli.
Det jag däremot inte kan låta bli är att svamla. Kommen så här långt i inlägget funderade jag på att radera och börja om. Men nu är jag ingen sådan person som vill radera det som bara blivit, men börja om är inga problem. Det borde vi alla lära oss. Att börja om alltså, om det känns som att man vill det. Ingenting är evigt, inte ens ett blogginlägg ( vart får jag allt ifrån *ler*). Om ni inte kände mig så bra, de flesta iallafall, skulle ni kanske tro att jag knaprade någonting eller drack någonting, vilket är så långt från min verklighet man kan komma.
Flummig är jag nog stundtals. Kan det bero på dagens orgasm måntro? Skämt åsido, det här blev inte alls som jag tänkt. Men eftersom det ändå blev så här så får det vara så. Jag ser ingen mening just nu i det, men vill inte heller ändra det som redan blivit skrivet. Jag sitter med massor av sidor öppna, som jag tänkte skriva om och som jag även tänker skriva om. Därför börjar jag om. Med ett nytt inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar