HEJ HOPP

Ja, Hej Hopp denna tidiga söndagskväll. Jag sitter just nu och hör på en gnällande unge från lägenheten under mig. I veckan har det varit ylande hundar. Jag vill bara bort härifrån. Ändå är den här lägenheten tio gånger bättre än den

förra jag hade. Men i ett sådant här område är man på väg att lyfta luren många gånger till det sociala. Jag gjorde det också en gång men kom inte fram till jouren eftersom det var helg då. I efterhanden var glad för det, då jag insåg att jag överdrev i mitt huvud. När jag var på väg ner för att själv kolla läget och ringa på, så kom mamman precis in genom porten och det blev lugnt. Det är jättesvårt att veta när man ska ingripa och när det bara handlar om uppfostran och en trilsken unge. Jag far illa av när andra bråkar och vill inte bli påtvingad andras bråk och speciellt inte där barn är inblandade. I min värld är alla snälla och vill varandra väl.

Bullskit tycker nog en del. Men det är faktiskt så, trots att jag fick enorma utbrott i mina tonår och mitt ena barn likaså. Men min mamma var vis och kanske var även jag  det *ler*. En förälder behöver ju inte och ska inte heller, bete sig lika illa som ett barn som gör uppror.

Nu skulle jag inte alls skriva om det här. Egentligen har jag inget speciellt jag ska skriva om idag. Men kanske kan jag då skriva om just det. Att sitta vid ett vitt, tomt ark och inte veta vad man ska skriva. Händer det någonsin mig? Både ja och nej. Finns det inget krav på innehållet är svaret nej. Typ som här. Men har jag andras eller egna krav och förväntningar blir svaret ja.

Bilden är ett typiskt exempel på vad jag kan hitta på istället. Jag kan kalla mig skribent, eftersom jag tycker om att skriva. Men jag kommer nog aldrig att kunna kalla mig författare eftersom jag inte har den diciplinen att liksom tvinga fram ett resultat.

Jag var fast besluten i fredagskväll att passa på den här helgen när inget var planerat med andra personer som figurerade, att sitta vid skrivdatorn och åstadkomma något. Visst jag tog min frukost igår och satte mig och klickade upp ett tomt worddokument. Men så svårt att koncentrera mig och försöka strukturera upp det hela. Runt omkring laptopen ligger allt material och vart ska jag börja? 

Ja, jag började med att till slut jacka i det trådlösa bredbandet för att surfa runt lite på internet. Sedan kom andra roligare saker i min väg den dagen, så jag återkom inte till skrivbordet förrän vid femtiden. Men då var jag fast besluten att jag SKA, åtminstone börja. Det blev fem sidor mellan fem och åtta. Då övergick jag till tv-n.


Idag tänkte jag likadant. Jag SKA. Hörde ju Håkan Hellström igår i Robins och har tidigare hört andra, att man kan liksom inte vänta på inspirationen. Då händer det inget. Man får helt enkelt sitta och glo på ett tomt, vitt ark och tvinga sig att skriva. Nu var inte starten av dagen så där väldigt harmonisk. Inte i går heller för den delen.

Igår vaknade jag av telefon. När signalerna aldrig slutar hasar man sig till slut upp. Inser att klockan är närmare elva och att samtalet var trevligt och innebar en inbjudan till nästa helg. En normal männska borde väl tycka det var kul när folk fortsätter höra av sig och vill ha en med. Men jag tycker det ibland, ibland inte, vilket förstås inte folk kan veta...när det är det ena eller det andra. Som vanligt lovade jag inget.

Idag tog uppvaknandet en evinnerlig tid. Vaknade av ett pip från köket. Vet inte alls vad klockan var, drog bara täcket över mig och fortsatte sova. Vaknade igen av ett pip och försökte i halvslummern där jag fortfarande var kvar i drömmen att förstå vad det var. Fortsätter sova och drömma. Vaknar återigen av detta pip och då är jag mer vaken och tänker att jag ska hålla mig vaken för att se hur länge det dröjer tills nästa pip. Men somnar förstås och vaknar igen av ett pip. Nu är jag riktigt irriterad och nästan ledsen. Kommer på att det nog är mobilbatteriet som håller på att ta slut till min privata mobil. Somnar igen. Nästa gång jag vaknar går jag upp och då är klockan runt tio.


Tar med mitt te och mina mackor med förutsättningen att nu SKA jag komma en bit med det här projektet. Ganska diciplinerad tills ena avkomman ringer och pratar bort en timma. Det samtalet kan resultera i något väldigt, väldigt roligt. Man vet inte. Men det gjorde mig lite upprymd och jag började leka med webkameran därav bilden. Att överhuvudtaget göra det när man är omålad och skitig i håret och känner sig så oattraktiv som tänkas kan, är även för mig en gåta *ler*. En ännu större gåta är att jag dessutom lägger in en av dessa  bilder här ha,ha. 

Jackar sedan återigen in det trådlösa bredbandet. Idag kunde jag ju lika gärna ha satt mig här vid den stationära istället, men jag var ändå på något sätt inne på att producera. Börjar leta stövlar??. Är det någon som kan förstå hur det mänskliga sinnet är hos somliga? Samtidigt som jag gör allt det här andra, istället för att värka och tvinga fram sida efter sida, får jag den här inre stresskänslan och nästan hjärtklappning och självbilden dalar ju som en solnedgång om hösten. 

Jag sökte alltså på skobutiker här i stan med hemsida. Tänker inte skicka efter några stövlar eller skor mer. Man lär av sina misstag. Men då jag avskyr att springa runt i affärer kan det ju vara ide, tänkte jag, att kolla sortimentet på nätet och jag är nu benägen att punga ut med lite mer än jag egentligen vill för att få ett par fungerande stövlar i hobbyn. 

Inte lätt vill jag säga. De enda med hemsida jag hittade var Din Sko och Skokanonen. De sistnämnda kan vi glömma. Din Sko hade ett par, med bra pris också ( 600) , men jag gillar inte kedjorna, som är i vägen om stövlarna är på i sängen och dessutom är klacken lite för hög. Nu finns ju andra kedjor Dna, Wedins mm, så jag får väl helt enkelt ta mig tid och  kolla runt en dag, trots motstånd. 

Behöver även ett par vanliga boots privat. De jag köpte förra året och nu tagit fram är fortfarande jättesköna när de väl är på. Men med svullen fot och vrist ibland är de ett helsicke att få på. Jag är tålmodig men inte i det här fallet. Skohorn? Ja, jag testade och gör det ni också till boots, så märker ni att det inte funkar. Ibland är det faktiskt lite synd om mig *ler*. Jag tycker det själv iallafall.

När jag letade stövlar fann jag även bilder som jag, trots att jag var tom på skrivinspiration, såg som tänkbara bakgrunder till egna foton. Undrar om hjärnan har olika fack *ler* eller om det bara handlar om lusten i nuet. Jag tror ingen snor min ide. På den här stolen tänkte jag placera mig själv i någon bra pose. Hittade en mysig trappa också, men där stod redan en person. Få se om jag kan fixa bort dennna och placera mig där istället. Någongång.  Bilderna till det är ju inte ens tagna. 

Även om inget närmnvärt blivet skrivit i projektet, så har mycket tid gått åt till att leta i materialet. Det här med min inställning till höst och vinter är liksom inget nytt, vilket jag förstått tidigare, men inte insett helt förrän igår. Jag tar det i ett eget inlägg, då det här för länge sedan bara spårat ut i rena svamlet.

Nu ska jag gå och skära till lite tomater, gurka, rödlök och sallad, krydda med örtsalt och låta det stå en stund medan jag skriver ännu ett inlägg. Sedan ska jag tända mina ljus, öppna en liten burk potatissallad och lägga upp bredvid salladen och placera mig i soffan. Parlamentet och The Event är dagens tv-program. Kanske att jag vågar mig på ett glas rött till det. Det är ju söndag *ler*.