EN LYCKLIG SAGA och VERKLIG

Jag bara känner att jag vill skriva om den där hemlösa mannen som sedan blev berömd för sin konst. Det kommer ett vanligt inlägg också, efter det här. Men jag blir så glad när jag läser eller ser program om vändpunkter för människor. Vändpunkter till det bättre. Även  frisläppandet av Aung San Suu Kyis från sin husarrest gör mig jätteglad. För några år sedan såg jag bara så där helt apropå sent en kväll ett program (säkert repris) om Burma, gjort av folk som smugglat materialet till Norge och som riskerade sitt liv för det de filmade. Jag var inte innan så införstådd med hur Burmas regim bar sig åt, mer än att de var för jävliga. Det här programmet visade hur jävliga. Jag var riktigt, riktigt upprörd och det här programmet har satt sig i minnet. Säkert för alltid.

Aung San Suu Kyis  verkar vara både stark, orädd och smart och därmed en säkerhetsrisk för regimen. Så man vet inte alls vad som nu kommer att ske. Minsta lilla så är hon väl i husarrest igen eller i fängelse. I värsta fall gör man av med henne för gott. Det enda hon gjort är att kämpa för demokratin.

Men nu var det en annan kämpe jag skulle skriva om. Jag vet inte om någon av er som läser mitt svammel såg programmet? Det är repris på tisdag såg jag nu när jag letade efter en länk från tvåan. Handlar om en man född och uppväxt i Rumänien. Hans far var kommunist och en väldigt hård man av vad jag förstod. Även mot barnen. Mannen Ion hatar Ceauescu och drar iväg i 20-årsåldern. Hankar sig fram med diverse jobb. Hamnar till slut i Bukarest utan jobb och husrum. Tecknat har han tydligen alltid gjort.

När programmet gjordes, som jag tror är ca två år sedan, var han 63 år. Han höll till i ett sophus och var tjenis med foket i huset. Från gamla tidningar klippte han ut saker och satte ihop i collage. Under den här tiden från början av 80-talet tills nu gjorde han över 1000 collage. Oftast på fyllan sa han själv.

Så fick någon se vad han gjort och denna någon kontaktade i sin tur en galleriägare Dan, som blev intresserad. Ion visade vad han hade gjort och den här Dan ville gärna ställa ut en del. Han ramade in och han skaffade en etta åt Ion. Men det var väl svårt att anpassa sig så han höll ändå till vid sitt sophus. De här collagen blev väldigt väl mottagna och Dan fixade tandläkartid och tid till hårfrisör för att Ion skulle se lite mer acceptabel ut. Han var även med till hans hemby i Rumänien där Ion fick återse sina bröder och syskon.

Det blev fler utställningar och intresset var stort. Nu hade inte Ion gjort något under de sista tio åren, men Dan puffade på och till slut flyttade Ion in i den där ettan och började producera igen. Under 2009 gjorde han 160 nya collage och nu ställer han ut med de mest kända och stora konstnärerna.

Det jag saknade i dokumentären var hur Ion påverkades av att gå från hemlös och fattig till erkänd och rik. Vad han gör med pengarna tex? Men hur som helst är det en historia som gör mig glad och Ion själv måste ju vara glad att hans knåpande blir bekräftat och berömt.