LITA PÅ KÄNSLAN

Det här vore väl något att hänga på dörren till ettan när jag har besök *ler*. Undrar vad grannarna skulle tänka? Hittade bilden på nätet en gång för länge sedan. Sparade den för att eventuellt använda vid lämpligt tillfälle. Lämpligt tillfälle är nu. Bilder på mig fick ni så många i natt i bildspelet, så det får räcka ett tag.

Håret är tvättat (men skiftar fortfarande i lila ), frukosten uppäten, böckerna packade. Tänkte inte ta med alla tolv som jag beställde sist. Men avkomman fick mig på andra tankar. Man vet ju inte alls. Antingen köper ingen eller så köper många och då skulle jag ångra mig om jag inte tagit med de jag har. Kvar är dusch, sminkning och att bestämma vilka kläder jag ska. Ser ju ut att bli en skaplig dag vädermässigt, men morgondagen vet jag inget om. Det kan ju bli som igår då jag faktiskt frös i jeans, t-shirt och kavaj.

Tog mig alltså samman till sist igår och åkte ner till stan i duggregnet. Det var fel på disken. Känns skönt att det inte var mig det var fel på ha,ha. Nu fanns ingen mer hemma så han beställde ny. Disken utan skal ville jag förstås dra med mig hem igen. Så nästa vecka får jag återigen åka ner och förhoppningsvis ska det sedan fungera. Vilket bestyr det varit med denna evinnerliga hårddisk. Men med tålamod och positivt tänk löser sig det mesta.

Fick ju igår återbud på både gårdagens och dagens inbokade, vilket är ovanligt. När jag sedan kollade mailen hade jag fått återbud även på veckans sista inbokning på fredag. Torsdag ska jag vara ledig. Ganska märkligt att få återbud på hela veckans inbokade besök på en och samma dag. Funderade om jag skulle lägga ut fredagens på hemsidan. Men det känns som att jag på något sätt inte ska lägga mig i. Som om det är bestämt att det ska vara så här, trots att den ekonomiska förstärkningen verkligen skulle behövas just nu. Så jag låter det vara, åtminstone tills jag kommer hem i morgonkväll.

Det här att lita på sin känsla kan vara svårt ibland, men ofta lönar det sig och ju mer tillit man får till den, ju lättare uppfattar man den. Jag fick för ett par veckor sedan ett mail från en för mig helt okänd. Stod på ett ungefär bara "jag kan komma imorgon eller på tisdag". Jag hade då i bloggen skrivit lite om mina planer för dessa dagar. Men jag kan inte räkna med att alla läser här. Men på hemsidan framgår också tydligt att jag har en viss framförhållning, så jag svarade att jag tyckte han skulle läsa hemsidan och för ännu mer info även svammelbloggen.

Jag lämnar av princip aldrig adressen till vare sig det ena eller det andra om personen inte ber om det och jag gjorde det inte heller nu. Har man inte adressen, så ber man om den. Jag fick svar iallafall att han läste bloggen och visste vad jag gjorde. Okej, tänkte jag och gav förslag på tider som passade mig, trots att jag kände av lite dåliga vibbar. Känslan att han aldrig skulle dyka upp var ganska stark, men jag måste ju ge folk en chans för jag kan ha fel och dessutom vill jag gärna träffa nya människor.

Han svarade på förslagen, men lite konstigt så jag var tvungen att be att få det förtydligat för att undvika misförstånd. Då fick jag svar tillbaka där han skrev ut dag och klockslag. Egentligen fanns det ingenting i vår konversation, förutom hans kortfattiga mail, som var något att reagera på, så jag slog bort känslan och i går mailade jag adress mm.

Då kom ett relativt snabbt svar tillbaka "vad har du för priser?" Jag kan fortfarande ha fel. Det kan vara världens mysigaste kille. Men då kunde jag inte nonchalera känslan längre. Det var väldigt starkt att den här personen ska jag överhuvudtaget inte träffa. Så jag mailade tillbaka och informerade att en person som bokar in ett möte med mig utan att veta vad den bokar och inte frågar och dessutom gör sken av att han vet, den vill jag inte ha som kund och att jag stryker tiden och ber att han gör detsamma.

Snabbt kom ett svar tillbaka "jag kommer ändå". Och det kan han ju göra *ler*. Mig lär han ju inte träffa iallafall. Men det sista svaret bekräftade att känslan var rätt från första stund. Även om man skulle ha fel, så bör man nog ändå gå på första känslan ändå. Man ska i vilket fall aldrig nonchalera den för i och med att den kommer blir man automatiskt mer på sin vakt och mer uppmärksammad. Det här är speciellt viktigt i den här branchen och sin intuition kan man träna upp genom övning.

Jag kommer tex inte nu på ett tag att skriva här vilka dagar jag har hobbybesök och om det är morgon, förm, eftm eller kväll förrän besöket redan är avklarat. Eftersom han har adressen. Man kan aldrig vara nog försiktig.

Nu ska jag kleta på lite på ögonfransarna, ta en snabbdusch och ge mig iväg. Måste fixa en grej på vägen som jag kom på i gårkväll, så bör gå en halvtimma tidigare för att inte missa bussen.