REKREATION

Ni tror kanske att jag är ute i solen idag? Jag skulle gärna velat, men jag sitter inomhus och stressar upp mig över att klockan springer iväg så fort. Jag har väl kommit halvvägs på min lista och då är det de enklaste sakerna jag börjat med. De mer krångliga och mest tidsödande är alltså kvar. Samtidigt kan jag inte undgå att se att det är kanonväder ute för en gångs skull. Öppnade balkongdörren, men blev ännu mer stressad av alla ljud, skrik, skratt, hundskall och samtal jag inte vill höra. Var omöjligt att koncentrera sig. Nästa sommar bor jag inte här om jag får bestämma och möjlighet finns till annat.

Har jag skrivit fel rubrik undrar ni? Vad har rekreation med min stress att göra? Ingenting faktiskt, mer än att jag önskar att gårdagens rekreation som jag alltså ska skriva om, hade fortsatt att ge lugn även idag. Det är konstigt att jag som tidigare hjälpte andra i deras stressade situationer och alltid själv undvikit stress (vilket jag gör fortfarande) ändå själv hamnat i någon sorts återvändsgränd med totalt felaktigt tänk med egna alldeles för höga satta krav. Eller så är det inte alls konstigt. De som vill mycket och gärna och ofta ännu mer är de mest utsatta. Att man besitter både verktygen och kunskapen spelar nada, när det handlar om en själv. Tyvärr.

Igår tänkte jag då praktisera några av de verktyg man kan använda sig av. Miljöombyte, göra något utöver det vanliga, unna sig en dag utan tider (nästan), bara tänka på mig själv, få beröring utan krav, bara ta emot dagen och se vad den ger, rensa för en dag huvudet från alla krav och måsten. Det sista var det svåraste.

Nåväl. En dag utan tider visar sig nästan vara omöjligt om man inte ska isolera sig inne som jag gör idag, fast jag nu ändå slåss mot klockan. Speciellt om man ska göra något man vanligtvis aldrig gör. Vaknar till klockans alarm. Innan bussen till stan ska jag uträtta ett ärende. Det visade sig sedan vara för tidigt så fick ta det på vägen hem istället. Med paraplyet i högsta hugg ger jag mig ut i ett regnigt och gråkallt majväder.

Tåg till metropolen Tranås. Jag har tidigare skrivit att det skulle bli mellan hägg och syren. I normala fall hade det nog infallit nu, men jag vet i sjutton om några syrener börjat blomma ännu. Däremot såg jag genom tågfönstret träd och buskar i lila blomning. Jättefint. Ingen aning om vad det är för växter. Ni får se det i ett annat inlägg. På tåget rusar tankarna som vanligt runt i min skalle. Jag blir irriterad och försöker att sätta ned foten. Jag satt alltså och gick igenom allt jag skulle göra idag, på den dag då jag bara skulle vara. Enda sättet att få det ur huvudet är att skriva, så jag plockar fram block och penna som alltid följer mig vart jag än är.

Framme vid destinationen har jag 1½ timme att fördriva innan jag ska infinna mig på Badhotellet. Tanken från början var ju att bo en natt där. Nu i efterhand är jag glad att jag ändrade mig. Men innan jag bokade såg jag framför mig en härlig vårdag med sol och värme där jag vandrade runt i naturen och fick olika avslappnande behandlingar, badade, simmade, bastade och umgicks med okända på kvällens middag etc. Dagen igår var långt från den visionen.

Tranås har i stort sett en enda gata. Nästan i slowmotion vandrar jag denna gata fram, för att få tiden att gå. Jag går in i tre affärer, Lindex, Kappahl och Åhlens. Anledningen är att jag vill ha en vit långskjorta eller längre blus. Jag gillar inte att gå i affärer om jag inte har ett ärende. Ja, jag rent av avskyr att gå i affärer. Jag har en bild av hur den här skjortan eller blusen ska se ut och den finns naturligtvis inte i verkligheten. Iallafall inte i Tranås. Nu har jag ju en vit långskjorta redan som går att beskåda i något gammalt bildspel, men jag vill alltså ha en annan.

Sista halvtimman spenderar jag på ett fik med en kopp kaffe och en fullkornsfralla med svettig ost och slankig gurkskiva. Positivt ändå att det under den svettiga osten inte låg ett lager smör som annars är vanligt. Jag tar det lugnt, observerar och iakttar de andra gästerna. Fantasin går i gång och jag tar upp mitt block och skriver så pennan glöder. Jag har så mycket sådana här små grejer skrivna. Jag vet aldrig om de någonsin kommer att användas, men jag tror att de kan komma till pass i den eller de romaner jag räknar med att skriva någon gång. Om inte så gör de säkert nytta för mig just då. Hur vet jag inte. Men man behöver inte veta allt.



Liksom idag så rusade då klockan iväg och jag fick nästan skynda mig för att hinna i tid till min inbokade behandling. Nu är ju inte Tranås så jättestort och avstånden inte så stora. Jag hann till och med att pallra upp kameran och ta ett kort i parken utanför hotellet. Paraplyet kom väl till pass nästan hela dagen.

Jag vet inte om ni är som jag, men ibland kan jag få tankar som tex att...tänk om de inte noterat mig nu eftersom jag bara har bokat muntligt via telefon? Troligtvis är det någon osäkerhet i mitt undermedvetna som är orsaken och antagligen av samma orsak vill jag inte själv boka tider via telefon utan ha det skriftligt. Ifall det skulle bli något missförstånd. Jag spatserar iallafall in på hotellet och blir anvisad en trappa ned.

Där möts jag av några sköna fåtöljer och blir villrådig vart jag sedan ska ta vägen. En av hotellets gäster uppenbarar sig plötsligt i morgonrock och tofflor och visar hur jag ska gå. Enligt anvisning svänger jag då vänster i slutet av den här första anhalten. Där står ett bord med olika frukter och vatten. Stolar att sitta på i väntan på sin behandling och mitt emot bordet ingången till badavdelningen. Det luktar lätt av klor och det strömmar ut en sådan där kvamlig värme som ofta föregås av ett åskväder.

Jag tar av mig ytterkläderna, slår mig ner och kan inte motstå skivorna av färsk ananas. Jag är till en början alldeles ensam så pallrar upp kameran även här. Den här känslan att inte veta något om vad som ska hända är rätt skön. Likadant när jag var med hos Malou. Man vet varför man befinner sig på en plats men inte hur det hela sedan förlöper och blir. Det här ger kickar för mig, att gå utanför det vanliga, möta det okända och att bara följa med i det som sker just då, oavsett hur det går. Hobbybiten ger ganska mycket just av det här. Ändå är det inte riktigt samma sak när man hållit på som jag i flera år. Förutom när man träffar nya, okända förstås.

Efter en stund kommer en kille och säger mitt namn. Yes, tänker jag. Äntligen en kille som ska massera mig. Naken sånär som på trosorna tar jag plats på bänken. Här ska jag ligga en timma och bara njuta och utan att veta något om hur han kommer att gå till väga. Den här massagen ska vara avslappnande och utrensande. Tyvärr är jag ju som jag är och kan inte låta bli att uppmärksamma vissa saker. Trots att jag verkligen anstränger mig för att bara vara just i stunden.

Det är väl antagligen kutym att massören ska hålla handduken för sitt ansikte när kunden klär av sig. För mig lätt komiskt, så säger direkt att jag inte är så blyg av mig. Han masserar sedan med denna evinnerliga olja som de flesta i dag använder. Men han gör det bra. Riktigt bra. Kanske den bästa massage jag fått om man bortser oljan. Tjejen här i stan som jag uppsöker då och då är också kanonbra och hon använder också olja men vanlig rapsolja blandat med något annat som kroppen suger upp och som inte luktar. Andra massörer jag varit hos har varit typ SPA och de är inte vidare bra faktiskt, enligt mitt tycke alltså och man har sedan luktat och haft denna kletiga olja på sig.

Den här mannen får mig iallafall att slappna av och verkligen njuta av hans händer och beröring. Lite löjligt att han lägger handduken som ett skydd mot mitt kön när han masserar benen. Men de måste väl det. Ett stort minus att inte massera skinkorna alls och knappt ryggslutet med alla muskelfästen. Jag vänder mig och blir masserad på magen bla, vilket var första gången av en massör. Jag har ju en gammal bekant som återkommer regelbundet och som då och då ger mig en omgång på bänken och han har någongång masserat magen. När han påbörjat brösten frågar han om det är okej att han masserar dekollitaget. Så dags då *ler*. Naturligtvis har jag inget emot det.

Han trycker ganska mycket och ofta, så när vi är klara vill jag förstås veta lite. Blir inte alls förvånad när han säger att han har nästa om tio minuter !!! Jag vill iallafall veta om just det här tryckandet eftersom jag läst om det och själv funderat på att lära mig mer om det. Man trycker alltså på ett ställe och genom att se hur huden reagerar får man en hel del upplysning om personens välmående. Nu handlade inte detta om det fick jag veta. Varför trycker du då? frågar jag. Det ingår i den här behandlingen får jag som svar typ.

Jag köper inte det svaret. Men kan ju inte börja dividera om det då. Jag mådde iallafall jättebra och massagen var kanon även fast han inte visste varför han gjorde vissa saker utan bara gjorde som han blivit lärd. Så jag sa som det var att jag var nöjd och att han gjort ett bra jobb. Att jag sedan fick dra på kläderna på en stinkande, klibbig kropp fick jag vända till något positivt, vilket jag även sa till honom. Kanske är den här äckliga oljan bra för huden.

Betalade i receptionen och begav mig till tåget för färd hem. Hann med en 88:a innan tåget lämnade Tranås. Kände mig väldigt avslappnad och lugn till sinnet, så visst gjorde den här massagen nytta. På hemvägen fixade jag ärendet som inte blev gjort på morgonen. Var hemma strax före sju på kvällen. Ringde upp nödvändiga missade samtal innan jag sedan ställde mig i duschen för att skölja bort den eländiga oljan. Jag hatar helt enkelt olja som luktar och klibbar. T-shirten som jag tog ren på morgon hängde jag på balkongen för vädring. Onödigt att tvätta efter bara några timmars användning, anser jag.

Luktade okej idag när jag tog in den. Fortsättningen på denna rekreationsdag blev några husmans grova med mjukost (starkare smak), citronvatten, en sharon och lite nötter, mandlar och pumpafrön. Slötittade på assistensökandet med ankan och första halvtimman av American Pie Wedding. Inte sett just den filmen, men den första såg jag för länge sedan med ungarna och störde mig redan då, vilket jag förstås inte visade eftersom ungarna tyckte det var skitkul. Igår kunde jag välja själv och valde att stänga av. Sov innan klockan var 23.00.

Vaddå! Var det mycket negativt med tanke på att det skulle vara en dag för rekreation? Nej då. Det handlar om sättet att se på saker. Jag är en positiv figur och kan räkna upp massor av positiva saker från gårdagen. Tyvärr är jag i en fas just nu där det positiva inte helt tar överhanden. Frågan är om det verkligen ska göra det om det inte känns helt rätt? Helt klart ska man försöka vända saker till positivt, men man kan inte ljuga för sig själv.

Nu anser jag ändå att jag hade en jätteskön dag och fick den bästa massage jag hittills fått. Men det betyder ju inte att det kan bli ännu bättre. Ska man slå sig till ro eller ska man sträva vidare mot bättre? Det är frågan. Jag har slagit mig till ro en gång i mitt liv och det var när jag blev mamma. Det kan inget slå.