PÅ SPRÅNG

Klockan närmar sig 10.30 med en rasande fart. Om en timma måste jag vara klar att ge mig iväg. Vågar inte riskera att missa bussen, för då missar jag även bussen till huvudstaden. Ja, jag ska göra ett kort besök där idag. I stort sett bara dit och hem igen efter två timmar. Vill inte påstå att lusten är så där överväldigande. Det finns roligare ting än att tillbringa en hel dag på en buss. Speciellt då jag vet att jag har saker kvar att göra på min lista. Men jag har själv valt och det är nyfikenheten och intresset som gjorde att jag valde. Så det är ändå med en viss förväntan jag ger mig iväg. Ikväll vet jag om det var värt att ta den här trippen.

Trodde i min enfald att gårdagens fina väder skulle hålla i sig även idag. Tyvärr hoppar jag inte jämfota av glädje när jag tittar ut genom fönstret. Mulet, grått och termometern visade 12+ när jag tittade nyss. Men i och för sig. Varför önska en gassande sol när man ska sitta på en buss?

Dessutom...ser man på allt som händer i världen kan man väl vara glad att man ens lever. Det är oljeutsläpp här och vulkanutbrott där, trasiga personer ger upphov till oerhörda tragedier för andra och så mitt i detta försöker en tant och en farbror att hitta på den mest trovärdiga sagan. En saga som ska vara klar till september, då utses vinnaren utav oss folket. Ja herregud.

En stackars 8-9 åring överlevde en flygplansolycka. Ja, jag skriver stackars. Klart att det är fantastiskt att han överlevde och man kan nog prata änglavakt här. Men jag undrar ändå hur det kommer att påverka hans liv. Att veta att han var den enda överlevande av ett hundratal och där han även förlorade hela sin familj.

Bilden är på de lilablommande träden och buskarna jag såg genom tågfönstret i fredags. Ingen aning om vad det är, men vackert var det. Nu känns det rätt gött att ha fått till ett blogginlägg för denna dag. Kommer hem rätt sent ikväll, så bryr mig inte om någon dator då. Bäst att hoppa in i duschen nu. Jag vet inte heller vad jag ska slänga på mig i klädväg, så bör gardera mig med tio minuter extra.

När jag sedan satt mig tillrätta på bussen ska jag lägga mig som en kärna i ett äpple och låta ljuset falla in från rätt vinkel. Lät det fint? Jag tyckte det lät så fint så jag skrev ned det. Orden är Björn Ranelids. Han var med i Schulmans show i fredags. Jag brukar ju kolla på det. Tycker det ofta är bra. Nu är det bäst att jag sätter lite fart. Bussen lär inte vänta.