Det var allt värt att ta en tur till ettan i dag, för att göra en ny bekantskap. Riktigt trevligt. Men glömde påsen med överkastet och kuddöverdragen, som jag tvättade i helgen. Funkade ju bra med bara täcket på sängen också, men det stör lite. Mig alltså. Någon annan stör det nog inte. Nu har jag ställt fram påsen vid dörren, så jag hoppas inte jag bara går förbi den i morgon.
Blev förvarnad i telefon att det dyker upp folk ikväll. Bäst att blogga och besvara mailen då,tänkte jag, så jag kan koppla bort datorn. Ska ta kopior på en bunt papper också, som jag vill få iväg i morgon. Mailade AF igårkväll och hade svar imorse med namn och telefonnummer till en person, som då antagligen blir min handläggare. Om jag inte hade mailat, vilket får mig att känna mig tjatig, hade jag aldrig fått någon handläggare då? Ska kontakta personen imorgon får vi se vad nästa steg blir.
Statistiken på bloggtoppen går fortfarande inte att se. Loggade in för ett tag sedan från den lilla bärbara för att utesluta att det var min dator som var knas. Funkade inte med den heller och inget svar har jag fått på mitt mail till dem. Jag kan ju inte vara ensam om att inte kunna se min statistik på den här bloggen. Skitlustigt. Jag ser antal besök om jag letar fram min blogg på deras hemsida. Men jag vill ju även se diagramen på "min sida".
Men jag får väl vara glad att jag har bloggen kvar. Rehbinder blev ju raderad från facebook och även hans fru. Utan förvarning. Läste i Aftonbladet eller om det var Expessen om en tjej som jobbade på MC donalds och som bloggade om sitt jobb, kanske inte alltid i positiva ordalag. Hon fick valet att säga upp sig själv eller få kicken. Efteråt skrev arbetsledaren om det hela på facebook, att hon småskrattade åt tjejens öde bla. Det var tydligen okej. Att göra narr åt tjejen på facebook resulterade inte i någon påföljd. Ja, tyvärr är det väl så samhället ser ut idag. Den starkare trampar på den svagare.
Stripporna på Top Notch biter ifrån i Corren. Det är bra. Jag skummade igenom kommentarerna och de var många. Också bra. De flesta positiva. Ännu bättre.
Morgondagens besök består av en återkommande känd person. Blir säkert trevligt även det. Få se sedan hur eftermiddagen artar sig. Kanske sätter jag mig med skriverierna, de trista, för på torsdag har jag inget besök förrän på eftermiddagen. Jag kan alltså sitta långt in på natten i morgon och sova ut på torsdag. Förutsatt att jag är ensam förstås.
2 kommentarer:
En stilla undran bara?
Att få stryka en silkeslen kattpäls och höra det rogivande spinnandet. Att få en blöt puss och tillgiven blick av katten! Kan man önska sig något mer i livet???
Kram
Önska kan man allt...Svenne...men det du skriver är värt mycket och kan vara fullt tillräckligt för stunden.
Skicka en kommentar