MIN EGNA FIKTIVA MIDDAG

Med hänvisning till det förra inlägget och tanken som dök upp efter tv programmet GoKväll, blev resultatet så här:

Vid en fiktiv middag skulle jag bjuda på varma vitlöksbröd, tomat och löksallad och stora, svarta oliver att äta för sig med fingrarna. Till huvudrätt kan jag tänka mig ugnsrostade rotfrukter av alla de sorter, gärna även svamp och vitlökssås gjord på creme fresh. Vatten och rött vin till det.Stor skål med färska jordgubbar att småäta av sedan, medan samtalet fortsätter och fortsätter. Cappushino eller irish coffe för den som vill ha.

Platsen får gärna vara en berså en ljum sommarkväll, eller i ett lusthus vid vattnet, eller varför inte vid vattenbrynet så man kan känna vågorna skölja över fötterna då och då.

Gäster skulle vara Moder Theresa närmast mig till höger. Jag har mycket jag ville fråga henne tex varför man utan tanke på sig själv offrar allt för att hjälpa andra. Blir man lyckligare av det? Är det något man vill sona? Jag tycker att det är viktigt att även tänka på sig själv. Får inte jag näring, har jag svårt att ge andra sådär villkorslöst. Så ett samtal med henne skulle vara jätteintressant.

Vem jag sedan skulle placera vid hennes sida, funderade jag länge på. En man ville jag ha och många namn dök upp. Jesus bla, men det känns ju lite patetiskt. Vet ju inte ens om han existerat *ler*. Andra personer jag valde mellan var Peter Stormare, Nobel, Sokrates, Sven Wollter, Martin Luther King. Eftersom jag inte vet hur Theresa var som sällskapsmänniska måste det vara någon med både humor och djup och som är intressant för mig. Valde slutligen James Dean. Dels för blickfånget och dels för han troligtvis hade både en ljus och en mörk sida.

Mitt emot honom sitter Astrid Lindgren. Finns hur mycket som helst att prata med henne om och dessutom var hon rolig och smart och jag tror hon platsar bra med de övriga.

Bredvid henne och på min vänstra sida placerar jag Ulf Lundell. Han har både skrattet och vemodet i sig och platsar även han med resten av gänget och så är jag förstås nyfiken på hans person, om vi egentligen är så lika i vårt tänk som jag tror.

Kanske skulle det, när jordgubbskålen var tom, bara vara Lundell, James Dean och jag kvar vid bordet. Fast Astrid bangar nog inte i första taget och Theresa kanske har en sida som hon aldrig visat. Det är sådant man aldrig får veta, för det här är ju bara en lek i fantasin. Om ni har fått en bättre bild av mig som person vet jag lika lite om. En annan dag valde jag kanhända fyra andra gäster. Kanske.