onsdag, oktober 07, 2009

ÖSER UR MIG LITE BARA. SÅÅÅ...DET KÄNNS BÄTTRE.

Det blev aldrig någon storvinst på de där siffrorna jag drömde om, som jag skrev om en gång. I lördags var sista dragningen på det 5-veckors lotto jag lämnade in, efter drömmen. 21kr ena gången och 23 kr en annan. Det var allt och det blir man inte rik på *ler*. Nu är visst summan uppe i 166 miljoner. Hualigen! Så mycket skulle jag inte vilja ha ändå. Jo, kanske, för att ge bort till behövande. Men jag skulle nog få ett sjå att få till det rättvist och sedan skulle jag ha samvetskval om jag inte kände att jag lyckades. Men chansen eller sannolikheten, läste jag nyss, att kamma hem storvinsten är lika stor som att bli påkörd två gånger av en bil, på samma plats. Ganska minimal med andra ord.

I kväll kom jag hem till mitt enkla tjäll redan runt fem. I den här blåsten är det skönt att komma in och stänga dörren om sig. Visserligen hör jag när vinden tar i mellan varven och det viner genom fönstren. Jag gillar inte alls blåst. Jag har ingen aning om varför, men det är både otäckt och på något sätt deprimerande. Hellre regnsmatter mot rutan. Det är till och med lite småmysigt. Fast det här vet nog de flesta redan. Har nog skrivit det förr, skulle jag tro.

Något annat jag skrivit om förr är min trötthet. Satt under förmiddagen här vid computern (hade ju sovmorgon) och gjorde egentligen ingenting efter det jag kollat mina dagliga bloggar, mail, corren och lite annat. Jag klickade mig bara lite hit och lite dit och däremellan satt jag bara och funderade. Har återigen en hel del funderingar angående mitt fortsatta liv *ler*. Jag hinner inte verkställa en ide förrän tusen nya dyker upp. Varför det är så, har jag heller ingen aning om. Vill inte påstå att jag vantrivs som det är nu, men jag vill väl kanske mer och vet inte hur jag ska komma dit.

Iallafall, så mellan funderingarna klickade jag in mig hit och läste oktoberinläggen från förra året. Lika trött då som nu och samma spekulation att sommartiden kunde vara en orsak, vilket tydligen inte stämde för jag var lika trött efter omställningen till vintertid. Rätt intressant att upptäcka hur samma sak upprepar sig. Jag antecknar ju sedan jag var i 15 års åldern i en almanacka vissa saker, men inte dagligen och inte så noggrannt och detaljerat som i ett blogginlägg. När någon frågar om jag lider av hösttrötthet, har jag nog alltid svarat nej. Hösten är rätt skön, tycker jag. Lite lugn sådär. Nu får jag nog ändra svaret iallafall. Kul, hur man kan hitta sin egen sanning i sin egen blogg ha,ha.

Kul är det däremot inte att numera läsa nyheter. Ja, man behöver inte ens läsa. Som jag tidigare sagt och som alla vet, så slås ju nyheter och annat upp framför ens ögon överallt. På löpsedlar, i en tv-monitor i kassan i affären, på msn sidan, i bloggar, i tv osv. Det är svårt att värja sig. Sedan tar ju nyfikenheten överhanden ibland och man (jag) klickar in mig och läser hela artikeln och mår oftast sedan dåligt. Jag försöker fortfarande att undvika saker som jag vet eller tror får mig att må dåligt på något sätt. Fast ändå vill man hålla sig lite ajour med vad som händer och sker. Det kallas väl allmänbildning. Jag ska sluta att vara allmänbildad, tror jag.

Sluta att bry mig om alla orättvisor, sluta att be om att någon försvunnen person ska hittas oskadd, sluta att engagera mig i vissa saker, sluta att bli frustrerad över hur människoovänligt samhället blivit. Ja, jag skulle faktiskt vilja det...på ett sätt. För min egen skull. Men jag skulle inte kunna det. Då skulle jag vara tvungen att stänga in mig i min egen kokong, vilket skulle innebära att jag blev som många andra. Dvs en sådan som inte bryr sig om sin medmänniska och då skulle jag istället må dåligt av det.

Men en del kan jag stänga av, typ debatt igår. Ni kanske undrar vad som just nu får mig att tänka i sådana här banor? Det är inte bara nu, utan hela, hela tiden. Fast stundtals dyker otrevliga saker upp mer än vanligt. Flyktingförfarandet som togs upp i gårdagens debatt är en sak, men inget nytt för mig. Att poliser håller varandra om ryggen är inte heller något nytt. Trots att bevis finns att någon polis har en ung mans liv på sitt samvete, så läggs undersökningen ner och ingen åtalas. Oftast lever jag mig in i saker genom min fantasiförmåga och det är nog det som gör att jag mår så jäkla dåligt av vissa saker. Hade det varit min son osv.

10 årig flicka skriver som sista utväg ett brev till drottning Silvia. Ingen tror på mig för min pappa är polis. Nu är inte tidningar att lita på, men är det så att denna lilla tjej försökt med allt, till och med kontaktat polis och ingen tror på henne, ja då är det mer än för jävligt.

Jag menar inte nu att poliser är något speciellt, utan det att man i grupp tar varandra i försvar. Det finns alla gånger många fler poliser som är bra, än som är dåliga. Men vore det inte i allas intressen att få bort de dåliga? Inte att lägga locket på eller försvara en dum handling, som en ur allmänheten skulle blivit straffad för. Roshina, sexsäljare i Göteborg, om hon är det nu vet jag inte, men har iallafall varit. Hon slog sig ihop med en polis som jobbade just med prostitution. Enligt egen utsago och med läkarbevis och dokumenterade foton så misshandlades hon av denna polis. Samma man uppmuntrade henne även att fortsätta prostituera sig, fastän att hon inte ville när de nu var ett par. Hon anmälde honom till slut och han gick naturligtvis fri. Vem är mest trovärdig? Polisen eller horan? Det här skrev jag om på Expressenbloggen, så ni som vill läsa mer kan leta i inläggen där.

Tsunamikatastrofen är en annan grej, där de inblandade håller varandra om ryggen och mörklägger sanningen, precis som Geijerskandalen på 70-talet, fast det inte är av samma sort. Sådant här gör mig så heligt förbannad. Att inte kunna stå för saker man gjort eller gör eller tänker göra. Hur sedan Sveriges maktelit kan få en hel organisation som Försäkringskassan att gå deras vägar, är ännu en sak som jag frågar mig och som också gör mig förbannad. Hur kan man få alla sjukskrivna att vara lögnare, trots att det finns både vanliga läkarintyg och specialistintyg?

Inget positivt inlägg det här ni. Men finns det något positivt överhuvudtaget i vårt samhälle? Jo så klart det finns. Men då får man nog göra så som jag skulle vilja, lämna regering, myndigheter och organisationer utanför och samla sina positiva upplevelser i en egen liten bubbla. Ställa sig utanför samhället helt enkelt. Men hur lätt är det?

Nu har jag iallafall skrivit av mig lite *ler*. Notera, att jag inte länkat till någon artikel. De flesta är på Aftonbladetblaskan. Kan inte undgå när jag läser Charlie Schulmanns pappas blogg, att se rubrikerna vid sidan om och så vips klickar jag in mig där och alla hemskheter slår emot mig.

Olledokumentär ikväll. Ska bli intressant som vanligt (förutom sist). Idag swingersklubb i Danmark. Såg att nästa onsdag börjar Kvällsöppet med Ekdahl. Gillar ju det programmet också och det börjar tjugo minuter innan Olle är slut. Hur ska jag lösa det? Ja, det är mycket enklare att lösa, än alla problem i samhället, så jag oroar mig inte nämnvärt för det faktiskt. Jag bara noterade att det var så.

Bör väl avsluta det här megainlägget snart ha,ha. Tror att jag ska ta ett glas vin och lugna ner mig lite, tänka positivt och sända ut goda tankar till universum. Bag in boxen jag hade och har, öppnades i helgen. Den gör det ju så lätt att liksom bara hälla upp ett glas så här. Morgondagen innebär ett undantag, så det ska bli intressant. Kommer, kommer inte.

2 kommentarer:

gunnar sa...

Interessant innlegg. Jeg tenker jo ofte på mye av det samme selv.
:-)

Gretas Svammel sa...

Jag har nästan förstått det ..Gunnar...att vi är lite på samma våglängd.