MÄRKLIGA UPPLEVELSER

Blir ett inlägg till, för imorgon tänkte jag inte sitta och dega vid datorn. Idag hade jag planerat att åka och bada, eftersom det sedan verkar bli sämre väder. Men första gången jag vaknade såg det ut som det inte alls var sol ute. Jag har sovrumsfönstret i öster och det brukar alltid lysa in mellan persiennerna. Tyckte nästan det var lite skönt, för då behövde jag inte känna mig så pressad, för var tvungen att gå bort och handla idag också.

Somnade om och när jag vaknade nästa gång och tittade på klockan var den närmare halv tolv. Låg kvar en halvtimma och gick igenom drömmarna, så jag inte skulle glömma dem innan jag fått ner dem på papper. Nu var det ju full sol ute, men när jag fått i mig frukost och kaffe, kletat på mascara, skrivit ner nattens drömmar och skrivit inköpslista var klockan över två. Blir lite irriterad på mig själv, för att jag sover bort halva dagarna. Men samtidigt tänker jag, varför inte passa på när jag är ledig? Jag är ju ingen morgonmänniska och har aldrig varit. Våndats varenda söndagkväll i 30 år, för att en ny vecka skulle börja med tidiga morgnar. Förutom när jag var barnledig förstås och ungarna är tack och lov som jag. Speciellt den äldsta. Hon blev nog extra präglad av sin mor *ler*.

Jag går och handlar, tänkte jag och så tar jag en längre promenad istället för cykeltur till badet. Var liksom ingen mening att åka iväg så sent. Visst, handlade gjorde jag men någon promenad har jag inte taget än. Satte mig här vid datorn framåt sena eftermiddagen, la in bilderna och fixade med dem bla. Tog ett par snabba kort innan jag gick bort till centrumet. Det var bra, för insåg att den kombinationen med kort ljus kjol och längre vitt linne, ska jag inte ha någon mer gång. Kort underdel och lång överdel i ljus färg, gör åtminstone mig mer fyrkantig än vad jag tror att jag är.

Jag har inte hunnit att mer ingående kolla upp de här, enligt mig lite märkliga upplevelserna under Trosavistelsen. Men när jag skulle gå ner till frukosten i onsdags, såg jag plötsligt en stor bild av Greta Garbo. Såg sedan att hela väggen var fylld med mindre bilder av densamma. Det här hade jag inte alls sett kvällen innan, så trodde först att jag förvillat mig i alla språng och gångar på hotellet. Jag är född med dåligt lokalsinne. Men jag hade inte gått fel. När jag sedan satt där med min frukost ute i solen, kom jag på en dröm jag hade för flera år sedan. Vissa drömmar, som jag tror och känner har betydelse skriver jag ner. Jag har haft jättestor nytta av mina drömmar.

Den här drömmen som jag då mindes, finns nedskriven men jag har inte hunnit kolla upp den ännu. Men jag kommer ihåg att jag i den drömmen också befann mig på ett hotell och fick där se ett porträtt av mig själv. Jag sa till i receptionen att jag inte ville ha någon bild på mig så alla kunde se mig. Svaret jag fick var ungefär...det är ju inte på dig, det är på Greta Garbo.

Jag tog förstås ett kort på bilden vid ett senare tillfälle och ska som sagt läsa igenom hela drömmen. Jag hade börjat med min hobby, när jag drömde det här. Nästa liknande sak hände igår när jag var inne på Lena Linderholms galleri. Hon gör mest saker i keramik, men det fanns vykort i olika format, som jag först trodde att hon målat. Ett sådant målat vykort drog till sig min uppmärksamhet. Det föreställde en yngre kvinna i röd klänning. När jag sedan vände på det så såg jag att det troligtvis är deras dotter Emilia som målat. Jag tror det är deras dotter. Men jag tyckte det var dyrt med 35 kr för ett A4 format, så la tillbaka det.

Jag visste ju direkt varför just det här motivet drog till sig min uppmärksamhet. Det finns nämligen också nedskrivet och väldigt utförligt. Hur jag som ung kvinna i röd klänning befinner mig på en tillställning någon gång under första delen av 1800-talet och hur jag lämnar festen och går genom kullerstensgatorna till en man. En man som inte är lika "fin" som jag och därför inte var med på festen, men en man som jag älskar. Det var som att se mig själv, när jag såg på vykortet. Jag hoppas jag får lite insikter, när jag nu i helgen letar fram de här gamla drömmarna. Jo, det här lämnade mig inte, så innan jag hämtade ut väskan på hotellet, så gick jag tillbaka och köpte det. Ska sätta det i ram och hänga upp på väggen.

Det sista kanske inte är så märkligt, men ändå. När jag stod och väntade på bussen igår, fick jag se en man sitta i skogen. Klart jag undrade för mig själv varför han satt där alldeles ensam, mitt i skogen. När jag ändå hade kameran uppe och fotade mig själv, så tog jag en bild upp mot skogen också. Så utan att jag hade märkt något, stod han plötsligt bredvid mig och det märkliga är, att vi började prata med varandra precis som om vi kände varann. Lite mysko var det.

Vi gick på bussen när den kom och det var bara vi två på hela bussen. Han hade bott här i min stad i sin ungdom och vi pratade gamla ställen vi båda kände till. (tänk om han läser min blogg?) Det skulle inget göra, för det var som vi var gamla polare. Så säger han - Du tycker alltså inte om vatten. Först förstod jag inte, men så insåg jag att han naturligtvis menade sjöar mm, eftersom vi pratat om Trosa och båtturister. Jo, säger jag. Jag tycker om vatten, men inte båtar, om det inte är en liten eka man kan ro ut i och sitta i solnedgången och meditera.

Just det här var lite märkligt, eftersom det var just det jag gjorde i tidiga tonåren. Min far hade byggt en eka åt mig, som jag själv målade i olika färger och hade vid svartån dit det var både gång och cykelavstånd. Jag rodde ofta ut en bit under sommarkvällarna och bara satt där i ekan. Då visste jag väl inte ens vad meditera var, men jag fann ro i det. Nu berättade jag inte det här för mannen på bussen. Men varför kom jag överhuvudtaget in på det med en främling? Det är ytterst, ytterst sällan jag nämner det för någon, om inte samtalet glider in på ungdomsupplevelser. Vilket sällan händer. Vi gick av bussen i Vagnhärad båda två och följdes åt över spåret, där mitt tåg skulle komma. Ska han också åka tåg, tänkte jag, fast han hade sagt att han bodde i Vagnhärad. Men så sa vi hej då och så var han bara försvunnen.

Säkert tycker inte ni som läser, att det här var något konstigt. Men känslan var och är fortfarande snudd på overklig. Om jag inte hade tagit en bild, så hade jag nog undrat om det verkligen hände överhuvudtaget, det här mötet. Lägger jag sedan till nattens drömmar, så kan det bli vad som helst *ler*. Undrar vad kommande natt vill säga mig?