LITE BLOGGCITAT EN KALL, SOLIG MÅNDAG

Snart är klockan ett och solen är i sitt esse. Jo, faktiskt så kämpade den sig till slut fram även här. Har klarat av lite samtal och hos någon av de jag pratade med, så sken solen. Det gjorde den inte här då. Men nu. Fast det är ju kallt. Minusgrader är för mig kallt och då går jag inte ut om jag inte är tvungen. På väderkartan är det kallt överallt. Jag är himla tacksam att jag inte bor i Moskva.

Jag sitter och klickar hit och dit på datorn, samtidigt som jag funderar på vad jag ska göra med den här måndagen. Den började väldigt bra. Hade bara ena delen av kärleksparet här inatt och hon hade sovmorgon, så även jag fick sova tills jag vaknade av mig själv. När jag kom ut i köket var kaffet klart och brödet micrat. Lite mysigt. Nu är jag ensam och funderar på om jag ändå ska ta en tur upp till skogen för att insupa solskenet. Kollade min termometer och den stod på nollan just nu. Sedan en dusch och hårtvätt, innan kompisen kommer. Eller om jag ska sitta kvar och fixa jobbgrejen och lite annat, innan tvagningen.

Beckfilmen igår var ju lite aktuell väl. Har för mig att jag inte för så länge sedan, hörde talas om eller läste själv, om en polis som misshandlat sin sambo och trots det fick behålla sitt jobb. Om han fick någon terapi eller hjälp känner jag inte till.

Eftersom jag nu har en stund till "ingenting", så läste jag några av de bloggar jag läser när jag har tid. Det är bara tre bloggar jag läser varje dag..Katrin, Gynning och Uggla och så brukar jag när jag är härinne och skriver, klicka in på de jag har länkat till här som jag vet uppdaterar. Men idagläste jag mina andra. Tycker Gardell har en ödmjuk syn. I sitt senaste inlägg skriver han om sin serie de halvt dolda.

Allas liv är värt något. Jag tror kanske att det är det viktigaste, den djupaste sanningen i tv-serien. Att allas liv är värt något. Hur kort, hur futtigt, hur sorgligt eller hur eländigt det än är. Det är värt något. Det liv vi har. Jag har också ansträngt mig för att man faktiskt ska tycka om de allra flesta och på något sätt också vilja dem väl. Också unga skinsen, den alkade mamman, jag hittar försoning till och med i den bottenfrusne pappan Erik (men det är jag kanske den ende som gör.)

Många har skrivit för att säga att de är en av dem. En av de dolda. En av de bortvända. En av de som bara skymtar fram. Några har blivit synliga. Andra finns bara som skuggor. Vad är det vi skulle vilja? Vad är det vi hoppas på? Att få leva vårt liv till fullo.

Även Birro skrev lite tänkvärt i veckan. Jag tycker det är tänkvärt alltså och det passar in i mitt tänk också. Han är ju som kanske alla redan vet, bisittare till Ekdahl i Kvällsöppet.

Intressant att nyckelordet som rasslar från debatten I Kvällsöppet i går är “val.” Så är det nog. Man kan inte bara sitta bakom skrivbord och skylla allting på förhållanden, omständigheter och samhället. Alla människor har ett eget val.

Kriminalitet är ingen sjukdom som man bara blir drabbad av. Samtidigt är det ju så att samhället mycket noga och skoningslöst utesluter vissa människor. Deras lojalitet blir därför hängande i luften. Det är inte så konstigt att de söker sig till kriminella gäng. Ju mindre anledningar man har för att förena sig med ett samhälle, ett folk och en tid, ju lättare för de kriminella gängen att värna medlemmar.

Jo, men visst ligger det väl lite i det resonemanget. Och söker man inte trygghet och gemenskap i ett kriminellt gäng, så gör man det kanske i ett politiskt parti, en sekt eller på ett forum med liknande åsikstänkande. Bengtoalmkvist snuddar lite vid det i sitt senaste inlägg.

Eller också går man bara in på de sidor på Internet eller träffar bara de människor, där bara de med den "rätta" tron eller inställningen är.
Det bildas olika communitys, där bara de som är godkända medlemmar får komma in. Det kan vara bra för människor som känner sig förföljda eller missförstådda av det övriga samhället att ha ett sådant ställe att känna sig "hemma" i. De kan bli förstådda, tröstade och styrkta i sin identitet.
Men det är också en risk att de utvecklar en från övriga samhället, väldigt avvikande världsbild.

Vi hade tv-n på i går och mer hörde än såg humorprogrammet med Mia och Klara. Det är som sagt ett humorprogram och är väl så där, enligt mig. Men eftersom jag är en präktig flicka (som kan både sy och sticka) så ser jag ju meningar i de mesta. Bla hörde jag vid ett tillfälle ... man ska inte tycka, bara för tyckandets skull. Har man ingen riktig åsikt, är det bättre att vara tyst. Det ligger lite i det också, tycker jag.

Uj,uj,uj vad jag tycker mycket i dag på första dagen, i första veckan, på andra månaden på året. Ibland undrar jag varför jag tycker som jag gör. Tex det här med att jag tycker att sexköpslagen spär på patriarkatet. Jag tycker det och jag känner så, men jag skulle nog ha svårt att argumentera för den åsikten bland inbitna motståndare, utan att ha gott om betänketid. Men i mitt huvud är det bara så. För mig känns det så och andra får naturligtvis tycka annorlunda. Vem som har rätt eller fel, är det vä ingen som vet. Det finns kanske inte ens något rätt eller fel, som gäller alla, i den frågan.

Det var iallafall rätt skönt att läsa Louise senaste inlägg. Ja dels för att ja fick reda på att Dodillets bok nu finns att beställa. Ska beställa den idag. Det blir säkert några till böcker när jag ändå är igång. När jag ska hinna läsa allt jag har, vet jag inte. Men det var också skönt att läsa, vad jag åtminstone tror, pekar mot samma syn som jag. Jag kanske tolkar det helt fel *ler*

Därför talas det i debatten så ofta om "mäns rätt till sex" och om "skulle du vilja att din syster eller dotter säljer sex". Det är inte någon enkel emotiv utsaga, utan baserad på en syn att kvinnor inte kan ses som handlande och ansvariga människor beroende på den makt som förmedlas av de sociala relationerna där sex blir ytterligare en patriarkal konstruktion. Men konstruktionen av den svenska prostitutionspolicyn, och just för att den i synnerhet är förmedlad genom den yttersta makten, staten, offergör kvinnor som kön och som default. Metoden att förlösa den tänkta ofriheten är samma slags konstruktion.

Det får väl räcka med det, för idag. Solen skiner fortfarande och jag fortsätter att fundera en stund till..ute, inne..inne,ute. Resten av veckan är redan sönderdemolerad, så får fundera lite på det också.