FÖRSPELET

Ofta, när jag loggar in här på bloggen för att skriva, så slår tankarna knut på sig själva. Hur då? tänker ni. Jo, trots att jag inte har en aning om vad som komma skall, så finns ju ändå i huvudet tusen saker. Det kan jag skriva om och det och det och det osv. Vad det blir beror på hur jag börjar inlägget. Ibland ger det ena, det andra och så rullar det bara på. Då blir det åtminstone en någorlunda helhet. Ibland kommer jag på något helt ovidkommande medan jag skriver och då blir det bara svammel, som väl bara jag själv förstår. Ska jag skriva på tex Expressenbloggen, eller om man skriver en krönika, eller en artikel, då har jag ofta ett givet tema och försöker hålla en röd tråd genom det hela. Inte här, vilket samtidigt gör det så befriande. Ungefär som mina möten. Det blir som det faller sig.

Men på samma gång ger det också en slags frustraktion, eller vad man nu kan kalla det. Jag vill få med A, B,C,D och helst utan att inlägget blir en halv meter långt. A kommer oftast med, men det kan bli hur många A1, A2, A3 som helst, så när det är dags att börja skriva om B, då inser jag, att har någon läst ända hit, då kan jag vara glad. Det är då redan tre gånger så långt som ett blogginlägg bör vara. Precis när jag nu skrev den sista meningen, dök ytterligare en grej upp i huvudet...mikrobloggning. Något jag som hastigt stötte på för ett tag sedan, som går ut på att bara skriva någon eller några meningar i varje inlägg. Mer som en chatt, alltså inget för mig, vilket jag också insåg direkt och därför inte ägnade det någon mer tanke..förrän nu. Det förutspås bli nästa stora inom bloggvärlden. Jag är nog redan gammalmodig, även i det moderna ha,ha.

Här borde det alltså vara slut på det här inlägget. Jag har ju inte ens börjat. Kan ni förstå mitt tänk i det hela? Hade jag tid att blogga dagarna igenom, kunde jag ju skriva fyra, fem inlägg per dag. Folk = hobbykunder, frågar ofta hur jag kan ha så mycket att skriva om. Det undrar jag också. Men jag skriver ju egentligen om ingenting på den här svammelbloggen. Fast tittar man på andra bloggar, så är det bara svammel på nästan varenda blogg. Svammel för mig är alltså något som inte är så viktigt för allmänheten, något som händer mig, hur min dag är, hur min dag kunde varit och hur jag önskade att min dag blev, hur jag ställer mig i diverse frågor, vad jag tycker om det ena och det andra, vad någon sa, vad någon inte sa, vad jag har på mig, vad jag skulle vilja ha på mig, vad jag äter, hur jag motionerar osv i all oändlighet.

Vad som gör att man väljer att fortsätta läsa en blogg, är naturligtvis individuellt. Man väljer det som passar ens eget tänk, ens eget inre, ens egna åsikter, eller så kan bara personen bakom bloggen vara intressant, eller sättet att skriva kan vara tilltalande, eller nyfikenheten...vad kommer sedan. Det sista är viktigt...då har personen bakom bloggen åstadkommit ungefär detsamma som en bra författare. Att få läsaren nyfiken.

Jag tror ingen skulle kunna diagnosera mig som person, utifrån de bloggar jag läser, eftersom de är så vilt skilda. Betyder det då att jag är sketskofren (jag vet felstavat, orkar inte leta efter rätta)? Kanske, kanske inte. Jag har ingen aning. Jag vet bara vad som tilltalar mig och att det är en himla massa olika saker.

Herregud, här sansar jag mig lite. Undrar om hallampan har något med det här att göra. Vad var det nu jag hade i tankarna för det här inlägget?
Dubbelrum
Champagne
Uggla
Strulig dag
Snö på väg
Morgondagen
Gynning

Nyss satt jag och letade bilder som kunde passa till dagens inlägg. Men tyvärr, dagens inlägg är ännu inte skrivit. Det här var bara förspelet.