MÄRKLIGA SAKER MM

Matintaget blev väl inget att applådera åt precis. Letade efter nudlar, men tror att fler än jag tycker att det är behändigt och bra, så hittade inget paket. Däremot fann jag långt in i skåpet bakom knäckepaket och konservburkar, en burk med picklesmorötter. Så det fick det bli, plus några fullkornskex.
Bag in boxen är återställd till mörkret och glaset fyllt med kallt friskt vatten och några citronskivor. Man ska inte förstöra nattens drömmar med alkohol. När jag gjort klart det jag ska vid skärmen här, så ska jag ta en apelsin och läsa lite, innan jag intar sängläge. Tycker inte att jag riktigt får tillfälle, att försjunka i böckernas värld. Inte öppnat en bok på hela helgen. Påbörjat Coelhos "Brida" och vill bara gömma mig någonstans och läsa och läsa. Men det fungerar ju inte *ler*.

Lite märkliga saker händer. Först ploppade det bara upp en sida här tidigare ikväll, som jag aldrig varit inne på. Ment.se. Innan jag klickade ner den läste jag lite och blev kvar och läste klart. Handlade om Persson och Bodströms agerande vid utvisning av några egyptier 2001. Tydligen är det en bok som släppts idag, där författarinnan berättar inifrån så att säga. Jag får mycket dåliga vibbar av artikeln. Vad är sant och vad är inte sant? Att flyktingar behandlas som djur vet vi, men att se det i skrift gör mig illamående..om det nu stämmer.

Det andra lite lustiga var en sexannonssida, som jag för något år sedan hade en banner på, som de gjorde åt mig. Sidan försvann förra året och jag tog bort länken från hemsidan. För ett tag sedan återuppstod den här sidan och jag bad dem göra ny banner, så skulle jag lägga in deras länk igen. Men det gick inte och det kostade pengar och banner fick jag göra själv. Ungefär så, nu kommunicerades det plötsligt på engelska, så jag fattade inte så mycket. Jag struntade i det för så angelägen är jag inte att synas på nätet längre.

Ikväll hamnade jag på den här sidan. Ja, faktiskt..jag hamnade där, när jag sökte en annan sida. Jag scrollade ner och ser till min förvåning min gamla banner. Långt ner på 88:e plats. Jag låg tidigare på tredje. Jag fattar ingenting, alltså varför jag finns med där plötsligt. Det gör liksom ingenting, men man undrar ju. Jag lade iallafall till länken igen på hemsidan. Den andra sidan där jag medvetet annonserar och där någon byter mina bilder och uppdaterar utan min vetskap, vilket jag bara är tacksam för, där ligger jag fortfarande med tomteklänning *ler*. Så om berörd person tillhör mina läsare här ...byt. Ta något bra från hemsidan som du brukar. Lite pinsamt att någon som är anti mot julen, poserar med tomteklänning i slutet av januari.

När jag ändå håller på med annonssidor. Fast det är ju egentligen petitesser. Men ändå visar det på lite hur vi människor är. Där är det uppdelat annons/forum och i forumdelen får man inte länka till sin hemsida mer än under sitt nicknamn. Besökande måste alltså klicka på nicknamnet och får då upp hemsidesadressen. Helt okej och de flesta sexsäljare skriver i sin signatur klicka på nicket osv. Jag har således min annons där med direktlänk, vilket är tillåtet och jag har mina bloggar, också tillåtet. För något år sedan testade jag, att även direktlänka hemsidan och det fungerade och ingen protesterade. Jag tänkte att så får det vara tills någon modd ber mig ta bort länkningen.

Igår kom ett meddelande från en eskort, som tydligen störde sig på att jag hade länkat direkt i signaturen. Kanhända har det diskuterats bland övriga eskorter på det låsta forumet, som jag inte känner att jag vill tillhöra. Jag vet inte. "Försynt" förfrågan om jag har särskilt avtal med admin *ler*. Säkert...ha,ha. Jag svarade att så länge ingen bett mig radera länknigen så får det vara som det är. Idag kikade jag in och såg att den var borta. Det är helt okej. Men det är just den här avundsjukan. Är det inte en av dödssynderna förresten? För mig spelar det ju ingen roll om intresserade klickar på nicket eller på någon direktlänk i signaturen. Varför då skriva så mycket om det, kan man undra? Jo för att det säger så mycket om oss människor Om inte jag får, så ska inte du få. Kan jag få någon att åka dit så yippi. Antagligen sitter det nu någon glad dam i södra delen av landet och gnuggar händerna och kan det glädja henne så varsågod. Det bjuder jag på.

Nu till det väsentliga *ler*. Jag vet, det blir långt igen, innan jag kommer till skott. Det är nästan så jag vill ta fram vindunken igen. Det ska jag inte, för ser fram emot min apelsin. Strunt i det. Vet ni vad det här är? Currypekare, tror jag det kallas. I höstas såg jag av en händelse, på någon lustig kanal, ett program med två killar som testade just det här. Lite intressant, tyckte jag förstås, men det var mycket blaj i det här programmet. Inte så mycket allvar. Jag vet att min far gick med slagruta för att hitta vattenådror och tänkte att det här var något liknande. Brydde mig sedan inte mer .

Ni som följt mitt svammel, vet att jag klagat på trötthet i ögonen och frusenhet mm, speciellt vid datorn. Jag ska möblera om vid vårstädningen i februari/mars. Ett vanligt tilltag för mig. Jag gör det ofta (alltid) vår och höst. Variation vet ni...även där. Vid flytten hit i Juli, så fick det bli som det blev, med placeringen av möblerna. Jag var ganska slutkörd då och i höstas var det så tätt inpå, så jag brydde mig om någon ommöblering, utan har haft siktet inställt på tidig vår. Jag riktigt längtar efter att få ändra om.

För några veckor sedan kom det upp till diskussion, hur andra som sitter vid datorn upplever det. Kylan är lika för alla. 08-ungen i julas förstod inte sin plötsliga, otroliga trötthet. Jag fann då förstås naturliga orsaker till det, men nu vet jag inte. Själv försökte jag hitta naturliga orsaker till min trötthet...normal dygnsrytm, glasögon etc. Men vad jag än gör så kvarstår problemen. Jo, ögonen mår betydligt bättre. Men iskalla fingrar, inre kyla som inte hur många tröjor och plädar förmår skrämma på flykten kvarstår, samt en viss nedstämdhet och trötthet, som inte finns i ettan tex. Fenomen som jag nu mer och mer förknippar med datorn.

Nu kan man som jag skrev tidigare, anse att jag flummar i väg väldigt. Faktum är att jag nog tycker det lite själv också, trots att jag upplevt mycket som inte går att förklara. Men något skumt är det. Så jag kom ihåg det här programmet och började förstås fundera på om datorns placering kanske ligger i någon fel zon. Jag mindes inte vad det hette som de använt, men såg det framför mig och låg en mogon och funderade på om jag skulle leta reda på gamla strumpstickor och böja till. De här funderingarna släppte liksom inte och så nu i helgen, när jag skulle avbeställa en bok, så finns de bara mitt framför mina ögon.

"The Secret" kom till mig fyra gånger på en vecka eller något sådant och visade sig inte vara något nytt just för mig. Men kanske fanns en mening där ändå. Det här är en så ovanlig grej. Hur stor är sannolikheten att du av en slump stöter på just currypekare, som du inte ens vet vad det är knappt, när du mest behöver det och själv försöker skapa något liknande? Jag måste erkänna att jag blev överrumplad. 49 kr för pekare och handbok i hur man använder dem. Klart jag beställde.

Det är det här, som är så spännande. Man måste prova saker, innan man kan förkasta dem. Det här är helt nytt för mig. Men jag vet hur jag facinerades av pappas uppvisning med slagruta och då var ändå hans ständiga svar när något onaturligt kom på tal...äsch, sånt trams. För mig är inget trams, tills jag bevisat motsatsen. För min pappa var slagruta något naturligt, för andra är det flum och trams. Själv är jag helt nollställd. Jag har ingen aning. Men jag ska berätta om det blir fjasko eller succe, när jag fått hem de här pekarna.

Nu minsann, ska jag ta min apelsin. Jag tog ett kort, larvig som jag är *ler*. Det ser ut som en bautaapelsin, men verkligheten är något annat. Stor utanpå, men liten inuti, kan man säga. Så är också vi stundtals. Vi människor.