LITE VIN I VÅR HÅRDA VÄRLD

Texten är grå, men dagen är inte speciellt grå. Jag har det ganska bra här inne i värmen, med fladdrande stearinljus, ett glas vin, en bit ost, omklädd till bekväma mysbrallor och nöjd med dagen. Mailen avklarade, typiska kvällssamtal avklarade, inga barn som jag vet ska komma, inget att se på tv, sovmorgon imorgon.

Ofta efter ett jobb som idag, så känner jag ett visst välbehag, trots att det kan ta väldigt mycket, mentalt sett och upplevelser kan sitta kvar en stund. Det blev inget söndagsvin igår, så jag tycker att jag både gjort mig förtjänt av och behöver några glas ikväll, för att skaka av mig och rensa tankarna. Öppnade bag in boxen jag köpte förra måndagen och det var bra mycket godare än den förra. Förhoppningsvis får jag hjälp i helgen som kommer med att sänka innehållet, så det inte hinner bli otäckt. Har då ungdomar här från fredag till måndag.

Jag hann inte med något mer inlägg igår, som ni märkte. Jag påbörjade jobbarbetet, så det värsta är nu gjort. Tittade sedan på filmen vid nio, om tempelriddare och en skatt. Väldigt lättsmält och skön att avsluta söndagen med. Lite i stil med "Da Vinci koden", som jag inte sett, men läst boken.

Kikade in på Corren igår också,för att få mig några nyheter till livs efter helgen. Jag kan bli lite förtryckt (säger man så?) av människors inställningar. Grabben jag skrev om, som begått en massa brott 14 år gammal bara, har ju då folk synpunkter på. Är man gammal nog att begå brott, så är man också gammal nog att ta sitt straff, stod det i en insändare. I en annan..sänk straffåldern till 12 år och ta i med hårdhandskarna. Jag vill inte leva i en sådan här värld. Jag vill inte att människor ska vara så inskränkta och hårda. Aldrig någonsin hjälper straff. Jag har själv aldrig straffat mina barn och skulle bli vansinnig om någon fick för sig att straffa mig. Däremot att samtala, visa att man finns för just dem, hjälpa och stötta, visa tillit, få dem att förstå vad de har gjort och naturligtvis ta konsekvensena. Men det viktigaste är att de förstår konsekvenserna och förstår varför de beter sig som de gör. Det här är mer min åsikt.

Kanske blir det ett ytterligare blogginlägg ikväll istället. Jag har liksom inte kommit, till det jag tänkte skriva igår ännu. Det är en lite spännande sak för mig. Ni kanske tycker jag bara flummar iväg. Skit samma. Förutom Corren kikade jag även in på kvällstidningarna och läste rubrikerna. Jag måste för min egen skull försöka hålla mig ifrån eländet i världen, samtidigt som jag ju också vill vara uppdaterad. Jag har faktiskt fått hjälp för många, många år sedan av en person, att inte ha samvetskval för att andra har det sämre än jag. Ända sedan tidig tonårstid, så har jag lidit med mindre bemedlade och när jag fick första barnet kunde jag inte förstå varför just jag skulle få uppleva denna gåva. Jag var säker på att något hemskt skulle hända,så att jag inte skulle få behålla gåvan. Löjligt kan tyckas och jag vet inte varför jag var så. Jag fick iallafall lära mig att tänka på ett annat sätt och när jag tog till mig det, så var det en enorm befrielse. Men jag märker att ju äldre jag blir, ju mer kommer det gamla tankesättet tillbaka, men nu riktat mer utåt i världen och inte heller som en personlig sak, som skuldbelägger mig. Mer då frustraktion att inte kunna göra så mycket, för att vi ska få en bättre värld.

Nåväl, jag hoppade det eländiga och fokuserade på det glada. Det här paret gjorde mig varm om hjärtat. Bara 18 år gamla vigdes de på en bro mitt i Uddevalla. Jag är säker på att deras kärlek är stark..just nu... och det är ju just nu som räknas. Vad som kan hända om fem, tio eller tjugo år är oväsentligt. Det här ögonblicket glömmer de nog aldrig. Tänk att vara 18 år och uppleva det här? Dels kärleken de känner och dels uppmärksamheten. Tyvärr far i min andra hjärnhalva bilder av tvångsäktenskap, men jag trycker undan de bilderna. Det här är fint. Det här blir jag glad av. Det kan vara en konst att fokusera på rätt saker *ler*. Det är också en konst att bevara positiviteten och optimismen i en värld som vår. Men allt går bara man vill.

Nu känner jag, att jag vill gå och fylla på mitt glas och stoppa något annat än lightbrie i magen. Också att tvätta bort sminket och plocka och fixa lite. Automatiskt kom bilden av köksbordet upp och dagens post, som ligger där. Hyresvärden är otrolig. Men jag tar det inte nu. Med största sannolikhet, blir det ännu ett inlägg ikväll.