Dags att lätta lite på summesuriet i hjärnkontoret igen. Det här med blogg och låta andra ta del av mina tankar, är mycket roligare än som tidigare, då jag skrev för mig själv och byrålådan. Fast, jag skriver fortfarande lite sånt, mest för min egen skull. Inte mycket, men så att jag kan gå tillbaka i tiden och se utveckling, orsak och verkan. Ett sätt att förstå sig själv, kan man säga.
Jag vet inte om det är datorn, eller datorns placering nu efter flytten hit. På något sätt blir jag så väldigt sugen på att ha ett glas vin bredvid mig, när jag sitter här. Inte alltid, men ofta. Speciellt söndageftermiddagar. Fredagar och lördagar, då tänker jag knappt på vin. Men på söndageftermiddagen, när jag knäppt på datorn och suttit en stund framför skärmen, då hör jag en röst i huvudet - det skulle inte vara dumt med ett glas vin. En förståndigare röst säger då - jo, det skulle vara väldigt dumt att öppna en flaska, bara för några glas vid datorn. - Äsch, säger den andra rösten, du är vuxen och gör som du vill. Den förståndiga rösten - visa att du har karaktär, du blir trött och du blir tjock. Skit i vinet och drick vatten. Det slutar med att jag ibland är förståndig åt ena hållet och ibland åt det andra. Idag åt det andra. Alltså sitter jag med ett glas vin bredvid mig och ser hur mörkret kryper inpå mer och mer.
Nu har jag, om jag ska vara ärlig, knappt sett dagsljus idag. Men tänkte ta igen det imorgon,om jag känner för det då vill säga. Fick igår lite spontant sällskap, vilket var kul. En av mina äldsta kompisar hörde av sig och undrade vad jag gjorde. De skulle skjutsa in barn och istället för att åka hem och sedan in igen, så kom de hit och underhöll mig. Te, knäcke, ost och kaviar var vad huset hade att bjuda på, eller ville bjuda på. Tänkte ett tag varma mackor, men latheten tog överhand *ler*. Såg stjärnorna på slottet, vilket följdes av en intressant diskussion. Kanhända sådde jag ett litet frö där för dem att fundera på. Avslutade kvällen med en halvrolig film om en psykoanalytiker som fick en maffiaboss till klient. Lagom avslappnande att titta på.
Dum som jag var, eller kanske klok som jag var, så satte jag på datorn framåt natten, istället för att gå och lägga mig. Inte för att skriva, inte för att kolla mail, inte för att läsa nyheter, inte av någon orsak alls egentligen, mer än att jag inte var trött. Tankar kom och tankar gick. Vid tretiden kröp jag i säng. Nästan tolv timmars ihållande sömn på det, då förstår ni kanske varför jag inte sett så mycket dagsljus idag *ler*. Nu har jag uppdaterat mitt cv på arbetsförmedlingen. Blev så glad att jag fortfarande var aktiverad, efter snart ett års oaktivitet. Som förklaring till denna onyanserade info kan jag säga, att jag för några år sedan fick för mig att söka ett halvtidsjobb vid sidan av företaget. Det gav liksom inget resultat, så jag fortsatte som förut, att hanka mig fram, med hjälp av min hobby verksamhet vid sidan om.
I år har jag andra planer, men ingen aning om vilka. Jag vill bara ha en förändring. Undrar när jag kan slå mig till ro och tycka att nu...nu stannar jag här? I vilket fall inte aktuellt just nu. Ni kan inte ana vilka ideer jag har. Tur att ni inte vet, för det kan bli pannkaka av allt. Själv vet jag bara vart jag vill, men inte hur jag ska komma dit. Kanhända kommer jag aldrig dit. Kanske har ödet något annat i beredskap åt mig?
Annat som for fram där natten, var just det här med datorn. Lagrade hjärnan med mycket information från nätet. Fick sedan i en dröm i natt en liten vägledning. Jag går omvägar. Det var så tydligt i drömmen. Jag går samma vanliga väg, utan att se att det nu finns en väg rakt fram, som leder direkt till målet. I verkligheten känner jag inte till den vägen, men jag kommer nu helt klart att vara mer uppmärksam och jag kommer att finna den. Så, dumt eller klokt att sätta på datorn när klockan passerat midnatt för länge sedan, det återstår att se.
Jag vet att mina blogginlägg, är så himla långa och kanske till och med tråkiga. Jag önskar att jag hade förmågan att skriva kort, koncist och med en knorr på slutet. Men tyvärr. Vi är olika. Alla har inte typ Ugglas förmåga eller artistic , som jag skrivit om förut och som jag fortfarande läser och som jag är glad att jag hittade. Jag hade problem redan i småskolan vid uppsatsskrivning. Min uppsats tog liksom aldrig slut. Nu tar mitt svammel aldrig slut. Ändå, om jag ska gå till mig själv, så föredrar jag korta enkla historier när det gäller bloggar. Långa invecklade, tankekrävande inlägg, typ Blogge och Rehbinder, läser jag bara när jag har tid. Men eftersom de skriver så himla bra, så tar jag mig den tiden när det passar.
Nu vet jag inte hur jag ska göra. Fortsätta eller påbörja ett nytt. Mitt summesurium är inte slut ännu i hjärnan. Jag fyller ju ut med så mycket onödigt. Någon gång, vill jag gå en kurs, om det finns, i att få mycket sagt med få ord och naturligtvis rätt ord. För att inte trötta ur er fullständigt, så avslutar jag det här inlägget. Vill bara för er som är intresserade, säga att jag idag lade ut det sista på Expressenbloggen. Tankar utifrån en artikel i norsk media, som jag fått via en kommentar. Jag tackar för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar