FIN HÖST och NOSTALGIDAG

Nu så. Nu är det dags. Nu är jag redo.

Redo för att blogga. Det känns som att det var längesedan jag var härinne på bloggen. Men det är ju bara tre dagar. Har suttit nu i kväll och lekt med photoshop. Gjorde paus för att se "singelmammor" och nu har jag precis lagt sista handen vid sista bilden för idag. Har en mapp med helgens privatbilder kvar att beskära och minska ner lite. Men dom ligger inte i vägen där de ligger.

Helgen är över och passerad och det låter jag den väl få vara. Jag klarade mig iallafall helskinnad igenom allt styr och kalasande. Idag har jag varit ledig och jag har verkligen haft en kanondag. Jag har väl varit lite så där halvt oroad över att det fina höstvädret inte skulle hålla i sig tills idag. Men det var en onödig oro, visade det sig ju.

Sent i säng igår, men satte klockan på nio. Upp, om än segt. Frukosterade med avkomman och skjutsade henne sedan till tåget. Fortsatte efter det till banken och sedan upp till ettan med rentvättade handdukar, ljus och lite annat, så slipper jag dra det på cykeln imorgonbitti. Kände mig plötsligt som en kalv på grönbete. Det är lustigt det här med ettan. Där jobbar jag proffessionellt med allvarliga saker, parallellt med ohämmat sex. Är jag stressad så blir jag lugn så fort jag stiger innanför dörren och idag så bara fylldes jag med känslan av frihet, glädje och lust till livet. Jag hoppas att mina besökare både i jobbet och i hobbyn, kan känna åtminstone lite av det också.

Tanken idag var att föra in bokföring på datorn och gärna också ta en promenad. En lång promenad, för det var jättelänge sedan känns det som. En tur till skogen med bilen ev och också ev fota lite höstbilder. Men det sista var bara, bara kanske. Men när jag kommit innanför dörren till ettan, så fick det bli som det blev. Jag plockade fram de nya kläderna, funderade på vilka poser man kunde ha i skogen. Började prova den ena klänningen efter den andra. Klockan gick, men jag hade glömt bokföring, putande mage, stärkande promenad, hälsosam motion mm. Jag hade kameran i väskan, så började fota lite och klockan gick ännu mer.

Packade ner den svarta och vita klänningen och satte mig i bilen och åkte (insåg jag eferåt) på en nostalgitripp. Åkte till urskogen där min mamma växte upp. Ställde bilen, tog kassen med kläderna, kameran, stativet och glasögonen och gick iväg för att hitta ett bra ställe att fota på. Jag är normalt sett, inte så rädd av mig, men plötsligt började fantasin att skena iväg. Tänk om det dyker upp en älg? Jag tyckte jag hörde röster. Jag har inget lokalsinne, så tänk om jag villar bort mig osv. Jag hittade heller inget bra ställe att rigga kameran, så det slutade med att jag bara tog några fina kort på naturen och gick tillbaka till bilen.

Lite löjlig, tyckte jag väl att jag var, men det var ändå så himla skönt att bara vara i en stor skog. Solen strilade ner mellan träden och hjärtat slog lite extra, utifall det skulle dyka upp en älg. Vägen hem åkte jag en omväg för att åka förbi där jag själv växte upp i tonåren och där mina föräldrar bodde tills de dog. Innan hade jag också åkt förbi både skolan jag gick låg och mellanstadiet i och skolan jag gick högstadiet i. Jag har faktiskt inte mycket minnen alls från högstadiet, skolan alltså. Funderade lite i bilen på hur viktigt det är med minnen. Visst, vissa minnen är fint att komma ihåg, men jag tycker nog inte det är så viktigt att hålla kvar i det gamla. Det viktigaste är här och nu, fast å andra sidan så är personen här och nu präglad av förgången tid.

När jag kom hem fotade jag lite här hemma (livrädd att dörren skulle öppnas av minsta avkomman). Ja, sedan har jag då suttit och lekt lite med alla bilder. Lagt på bakgrund från skogens bilder på vissa och bakgrund från nätbilder på vissa. Bilden vid stenen tog jag i ettan tex. Jag lutar mig mot massagebänken, men har lagt på annan bakgrund. Den andra bilden tog jag här hemma och har lagt på bakgrund från dagens skogsbesök. Man får fuska lite. Både jag och skogen är ju iallafall dagsfärska.

Hur veckan ser jag ut, vet jag inte än. Kanske blir den såsom den ser ut i almanackan. Då har jag full dag imorgon, sovmorgon på onsdag och ledig kväll på torsdag. Jag ska ta en sväng in på mailen nu och då vet jag mer. Några nyheter har jag inte läst sedan i fredags, men hade tv-n på förrut och hörde att det var kris i bankvärlden. Orkar nog inte fara runt nu på nätet och informera mig. Jag har ju mina pengar i madrassen, så det berör inte mig *ler".

Kom på nu innan jag skulle trycka på publicera. Rehbinder hade ett fint inlägg häromdagen och fina bilder till det. Meningen med livet. Läs det gärna.