Jaha, här sitter jag och klickar på min bärbara i mitt lilla kök i ettan och är lite smått förgrymmad. Med en verksamhet som min, så är man alltid beredd på att planeringar spricker. Det är nackdelen med att vara sin egen. Kanske enda nackdelen. Man får till en bra vecka, så blir det någon ändring och så får man till det skapligt igen och så blir det ytterligare någon ändring osv.
Vissa veckor flyter på utan större problem, medan andra inte gör det. Idag var tanken från början att ha sovmorgon, då jag hade ett vanligt jobb inbokat som i morgon hela förmiddagen, följt av ytterligare ett mindre jobb och lite hobby som avslutning på dagen. Även torsdagmorgon är inbokad. Men så blev det ändring på det vanliga jobbet och jag insåg att det var lättare att plocka in någon på tiden idag på förmiddagen och ta sovmorgon i morgon istället, speciellt då även det mindre jobbet också bokades om.
Jag svarar ju numer inte längre i hobbymobilen, men jag lyssnar av meddelanden och svarar på sms. Förra veckan någon gång fanns ett meddelande inpratat från en yngre man. Han lät väldigt trevlig, så jag skickade sms när jag hade tillfälle att prata, att han kunde ringa. Vi pratades vid och kom i telefonen överens om att ses som idag på förmiddagen. Jag bokar ju inte heller via tel normalt, mer än om personen har svårt att få tillgång till dator, vilket var fallet här.
Idag kliver jag då, lika motvilligt som alltid, ur sängen strax efter åtta. Gör mina morgonbestyr och tar sedan kaffet vid en snabb morgonsession vid datorn. Då kommer sms från personen om priset och jag börjar dra öronen åt mig. Svarar att han haft en hel vecka på sig att söka den informationen. Får då nytt sms att han kommer som vi bestämt. Min intuition brukar sällan slå fel, så okej tänker jag. Jag tvivlade ju inte ett dugg när vi bokade tiden.
Jag cyklar iväg hit, nyfiken på vad det är för en person jag snart ska träffa. Plockar ur min arsenal av mobiler från väskan och ser ett nytt sms. Jag kan inte komma idag, men kan du imorgon? Vad är det för ett jäkla sätt? Min intuiton lurade mig tydligen den här gången. Det här kunde han ju kläckt direkt, så hade jag inte behövt åka hit så tidigt. Att sedan i samma andetag tro att jag sitter med tomma luckor och att den ev luckan skulle reserveras åt honom är egentligen lite skrattretande. Samtidigt visar den på att han inte förstått något av vad som står på hemsidan. Jag tvivlar faktiskt på att han överhuvudtaget varit inne på hemsidan, utan förvärvat telefonnumret av någon bekant. Men trevlig att prata med var han likväl *ler*. Men det kanske var kompisen jag pratade med. Det vet man aldrig.
Nu har jag några timmar till ingenting, innan det är dags att duscha och fixa till mig inför eftermiddagens sejour. Det är en gammal bekant och han tvivlar jag inte på att han kommer som bestämt. Men alla gamla har ju någongång varit nya. Därför kan man ju inte misstro alla nya. Man får ta de här missbedömningarna man gör med en klackspark. De utgör ju ändå en relativt liten procent, än så länge.
Jag ska passa på att klippa naglarna, nu när jag har tid. Kanske ta ett vil. Jag har kameran i väskan, så kanske fotar jag lite innan besöket. Som ett litet förspel *ler*. Tog ju inga kort med den vita klänningen igår. Jag fick en ide från ett foto någonstans. Inget speciellt foto. En tjej, som sitter på en barstol fullt påklädd med svartvit bakgrund. Jag har ju en barstol här i köket, så jag får se vad jag hittar på.
Snacka om konstig dag idag. Pep till i mobilen igen nu. Sms från eftermiddagens besök. Undrar om han kände på sig att jag satt och skrev om honom? Oförutsedda saker dykt upp, så han var tvungen att lämna återbud. Tänk om jag vetat igår hur den här dagen skulle bli. Då hade jag kunnat sova länge och ta det lugnt. Återstår då att se om det vanliga jobbet senare i eftermiddag kommer som avtalat.
Nu har jag plötsligt massor av oplanerad tid. Kanske går jag upp och handlar och åker hem och för in bokföringen på datorn. Men jag tar ett litet (eller stort) vil i min fåtölj först. Tänder lite ljus och sätter på lite avslappnande musik och drömmer mig bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar