De kom närmare och var inbegripna i samtal med varandra. Jag önskade han kunde titta på oss, ifall han skulle känna igen oss. Men de passerade oss, utan att ägna oss en blick. Då börjar dottern fnissa- Vet du vem det var, frågade hon? Himla tur att du inte hejade. Det var Björn Gustavsson.
Det var ju tur att hon kom på det, för ni vet hur det är. Man funderar så man kan bli galen om man ser någon man känner igen, men inte kan placera.
Men idag har jag inte mött någon obekant. Bara kända ansikten i både jobb och hobby. Lite trött, som vanligt. Ska bara kolla mailen nu och sedan lämna datorn för kvällen. Har minsta avkomman här så det blir soffa, lite tv och tidigt i säng.
Imorgon blir det inget svammel här. Jag kommer inte att vara hemma under kvällen och natten. Men antagligen sitter jag här på lördag, kanske. Eller så gör jag det inte. Har fortfarande jobb att göra och förbereda, så vi får se.
1 kommentar:
Hmmm...
Skicka en kommentar