LIVSÖDEN, PHOTOSHOP och FRÄMLINGEN I KASSAN

Så det blev! Jag brydde mig inte om att kommentera något hos den andra eskorttjejen, som jag nämnde i förra inlägget. Tyckte inte att det skulle göra vare sig från eller till, för något eller någon. Men jag tycker ju ändå att det kan vara kul då och då att ta del av hennes erfarenheter. Så jag kikade in nu precis, en snabbis. Även hon ( och andra) tycker tydligen att det är intressant att också läsa mina rader. Så när hon nu ägnade nästan ett helt inlägg åt mig, så kände jag att jag ville skriva ett svar. Men mer blir det inte. Jag hoppas verkligen ur mitt hjärta, att hon ska komma till rätta med sitt liv.

Någon annan som verkligen fick tillbaka sitt liv, var tjejen som Malou intervjuade igårkväll på tv. Om jag inte misstar mig helt, så var hon väl med i Debatt någon gång. Elände var det visserligen, vilket jag försöker undvika, men även hopp, tro och glädje. Verkligen sevärt och en viktig sak att lyfta fram, sedd ur verkligheten. Vi läser om hedersmord och balkongflickor etc, men förstår nog inte alltid vidden av det.

Fastnade vid photoshop en timma, nu när jag kom hem. Fotade lite idag i mellantiderna och återhämtningspausarna i vanliga kläderna. Tog bara fyra kort, som inte blev så bra, men då är det kul att leka lite. Så det här blev ju ändå inte så pjåkigt. Ett raderade jag, men de andra två kommer antagligen på hemsidan när det blir läge för det.

Jag kom på en ny grej. Istället för att ta bakgrund, som jag gör ibland från ett annat kort, så kan man öppna nytt och lägga på någon textur eller stuktur, som man tycker är passande på det. Sedan kan man fixa med färger och övertoning och grovlek mm mm. Himla kul, tycker jag, speciellt då man lär sig något nytt, alldeles av sig själv. Att jag ändrar bakgrund på vissa bilder, är förstås för att inte avslöja inredningen i mitt hem eller jobb.
Det är enklare har jag kommit på, att bara ta när man känner för det, utan att arrangera bakgrunder eller dylikt. Sedan kan man vid tillfälle och lust leka och lära på photoshop. Det finns säkert massor av finesser som jag inte ännu känner till.

Dagen för övrigt, ska jag verkligen inte klaga på *ler*. Jag är fullständigt nöjd och tillfreds och faktiskt inte så trött som jag trodde att jag skulle vara ikväll. Var inne en runda till affären innan jag cyklade hem. Jag har av ena avkomman fått bannor för att jag inte lägger varorna som man ska på bandet. Jag brukar lyssna på mina barn, så numer lägger jag varorna så att den i kassan kan scanna in utan att behöva plocka om dem. Idag hade jag en farbror efter mig och när jag började lägga mina varor i fina rader med prismärkningen mot mig, så ryter han till...släng upp skiten bara.

Kvinnan före mig var inte klar, så jag tog inte upp extra tid med mitt placerande av varor. Jag var på bra humör, hade fått bra respons på sista jobbet och kände mig som gud fader själv (nästan). Så jag vänder mig om, tittar på honom och frågar lugnt om han har bråttom. Han muttrar något jag inte hör, så jag frågar om han har suttit i en kassa någongång, samtidigt som jag fortsätter plocka upp mina varor. Då säger den lilla gulliga farbrodern, ( i samma ålder som jag).... jag vet inte varför jag stressar? Jag har inte bråttom egentligen.

Ja, sedan pratar vi lite om stress och ditten och datten. När vi står bredvid varann och plockar i våra kassar, tackar han mig och säger innan han går...söt är du också. Det var det här sista jag ville ha fram *ler*. Nejvars. men det var ett litet äventyr i vardagen, som började lite ilsket och slutade så bra. Båda mådde vi bra när vi gick hem med våra kassar. Två främlingar, som förgyllde vardagen för varandra, helt oförhappandes i en snabbköpskassa en helt vanlig onsdagkväll. Hade jag agerat annorlunda, eller han, så hade resultatet blivit det helt motsatta. Kanske något att fundera på för oss alla.